Detta vill ECAD och WFAD vid UNGASS 2016

I mina två senaste inlägg har jag kommenterar/granskat den svenska regeringens stöd till ECAD och WFAD inför UNGASS 2016. Idag fick jag det dokument som ligger till grund för stödet.

Av dokumenten framkommer att ECAD och WFAD vill skriva en rapport om en ”ny” narkotikapolitik inom ramen för en ny paraplyorganisation som bildades under FNs årliga konferens ”Commission on Narcotic Drugs” 2014 (CND), en organisation kallad Drug Policy Futures (DPF). DPF samlar främst en rad organisationer som verkar för repressiv och restriktiv narkotikapolitik av modellen ”ett narkotikafritt samhälle” världen över, och i styrelsen finns namn som Sven-Olov Carlsson (profil med bas i IOGT samt WFAD), Per Johansson (RNS samt WFAD). Man måste ju ge dem cred för att de är bra på att hitta på nya organisationer, som om inte ”World Federation Against Drugs” vore nog som paraplyorganisation. Men jag antar att det handlar om möjligheter att få bidrag från olika håll, samt sysselsättning, löner och arvoden för individer verksamma inom ”korrekt åsikts-branschen”.

I ansökan till regeringen skriver ECAD/WFAD om FN-mötet 2016 där FN:s konventioner inom narkotikaområdet ska diskuteras för att ev förändras på ett FN-möte 2019. Konventionerna är en viktig bas för länders narkotikapolitik, av den anledningen är UNGASS, som mötet heter, en viktig tillställning. Man är orolig att den kritik som framförts mot ”War on drugs” från vissa latinamerikanska länder, vissa europeiska länder och så organisationer som man hävdar är finansierade av finansmannen George Soros organisation Open Society Institutes. Mot det vill man nu ta fram en rapport som visar att den restriktiva narkotikapolitiken är lyckad och viktig. Syftet beskriver man i planen som att ta initiativet över hur drogproblemen beskrivs i debatten, man vill beskriva problemet ur perspektivet att det är drogerna i sig som orsakar skada och inte att de är kriminaliserade.

Rapporten ska bygga på 10 principer som utgör vad man kallar för en modern narkotikapolitik, i rapporten skriver man att ”Vi kan ha en restriktiv syn på narkotika utan att ha en repressiv syn, vilket ligger i linje med hur den svenska modellen är konstruerad”. Som jag visat så många gånger tidigare, senast igår, är detta i linje med hur RNS/IOGT/WFAD/ECAD arbetar, dvs en lögn. Sverige har en restriktiv och repressiv narkotikapolitik, vi har t ex fängelse i straffskalan för att enbart ha använt minsta lilla mängd narkotika. Om inte det är repressivt så vet jag inte vad ordet repressiv betyder, eller snarare, det verkar som om författarna till ECAD och WFADs ansökan inte vet vad ordet repressiv betyder. Eller så var det enbart ett dåligt försök att smickra politiker och tjänstemännen som skulle besluta om de 900 000 kr som man bad om (se dokumentet ”DPF budget” nedan). Av de 900 000 kr fick man alltså 400 000 kr, anledningen till att man bara fick 400 000 anger en tjänsteman vid Socialdepartementet till att så blir det med alla ansökningar i och med att man är i slutet av perioden för Sveriges strategi inom ANDT-området.

När planen väl är utarbetad ska DPF/ECAD/WFAD åka runt och påverka politiker i regeringar och parlament världen över, vid konferenser inom narkotikaområdet, under möten i EU samt under FNs CND i Wien. Strategin och kommunikationsplanen finns beskriven i dokumentet ”DPF ans” nedan.

De tio principerna är, och rapportens upplägg (som beläggs med ”bevis och berättelser”):

1. Droganvändning är en riskfaktor för en rad problem och förvärrar andra problem för individen. Kunskap om hjärnans funktioner gör att vikten av att förhindra droganvändning betonas.

2. Den främsta uppgiften för narkotikapolitiken är att förhindra att drogrelaterade problem uppstår. Centralt i preventionsarbetet är är strategier som avskräcker från droganvändning och minskar tillgängligheten på droger.

3. Droganvändning är särskilt skadligt för ungdomar. Barn har rätt till en drogfri miljö enligt ”barnkonventionen”.

4, Droganvändning påverkar inte bara droganvändaren. Familj, vänner, samhället etc skadas. Organiserad brottslighet, svaga nationer/stater och säkerhetsproblem är relaterade till droghandeln men är primärt en fråga med ursprung i sociala och politiska faktorer som ligger utanför narkotikapolitiken.

5. Det behövs en samling åtgärder. Det handlar om prevention, kontrollåtgärder, hälsovård och behandling. Drogproblem är särskilt svårhanterade i samband med mentala hälsoproblem, brottslighet, fattigdom och socialt utanförskap. Problematiska användare behöver ofta hälsovård, bostad, utbildning och arbete. Sverige är föredöme i att kombinera hjärta och hjärna i narkotikapolitiken (!! min notering).

6. Den stora majoriteten använder inte droger. Den vanligaste drogen, cannabis, användes minst en gång det senaste året av 4%, jämfört med alkohol som var 40%.  Den kommersiella potentialen för droger är enorm och en spridning måste undvikas till alla kostnader.

7. Tillfrisknande (recovery, ofta likställt med drogfrihet, min not) är det bästa sättet för individer som har utvecklat drogrelaterade problem att minska risken för ytterligare konsekvenser och få dem att fungera effektivt i samhället. AA och NA erbjuder viktiga möjligheter. Men vården måste erbjuda en bredd av effektiva tjänster som hjälper individer i tillfrisknandet. Dessa måste bygga på samma evidens som i övriga hälsovården. Att bekämpa beroende ska ha drogfrihet som sin primära målsättning, i stället för att acceptera skada.

8. Brottsbekämpningen spelar en väsentlig roll i drogpreventionen genom att förvara säkerheten, minska tillgängligheten på droger och avskräcka från droganvändning. Förslag på alternativa strategier som påtvingad avhållsamhet och minskade fängelsestraff. Åtgärderna ska möjliggöra för individer att bli drogfriat, kriminalitetsfria och integrerade samhällsmedborgare.

9. Internationellt samarbete. Ytterligare internationellt samarbete behövs för att hantera problemen med droghandel, penningtvätt och internationell brottslighet.

10. Sammanfattning. Vikten av att bevara FNs tre narkotikakonventioner samt barnkonventionen.

Min kommentar till de 10 punkterna. Det verkar inte vara någon ”ny narkotikapolitik”, och inte heller, som det uttrycktes i regeringens pressmeddelande, någon ”balanserad narkotikapolitik”. Det är samma restriktiva och repressiva narkotikapolitik som bedrivits hittills, och som har resulterat i de problem vi har. Notera särskilt att texten dels inte har någon som helst skadelindrande perspektiv (i linje med den granskning jag genomförde igår) och dels betonar drogfrihet när de skriver om behandling, det är inte särskilt positiva nyheter för t ex läkemedelsassisterad behandling. I det perspektivet föreslår DPF att narkotikapolitiken ska ta 10 steg tillbaka. Och jag stärks i mitt intryck av att det är märkligt att vår svenska S/MP-regering lägger 400 000 kr på att möjliggöra en internationell spridning av dessa idéer. Var står egentligen socialdemokraterna och Gabriel Wikström och Åsa Regnér?

Här kan du själv hämta ECAD/WFADs ansökan via min dropbox:

Ansökan: PDF DPF ans (svenska)
De 10 punkterna: PDF DPF plan (engelska)
Budgeten: PDF DPF budget (svenska)

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Detta vill ECAD och WFAD vid UNGASS 2016”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *