Om dubbeldiagnoser och värdighet

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Jag ramlade över en forskningsartikel som var intressant. Det är en norsk doktorsavhandling inom området ”dubbeldiagnoser” (psykiatrisk problematik  och problematisk droganvändning) där individerna djupintervjuats.

Det fanns några intressanta slutsatser. En var att de psykiatriska problemen uppstod först och drogerna kom in för att dämpa problemen eller biverkningarna av mediciner. Motivationen till att trots den upplevda hjälpen sluta med droger handlade primärt om att bryta social isolering. Andra motiv var rädsla för beroende och psykotiska episoder. För att sluta med drogerna hade deltagarna dels brutit med individer/miljöer kopplat till drogerna, arbetat med positivt tänkande och lärt sig att hantera svåra tankar utan att ta till droger.

För den uppsökande behandling var det viktigt med tilliten, att de som arbetade uppsökande inte gav upp och förutom visade prov på uthållighet även visade omsorg. En viktig skillnad mellan hur de känt sig i denna behandling jämfört med annan var att deltagarna kände sig mer värdefulla. Viktigt var också att få hjälp med praktiska saker samt boende.

Några viktiga kliniska slutsatser som forskaren drar är att det är viktigt att behandlare (och andra i omgivningen skulle jag vilja tillägga) förstår att individer med denna problematik kan använda droger för att lindra symtomen och att hur och varför de använder droger är lika viktigt som vilka. Några individer verkar ha bättre livskvalitet när de använder droger än när de är ”drogfria”.

Mina kommentarer till denna forskning är att det är oerhört viktigt med slutsatsen att ”varför” är viktigt, min känsla är att detta tappats bort i behandlingssammanhang. En annan viktig slutsats är det som berör bemötande och känslan av att vara värdefulla. Likaså betoningen på det som börjat slå igenom på en del ställen i Sverige kring ”Bostad först”. De två sista meningarna kan sammanfattas med att värdighet är viktigt. Och det är en aspekt som känns allt för bortglömd inom svenskt beroendeområde.

Kommentaren kring att några individer verkar ha bättre livskvalitet när de använder droger än när de är drogfria är mycket intressant. Inte minst ur vårt perspektiv att drogfrihet är det enda acceptabla och att missbruksfrihet inte är lika intressant. Det hänger så klart samman med vårt samhälles fokus på utopin om det narkotikafria samhället. Det är synd att den ideologiska och moralistiska principen står över frågor som livskvalitet och värdighet. Kanske finns det anledning för oss att tänka till om vad det är vi vill göra med våra sociala och behandlande insatser, genomdriva en utopi och moralisk princip eller hjälpa människor till ett bättre och värdigt liv? Kanske något som behöver lyftas upp på debattarenan?

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Om dubbeldiagnoser och värdighet”

  1. Mycket intressant! Bekräftar väl Ted Goldbergs tidigare forskning kring problematiska konsumenter? Även Carl Hart och David Nutt har hävdat liknande saker vill jag minnas.

    Jag får svårare och svårare att se drogerna i sig som en del av problemet. Min okvalificerade gissning: 90-10 fördel psykologi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *