Samhällets roll i sambandet cannabis och psykotiska episoder

När jag en gång i tiden försökte mig på att skriva en C-uppsats om Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården fann jag vad man kan kalla en medikaliserad diskurs. Det handlar inte så mycket om att det finns en vilja att behandla substansberoende med mediciner, även om det för alla substanser finns sådana yttringar inom forskningen.

Det mer intressanta ur en sociologisk vinkel var fokuseringen oavsett behandlingsmetod på begreppet ”evidens”, vilket var kopplat till så kallade RCT-studier (kontrollerade och slumpmässiga försök) som är vanligt i medicin-studier. En annan del som jag tyckte mig finna var en ”individualisering”, även det som en del i medikaliseringen, med ett underliggande budskap att individen är själv ansvarig för sin problemsituation och själv ansvarig för att ta sig ur den (dvs ”osynliggörande” av samhällets roll i problemsituationen likväl som behandlarens roll i vägen ut). En tredje del i medikaliseringen är fokus på substans, i fallet med riktlinjerna så sorteras behandlingsmetoder utifrån substans i stället för alternativa synsätt som är kopplade till individens unika situation etc.

Ovanstående har jag tyckt varit lite intressant att ha i bakhuvudet i samband med ”diskussioner” (well, det sker inte mycket till diskussioner inom svenskt drogområde, de flesta konferenser och tillställningar som ordnas av etablissemanget är mestadels forum för ryggdunkande och förfasande över de som inte stämmer in i aktuell masspsykos) kring t ex cannabis. Och då tänker jag i synnerhet på den dominerande diskursen ”cannabisanvändare är/bli korkade”, främst utifrån den s k Dunedin-studien (öppna gärna etiketten ”Dunedin” längst ner i ett nytt fönster). Om den studien kan man säga mycket, men den har fått en hel del kritik för att den inte tagit hänsyn till inverkande faktorer som socioekonomiska effekter och annat (vilket jag skrivit om tidigare under Dunedin-etiketten).

Situationen med Dunedin-studien skulle man kunna se som ett utslag för den medikaliserade diskursen – fokus på substansen i sig och vad just den skulle kunna tänka sig orsaka. Och även om Dunedin-forskarna hävdar att de gjort dessa kontroller finns kritiken från flera andra teoretiker/forskare att de inte gjort det (helt eller i tillräcklig grad). En del forskare som bestämmer sig för att studera ett fenomen/en frågeställning verkar nöja sig med att hitta ett samband och går inte särskilt djupt av olika skäl. Jag säger inte att all forskning sker så, men det sker och i synnerhet rapporteras det allt för ofta så. Ett annat fält med samma problematik är studier kring kopplingen mellan cannabis och psykoser, även det något jag skrivit om några gånger (och uppdaterat alt pingat ett populärt inlägg om just den frågan). Och definitivt är det så att när detta diskuteras i olika ”myndighetssammang” är det extremt sällan som inverkande faktorer problematiseras, som t ex betydelsen av samhället (socioekonomin) och vad individer råkat ut för under uppväxten etc.

I den granskning jag just nu arbetar med kring kommuners/landstings/polisens ANDT-information till skolelever och deras föräldrar beträffande cannabis beskrivs skadeverkningar ofta med bl a psykisk ohälsa, psykosrisk (inkl paranoia) etc (Del 1 och Del 2, för kommande delar se pingningar till dessa inlägg). Det verkar inte förekomma någon djupare information om vad de olika delarna inom ”psykos-begreppet” innebär och inte heller någon djupare information under vilka förutsättningar det finns en förhöjd risk och vad det beror på. Psykos-risken används i avskrämmande syfte eftersom ordet är skrämmande i sig (för de flesta).

Därför är det intressant att läsa en studie som publiceras i ett kommande nummer av den vetenskapliga tidskriften Psychiatry Research om kopplingen mellan cannabis och psykotiska episoder. I studien har man studerat 4830 16-åriga tvillingpar för att se om genetik/arv respektive miljö/omgivning/samhälle påverkar sambandet mellan cannabis och psykotiska erfarenheter. Med andra ord en ansats som går djupare än att konstatera sambandet i sig. Resultatet är intressant. Studien visar att miljöfaktorer förklarar sambandet, vid denna unga ålder, mellan cannabis och psykotiska episoder som paranoia, kognitiv desorganisation/dissonans (”röriga tankar”) och negativa psykotiska symtom som föräldrarna angett för barnet (vid senare debut i psykossjukdomar, som är något annat än psykotiska episoder, spelar genetiken en större roll även om miljö har sin betydelse även där). De miljöfaktorer som studien nämner är t ex trauman i barndom, mobbning samt socioekonomiska faktorer.

Studien har visserligen en svaghet i att inte ha kontrollerat för dos/frekvens, men vad det gäller psykotiska episoder kopplat till dos/frekvens finns det som vanligt lite olika bud (se bl a PDF). Det intressanta är att just miljöaspekter som socioekonomiska faktorer, trauman etc sedan tidigare konstaterats vara av betydelse för psykotiska episoder (sök i Google Scholar om du vill se forskning, det finns en hel del). Ännu mer intressant är att samhällets ANDT-undervisning (vad det verkar som åtminstone utifrån PPT-bilder) inte tar upp denna aspekt då det är mer ”gynnsamt” för kriget mot narkotikan (och våra politiker?) att bortse från dessa aspekter och skylla allt på den ”onda cannabisen”. Vi behöver av flera skäl en mer nyanserad ANDT-information, såväl i skolan som i samhället i stort.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Samhällets roll i sambandet cannabis och psykotiska episoder”

  1. Skrämselpropaganda som fenomen tycker jag är intressant. Jag misstänker att vissa faktiskt medvetet ägnar sig åt det, de kan inte vara så dåligt pålästa att de tycker att deras information är objektiv. Detta är då intressant att forska på, och debattera skrämselpropagandan som strategi. Om den gör mer skada än nytta, vilket jag tror, är det till och med väldigt viktigt. Problemet är att ingen vill försvara den offentligt eftersom du då samtidigt sabbar din egna strategi.

    Vad är ditt intryck, hur vanligt tror du att medveten skrämselpropaganda är bland olika föreläsare?

    Finns det styrdokument som ”andas” skrämselpropaganda som strategi, typ informationsspridningens syfte är något annat än att informera?

    1. Mitt intryck är att det finns en allmän tro bland Sveriges myndigheter från riksnivå till lokalt samt vissa aktivister inkl forskare att skrämselpropaganda fungerar. Jag kommer snart börja skriva på ett nytt inlägg om en intressant forskning som har med detta att göra (som komplement till all annan forskning jag skrivit om som säger att det är en dålig idé med skrämselpropaganda).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *