Om Statskontorets utvärdering av ANDT-strategin

granskningI veckan noterade jag en tweet på Twitter från en offentliganställd inom ”drogområdet”. Den handlade om Statskontorets utvärdering av regeringens strategi för ANDT-området (alkohol, narkotika, doping och tobak).

Och när jag läste Statskontorets presentation av rapporten satte jag kaffet i vrångstrupen. Statskontoret skriver:

statskontoret

Regeringens strategi har alltså varit ”ändamålsenlig” för att nå målen om att komma tillrätta med problemen inom ANDT-området. Det kan ju låta som att allting är bra, vi har rätt politisk strategi, vi gör rätt saker och vi är nära att ha löst alla problem på drogområdet. Det är inte vad jag brukar skriva. Dock har jag sedan flera år tillbaka påtalat att ett stort problem är att politiker och tjänstemän inom drogområdet är måna om att kommunicera att ”allt är bra” inom drogområdet. Det har förargat mig eftersom jag ser hur problemen ökar, hur människor inte får vård, hur de som kommer in i vård får dålig vård, hur individer med problematisk droganvändning står utanför samhället, diskrimineras och inte kommer till sin fulla rätt och inte minst hur allt fler avlider i förtid. Jag har tyckt, och tycker, att regering och riksdag gör fel saker och inte satsar för att lösa problemen.

På olika sätt har jag försökt väcka opinion om detta, bland annat genom bloggen. Men det är som att spotta i motvind, och priset är rätt högt, och då och då tvivlar jag, inte minst då det är få röster som i det offentliga samtalet påtalar samma saker. Så kanske är det så att politiker och tjänstemän har rätt, allt är bra och samhället gör rätt saker – typ ”lite svinn får man räkna med beträffande dödsfall och förminskade liv”. Fast jag tror ju inte det, så frågan är vad Statskontorets rapport egentligen säger.

Det hela handlar om en strategi och ett antal mål och åtgärder för att nå dessa. Dels har vi vårt högsta övergripande mål: ”Ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk”. Det bryts sedan ned i sju nästan lika höga ”övergripande mål”, vilka i sin tur bryts ned i 27 mål som varit prioriterade under perioden 2011-2015 (ex på prioriterade mål är ”En effektiv bekämpning av illegal försäljning via digitala medier”, ”Minska nyrekrytering till narkotika- och dopningsmissbruk”, ”Regionala och lokala skillnader i kvalitet, tillgänglighet och resultat ska minska [ang beroendevården]”, ”Dödligheten bland ungdomar och unga vuxna på grund av alkoholförgiftningar och experimenterande med droger ska minska” osv).

De övergripande sju målen är:

1. Tillgång till narkotika, dopningsmedel, alkohol och tobak ska minska.
2. Barn ska skyddas mot skadliga effekter orsakade av alkohol, narkotika, dopning eller tobak.
3. Antalet barn och unga som börjar använda narkotika och dopningsmedel eller debuterar tidigt med alkohol eller tobak ska successivt minska.
4. Antalet personer som utvecklar skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska successivt minska.
5. Personer med missbruk eller beroende ska ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet.
6. Antalet döda och skadade på grund av sitt eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska minska.
7. En folkhälsobaserad och restriktiv syn på ANDT inom EU och internationellt.

Statskontoret säger alltså att strategin (som finns här) varit bra (”ändamålsenlig”) för att nå målen. Givet den kunskap jag har om drogområdet får jag inte ihop det. Det kan vara så att Statskontoret fått i uppdrag att dra den inom drogområdet så populära slutsatsen att ”allt är bra” (det som jag stör mig så på). Frågan är vilken minister som gett Statskontoret det uppdraget (jag tror att ministerstyre är otillåtet i Sverige). Eller så kanske det är så att jag inte förstår ordet ”ändamålsenlig”, det kanske betyder att målen är bra formulerade, skit samma vad man gör inom området och vilka resultaten är, så länge målen är ”bra formulerade” är strategin ”ändamålsenlig”. Jag trodde att ”ändamålsenlig” betydde att något fungerade i praktiken för att nå det man syftar till att nå. Men mitt språkbruk och byråkraters språkbruk är nog inte samma sak.

En bit in i rapporten kommer så förklaringen, det står ”Folkhälsomyndigheten [jag förkortar till FoHM nedan] ska redovisa måluppfyllelse utifrån strategins långsiktiga mål i sin uppföljning, medan Statskontoret fokuserar på strategins utformning.”. Statskontorets fokus är alltså på semantiken och logiken i målformulering, koppling mellan åtgärder och mål samt organisation för strategins verkställande. Så det var det som var bra. Men det finns ändå en hel del att notera i rapporten för den som är intresserad av narkotikapolitik och vad staten ägnar sig åt inom det området.

Inte minst är resultatet intressant, i rapporten nämns att FoHM:s resultatredovisning ska komma den 1 oktober i år. För att följa upp strategin har Socialdepartementet tagit fram ett antal indikatorer som Folkhälsomyndigheten ska följa upp. På FoHM:s särskilda hemsida kan man själv laborera med dessa. Om indikatorerna skriver Statskontoret ”I vår genomgång av indikatorerna för de prioriterade målen har vi sett att indikatorerna i många fall inte speglar de aktiviteter som genomförts i strategins åtgärder. Indikatorerna är dock i de flesta fall relevanta för att mäta utvecklingen av respektive prioriterat mål” samt ”Det finns flera exempel på prioriterade mål som är uttryckta som resultatmål, men som mäts med processindikatorer.”. Så staten ska utvärdera regeringens strategi med indikatorer regeringen tagit fram som inte mäter resultatet av de miljard-åtgärder man investerar i men som ändå mäter hur det går på området, det kommer bli en spännande rapport att läsa från FoHM.

Redan nuvarande rapport från Statskontoret är spännande och aningen underhållande läsning, även om den inte var det som jag trodde den var från början. Det finns en del kritik mot målformuleringarna, men Statskontoret konstaterar ändå att ”de prioriterade målen i stort är kopplade till de långsiktiga målen”, det är bara ibland som formuleringar är mer ”generellt verkande” och varierar i hur väl de täcker långsiktig målformulering. Det är ju ändå bra att Statskontoret konstaterar att på det stora hela finns en logisk hållbar struktur i målformuleringarna (även om jag skulle vilja delvis andra mål än vad våra politiker satt upp, men det är en annan fråga).

Statskontoret skriver en del om åtgärderna som har tagit fram för att nå målen. Sammanlagt har strategin brutits ned i 159 åtgärder under 2011-2014. För ca 50 av dessa satsade regeringen ca 250 Mkr per år. Det är ca 1 miljard under perioden, och till det kommer som Statskontoret skriver olika sak- och förvaltningsanslag. Miljarden har gått till olika utbildningsinsatser, informationsåtgärder, stödinsatser till ”ideella organisationer” mm som har ansetts vara i linje med att verka för måluppfyllnaden. Det mål som fått störst andel pengar är målet att minska antalet barn som börjar med narkotika eller dopning samt debuterar tidigt med alkohol och tobak.” (barn = alla under 18 år). 263 Mkr har gått till detta mål, varav Folkhälsomyndigheten fått 160 Mkr. Folkhälsomyndigheten delar sedan ut pengar till detta och andra mål, t ex fick ett projekt ECADs nuvarande generalsekreterare var inblandad i (som jag skrev om här kring dess stigmatisering av droganvändare) 992 000 år 2013/2014. Och Länsstyrelsen i Gävleborg fick 554 000 till ett projekt som syftade till att ”Ungdomarna ska på sitt sätt och efter förmåga använda sig av utryckssätt som förmedlar budskapet i ANDT-strategin i populärversion” (dvs ovanstående mål), andra exempel har jag skrivit om här (rätt underhållande läsning då och då). Miljonerna rullar vilt inom ANDT-området.

Bland åtgärderna nämns en cannabissatsning som jag skrivit om tidigare, Trestad2. Statskontoret skriver ”I åtgärden Trestad2 har omorganiseringar påverkat genomförbarheten och en preliminär utvärdering menar på att det i flera fall är osäkert vad som kommer av åtgärden och vad som är ordinarie verksamhet.”. Nu är inte åtgärden helt utvärderad än, det är lite oklart om projektet avslutades 2014 eller m det är i år, min bedömning från 2012 var att projektet skulle misslyckas. Det låter ju som att jag hade rätt… Men hoppas att ett antal tjänstemän åtminstone haft lite kul för alla miljoner som spenderats.

Trestad nämns även av Statskontoret som en unik satsning. Statskontoret skriver att det ”endast är tre åtgärder som riktar sig direkt till den målgrupp vars konsumtion, bruk eller stöd ska påverkas. Det rör sig om delar av Trestad2, Cannabissatsningen och Särskilda utvecklingsmedel.”. I två fall är det alltså cannabiskonsumtion som ska påverkas, givet rapporterna över hur cannabiskonsumtionen har utvecklats verkar det ju gå ”bra” med de projekten, så även det lär ju bli intressant läsning i FoHMs kommande utvärdering…

Statskontoret skriver: ”Vår sammantagna bedömning är att åtgärderna har förutsättningar att bidra till måluppfyllelse. Åtgärdernas syften har god koppling till målen, resultat som ligger i linje med syftena kan redovisas, åtgärderna baseras i regel på kunskap och erfarenhet, generellt sett har åtgärderna förbrukat de pengar de fått sig tilldelade och merparten av åtgärderna är långsiktiga.(…) Inte i något fall har vi bedömt att det saknas koppling mellan åtgärdens syfte och det prioriterade målet. (…) Sammantaget är vår bedömning att åtgärderna i allmänhet kan uppvisa resultat i linje med de syften som angetts för åtgärderna. ”. Det är ju trots allt bra, det borde ju innebära att FoHM har bra förutsättningar för att konstatera att vi är nära en måluppfyllelse…

Det finns en del kritik mot hur arbetet med ANDT-strategin bedrivs i statliga, regionala och kommunala verksamheter. Men Länsstyrelsernas ANDT-samordnare är nöjda och tycker att målen är tydliga och lätta att kommunicera och vill inte ha någon ändring även om de anser att strategin borde ”ta hänsyn till utbildning, inkomst, etnicitet och kön i större utsträckning.”. Däremot är samordnarna missnöjda med hur tidigare FHI och nuvarande FoHM har stöttat dem i deras arbete, det handlar enligt rapporten om omorganisationer, kompetens som försvunnit, bristande kontinuitet, långa beslutsvägar mm. För den som följt FHI och FoHMs arbete inom ANDT-området är det ingenting som förvånar… (Den som följt bloggen vet vad jag skrivit om FHI/FoHM:s cannabiskampanjer, nätdrogshaveriet och annan meningslös miljonrullning…).

Några andra intressanta konstateranden i rapporten är följande:

Vad det gäller myndigheterna och deras vilka som berörs av åtgärderna så förekommer Polisen oftast, inte Socialstyrelsen eller ens Folkhälsomyndigheten, vilket ytterligare förstärker bilden av var regeringens prioritet ligger inom ANDT-arbetet. Men det är kanske lika bra att Folkhälsomyndigheten inte nämns särskilt ofta. Statskontoret skriver i rapporten att ”Folkhälsomyndighetens arbete inom ANDT-området i allt för hög utsträckning har styrts av enskilda uppdrag som regeringen lämnat, vilket lett till en splittrad verksamhet inom ANDT-området för myndigheten” och nämner bland annat problem inom FoHM med t ex högpersonalomsättning (det brukar ju bli så med verksamheter som inte fungerar), samtidigt skriver man att Folkhälsomyndigheten bör få mer ansvar för ANDT-arbetet. Det senare låter ju bra för om man tillhör dem som roas av när statens verksamhet inte fungerar…

Statskontoret skriver att i regeringens strategi finns flera områden och målgruppen som saknar åtgärder, t ex skriver Statskontoret: ”Primärvården och psykiatrin är två arenor som enligt propositionen ska nå unga vuxna med begynnande riskbruk i högre utsträckning. Eventuellt går det att koppla Stöd till införandet av de nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder inom hälso- och sjukvården till detta men i övrigt saknas satsningar på området.”. Det är ett område som jag har ägnat allt för lite uppmärksamhet åt trots att det är ett viktigt område för drogområdet. Det finns alltså goda skäl att ägna lite mer uppmärksamhet åt hur psykiatrin fungerar relaterat till drogområdet (om bara tiden, energin och en fungerande dator fanns).

Vidare skriver Statskontoret att ”Kriminalvårdens verksamhet berörs under flera mål i propositionen. Det står bland annat att myndighetens samverkan med socialtjänsten, hälso- och sjukvården, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen behöver stärkas under strategiperioden.”, för att sedan konstatera att något sådant finns inte med i åtgärderna. Så såväl psykiatri som kriminalvård verkar bortglömt i regeringens arbete med drogområdet, så oväntat…

Rapporten tar även upp det ANDT-råd jag skrivit om tidigare, dock utan att problematisera hur politiskt rådet är. Statskontoret skriver ”Rådet har fungerat som stöd för regeringen och tjänstemännen i Regeringskansliet, menar de regeringstjänstemän vi intervjuat”.

Rapporten avslutas med ”Statskontoret konstaterar dock sammanfattningsvis att åtgärderna kan bidra till att nå målen för ANDT-strategin på längre sikt.”. Lägger man in alla organisatoriska problem, hur pengarna spenderas, vad som sprids från aktuella instanser är det en helt osannolik bedömning. Den enda slutsatsen man kan dra är att antingen har någon minister (nuvarande eller föregående) gett Statskontoret i uppdrag att dra den sammanfattande slutsatsen man gjort, eller så är tjänstemännen på Statskontoret väldigt övertygade om att det är bra för deras karriärer att skriva en mycket positiv slutsats.

Vad det gäller måluppfyllelse så kommer visserligen Folkhälsomyndighetens rapport först den 1 oktober. Jag kan dock redan nu summera resultaten för de centrala målen:

0. Det övergripande målet. Vi är låååååångt ifrån nära, en utopi är och förblir en utopi. Det är meninglöst (och t o m kontraproduktivt) att ens ha ett mål som ”ett narkotikafritt samhälle”. BIG fail alltså.
1. Tillgången till droger, särskilt narkotika, är bättre än någonsin. Det kommer ständigt nya larmrapporter i media om problem med allt från cannabis till nätdroger över hela landet. Fail igen.
2. Lite märklig målformulering, hur ska man kunna ”utvärdera” det? Så länge det finns problematiska användare kommer barn att fara illa, och så länge som det finns kriminella som vill tjäna pengar på droger så kommer de att sälja till barn som kommer erfara skadliga effekter. Så om något så fail.
3. Vad det gäller åtminstone narkotika ökar användningen enligt CAN:s studier (trots att de görs på ett sätt som missar de barn som inte är i skolan den dagen enkäten ska fyllas i, barn som man kanske kan gissa skulle dra upp snittet en del…). Fail.
4. 2014 presenterades en rapport som konstaterade att vi har aldrig haft så många problematiska droganvändare som nu. Fail.
5. Tillgängligheten verkar bli sämre och sämre om man studerar media-rapporter, och kvaliteten mäts inte ens. Fail fail.
6. De senaste åren, under hela allianstiden, har dödssiffrorna åtminstone för narkotika ökat år för år. Fail.
7. Allt för många länder har fortfarande en repressiv syn på ANDT, så även Sverige som tillhör länderna som t o m kriminaliserar individerna men vi har ju inte explicit dödsstraff (bara indirekt genom bristfällig praktik och politik) som en del länder. Så fail för folkhälsobaserad syn internationellt. Och vad det gäller restriktiv syn så har det under perioden genomförts legalisering av narkotika internationellt. Fail igen.

Samtliga mål misslyckas man med alltså. Men låt mig gissa att Folkhälsomyndigheten den 1 oktober kommer att leverera en rapport över måluppfyllelsen där budskapet är ”allt är bra”…

Fotnot/”jäv”. Jag är kanske lite hård mot Statskontorets rapport och tjänstemännens slutsatser, kanske påverkas jag av min historik med Statskontoret. På 90-talet ledde jag säljarbetet med ett anbud för ett konsortium då offentlig sektor (stat, landsting, kommun) skulle gå över till ”Elektronisk handel”. Computer Sweden skrev att värdet på upphandlingen, som sköttes av Statskontoret, var 4 miljarder. Till slut var vi 4 konsortier kvar (”min grupp”, WM-Data, Posten/Enator, Telia) och ”min grupp” var den enda som förlorade trots att vi var de enda som kunde visa upp ett helt fungerande system (det vi trodde var ”ändamålsenligt”). Statskontoret skötte upphandlingen, och förklarade ”mellan skål och vägg” att vi förlorade för att vi bland annat presenterade en lösning som byggde på handel med hjälp av det ”tvivelaktiga” internet (vi tyckte att internet verkade ”ändamålsenligt” i stället för dyrare och svårare kommunikationsplattformen X.400, som vi också erbjöd men som skulle bli för dyr för de flesta aktörer att investera i). Projektet misslyckades och lades ned några år senare, de tre vinnarna förlorade flera hundratals miljoner och mitt företag (Sema Group, ett litet internationellt bolag med 20 000 anställda) blev det enda som tjänade pengar (varumärket jag etablerade för vår affärsverksamhet verkar nu ägas av ett finskt bolag).

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *