Narkotikadebatten behöver mer vetenskap och mindre ideologi

På min Facebook-vägg, och i min inbox och i min telefon, uppstod en liten debatt i veckan om legalisering. En del personer blev upprörda över vad de tyckte var härskarteknik och märkligt ifrågasättande från min sida.  Den debatten var lite intressant och därför förtjänar min mer sammanfattande kommentar en sökbarhet som webben ger. Så här resonerar jag.

abdebatt

Startpunkten var att jag tyckte att ett debattinlägg som svarade på Björn Fries och Christina Gynnå Oguz:s debattartikel var kontraproduktivt för oss som vill ha en förändring av dagens narkotikapolitik.  Debattinlägget skrevs av en ”liberal debattör”, och jag har tidigare debatterat emot den liberalideologiska utgångspunkten på t ex SvT Opinion.

Jag har visserligen en bakgrund som ”liberal” debattör en gång på 80-talets slut. Även då gick debattens vågor om narkotikapolitik höga och många drev linjen om en förändrad politik utifrån liberalideologiska utgångspunkter. Den nyliberala debatten tystnade visserligen allt mer ju längre fram 90-talet skred, bland annat för att det var politiskt omöjligt att bedriva en ideologisk debatt om narkotikan utifrån nyliberala (numera tillsnyggat med enbart ”liberal” som etikett) ståndpunkter. Och än idag kvarstår ”drogliberal” som effektivt (?) debattknep från de som vill bevara dagens narkotikapolitik när man försöker föra en debatt genom att belysa problem och svagheter med dagens narkotikapolitik.

Det har framkommit (som jag förstår det, även om jag inte läst boken än), t ex i den dagsaktuella boken ”Knark – en svensk historia” av Magnus Linton eller i forskningen (PDF av professor Bengt Svenssons recension av forskaren Johan Edmans  ”Vård & ideologi. Narkomanvården som politiskt slagfält”), att ideologi varit styrande på olika sätt inom narkotikaområdet. Vi är många som har kritiserat att narkotikapolitiken och praktiken bygger mer på ideologi än vetenskapligt underbyggda förslag.

Den ideologiska debatten har förts länge, och oomtvistad vinnare i den är de restriktivrepressivt ideologiskt baserade förespråkarna. Därför är min slutsats att om vi ska nå en förändring måste debatten föras på annat sätt än tidigare, med vetenskap och fakta och inte med ideologi och känslor. Och det är så jag försökt bygga upp mitt opinionsarbete, här och på andra ställen.

Jag blir därför bekymrad när den liberale debattören i Aftonbladet argumenterar enligt

En avkriminalisering är ett viktigt steg för en human narkotikapolitik, men en legalisering av droger är minst lika viktig för att missbrukare ska få ett värdigt liv. Vi är eniga om att Sverige behöver ett skademinimerande systemskifte.

Exakt hur legalisering är viktig för ett värdigt liv beläggs inte. Och antydningen att legalisering innebär skademinimering beläggs inte heller. Ingenstans i artikel finns några vetenskapliga eller faktabaserade argument för varför en legalisering vore så bra. En bit ner i artikeln kommer dock påståendet att ”Säkra och rena opiater skulle kunna distribueras till missbrukare”, vilket är ett falskt påstående eftersom det inte finns något samband som säger att en legalisering gör opiater ”säkra”. Opiater kommer alltid vara potentiellt dödliga oavsett om de är kriminaliserade eller legaliserade.

Debattören avslutar sedan med ”Det tynger mig därför särskilt mycket att debattörerna bortser från fundamentala problem i frågan. Varför inte ta det fulla steget, legalisera droger och krossa den organiserade brottsligheten.”. Exakt vilka fundamentala problem Fries och Gynnå Oguz bortser från framgår inte, men man får anta att den liberala debattören vill hävda att en legalisering skulle innebära ett krossande av den organiserade brottsligheten, precis på det sätt som skett  i och med den legala statusen för alkohol och cigaretter då det enligt debattören inte skulle finnas någon organiserad brottslighet som handlar med dessa [ironisk kommentar].

Samme liberale debattör hade nyligen en debattartikel i Expressen med anledning av en tingsrättsdom i ett fall som jag engagerat mig i (min och Andreas Thörns debattartikel i Metro relaterat till fallet)

I debattartikeln i Expressen används Thörns rättegång avseende medicinsk cannabis till att argumentera för en legalisering av cannabis inte bara för medicinskt ändamål utan även rekreationellt, och så glider debattören över till att förespråka en legalisering av droger rent generellt. Begreppen blandas rätt frist så det är aningen svårt att reda ut exakt vad debattören förespråkar.

Ett av argumenten är att ”mycket tyngre organisationer som står bakom förslaget om avkriminalisering och legalisering av droger. Många av dem har stort förtroende även internationellt och akademiskt. (min fetning)”. De organisationer som nämns är allt från Human Rights Watch (HRW) till FN och WHO. Skribenten skriver att HRW gått ut med en önskan att ”avkriminalisera narkotika” (det är det samma som legalisera narkotika). Det har de inte gjort, däremot har HRW gått ut med en önskan att avkriminalisera bruket och personligt innehav av narkotika – en helt annan sak än avkriminalisera narkotika. Detsamma gäller för FN:s generalsekreterare. Och inte heller stämmer det att ”Världshälsoorganisation (WHO) har också gått i bräschen för att avkriminalisera drogbruk över hela världen.”, däremot har WHO i en mening (på sid 91 i detta PDF-dokument) förespråkat avkriminalisering av användning.

Min syn är att detta bollande med begreppen, avsaknaden av vetenskapliga referenser och användningen av felaktiga påståenden skadar debatten, och även skadar det arbete som en del av oss bedriver för att få till stånd en förändring av narkotikapolitiken.

Vi behöver inte en tillbakagång till den känslomässiga ideologiska debatten som havererat gång på gång de senaste decennierna. Vi måste slå vakt om den positiva utveckling och vändning som debatten tagit sedan allt fler börjat argumentera med fakta och vetenskapligt baserade argument.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Narkotikadebatten behöver mer vetenskap och mindre ideologi”

  1. Tror att du har helt rätt här.

    Min erfarenhet är att det räcker med att man har fel i ett påstående för att många helt ska avfärda argumentet oavsett om det hängde på faktafelet eller inte. Det är därför mycket bättre att vara tydlig med när man spekulerar och framför allt först och främst visa att deras teori inte automatiskt följer av data. Få kommer följa en spekulation seriöst om man inte först har ett lite tvivel kring det man fått inhamrat sen barnsben.

    Till debattören i fråga: jag tror att du är väldigt påläst och du har säkert väl underbyggda argument men dina läsare är generellt inte så pålästa och de kommer inte att lyssna på vaga otydliga argument. Vad skulle krävas för att du skulle ändra uppfattning om att jorden är rund?

    Till Magnus har du läst Chasing the scream med Johann Hari ännu? Här är hans TED-talk: https://www.youtube.com/watch?v=PY9DcIMGxMs
    Bokens hemsida är också väldigt bra. Man kan bl.a. lyssna på intervjuerna med samtliga (i boken) citerade personer: http://chasingthescream.com/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *