RNS förslag mot narkotikadöden mer farliga än nyttiga

I söndags publicerades det en debattartikel i GP undertecknad av fem kända aktivister inom den förbudspolitiska rörelsen. De fem undertecknarna är (där mitt förtydligande finns inom parentes) Staffan Hübinette författare och lärare, Tollare Folkhögskola (och aktiv i IOGT och RNS), Per Johansson generalsekreterare, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, RNS, Christer Karlsson förbundsordförande, Kriminellas Revansch I Samhället, KRIS, (KRIS ingår i IOGT-familjen och är en del av IOGT:s NBV), Lennart Karlsson narkotikapolis Stockholm (samt åtminstone tidigare medlem av RNS styrelse) samt Kerstin Käll överläkare, Beroendekliniken Universitetssjuk-huset Linköping (och känd från RNS-sammanhang sedan länge).

Debattartikeln handlar om det som varit lite uppe på bordet den senaste tiden utifrån dels EU-rapporten och dels en läcka från någon myndighet, den svenska narkotikarelaterade dödligheten. En mycket bra debattartikel i frågan har skrivits av tre forskare vid Malmö Högskola och publicerats i SvD Debatt. Jag har några kompletterande åsikter och har för avsikt att återkomma med en debattartikel när den senaste officiella statistiken har publicerats offentligt.

Debattartikeln från de förbudspolitiskt engagerade skribenterna behöver dock kommenteras.

Debattartikeln innehåller en förenklad syn på hur de rapporterade dödsfallen skett alt hur rapportering om narkotikarelaterade dödsfall sker. Att denna brist finns i debattartikeln kan handla om att undertecknarna saknar den kunskapen eller att de har en medveten strategi med vilket budskap de vill få ut (i synnerhet kring de mediciner som förekommer i s k läkemedelsbehandling).

Sin vana trogen fortsätter RNS dessutom att vantolka och redovisa forskning ohederligt, det gäller t ex det s k läckaget från denna läkemedelsassisterade behandling. När forskarna själv skriver att merparten av läckaget (över 80%) kommer från en liten grupp (under 10%) , skriver debattartikelns skribenter på ett sätt som kan tolkas som att en majoritet av patienterna ägnar sig åt detta. Det är ohederligt och borde i sig vara tillräckligt för att avfärda debattartikeln som ointressant.

Debattörerna argumenterar vidare kring den läkemedelsassisterade behandlingen som om det är ett problem att den byggts ut och att det bidrar till dödlighetssiffrorna via läckaget, intressant i det fallet är ju att debattartikeln i SvD är skriven av de bl a de forskare som gjort den unika studien om läckaget och de argumenterar för utbyggd läkemedelsassisterad behandling som en del i hur dödsfallen kan minskas. Men det är klart, de är ju forskare med kunskap i stället för enbart ideologiska tyckare… Det är en viss skillnad.

Den aktuella debattartikeln innehåller några förslag på hur narkotikarelaterade dödsfall kan minskas. Det första förslaget handlar om förebyggande insatser och att skolor ska åläggas att införa en drogpolicy och en handlingsplan. Det låter kanske bra, förebyggande insatser har dock en effekt enbart på marginalen vad det gäller problem. Vidare menar debattörerna underförstått att detta ska innebära drogtester av elever, något som jag visat tidigare t o m kan vara kontraproduktivt.

Det andra förslaget handlar om att polisen ska arbeta med s k ”tidig upptäckt” genom särskilda enheter och debattörerna skriver här att ”Brukandeförbudet i narkotikastrafflagen är ett effektivt verktyg”. Det här är märkligt. Som jag skrivit om tidigare är det ingen som vet om ”brukandeförbudet” gör mer skada än förbättrar situationen. Det är inte utforskat. Det finns en studie som jag också skrivit om tidigare som visade att av de ungdomar som blev utsatta för polisens ”tidiga upptäckt” var det en liten del som hade fått fungerande vård om än någon, flera hade fortsatta problem ett antal år senare och flera var döda. Jag vill påstå att ”tidig upptäckt” och ”brukandeförbud” mer är att likna vid en narkotikapolitisk myt vad det gäller effektivitet. Det finns åtminstone ingen vetenskap som belägger nyttan.

Debattartikelns tredje förslag är en satsning på vård och behandling. Det är mycket bra och något där jag delar den syn som debattörerna har på att mer vård och behandling vore bra. Det hjälper dock inte enbart med ”mer”, den behöver vara bra också – en viktig distinktion att göra.

Fjärde punkten handlar om ”ökad kontroll av underhållsbehandling”. Tyvärr skriver debattörerna detta som en generell åtgärd, det skulle i så fall innebära att försvåra för och straffa de som sköter sig. Det kan bli motsatt effekt än det som är önskvärt, det är bättre att göra som de tre forskarna föreslår i SvD, öka kontrollen av de som betraktas som ”riskgrupp”.

Näst sista förslaget handlar om att skyndsamt införa harm reduction-åtgärden utdelning av Naloxon. Det är bra och skönt att även de som är verksamma inom den förbudspolitiska rörelsen inser vikten av skademinskande åtgärder.

Det sista förslaget som debattartikeln innehåller är att tillåta polisen att använda s k kräksirap mot de som langar heroin. Att framkalla kräkning är inte ett riskfritt tilltag och även om debattörerna hävdar att detta skulle utföras ”under övervakning av läkare” är det mycket svårt att se poängen med det jämfört med de metoder som används idag. Dessutom måste det ju bli en massa extra administration för polisen för att övervaka så att det riskfyllda, och kraftigt integritetskränkande, tilltaget inte missbrukas.

Av de sex förslagen som debattörerna föreslår är det som jag ser det två förslag som innehåller något substansiellt som skulle kunna medföra en minskning av narkotikadöden, naloxon och vård/behandling. Det finns fler riskabla och möjligt kontraproduktiva åtgärdsförslag i debattartikeln än förslag som skulle kunna göra positiv skillnad.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *