Om ECADs och WFADs osanningar i Aftonbladet

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

I de inlägg jag tidigare har skrivit om RNS har jag visat att deras förhållande till drogområdet allt för ofta inte bär sanningens och vetenskapens prägel. Jag har skrivit allt för lite om RNS internationella organisation WFAD (men det är inte helt enkelt att vara aktivist på fritidsnivå), men av det jag skrivit framgår ändå att WFADs propaganda inte heller är särskilt saklig och vetenskapligt förankrad. Jag har skrivit ännu mindre om ECAD, men av det jag skrivit framgår ändå samma som ovanstående.

Mitt förra inlägg handlade om hur vår minister Gabriel Wikström ger 400 000 kr till ECAD och WFAD för att de ska bedriva propaganda om vår svenska och internationella narkotikapolitik. I det nämnde jag att även Aftonbladets Oisin Cantwell reagerat på detta stöd. ECADs generalsekreterare Erik Leijonmarck (som jag också skrivit om tidigare, bl a i en debattartikel i Folkbladet om hur ett antal statliga myndigheter lät honom sprida sin stigmatiserande propaganda på den stora Drogfokus-konferensen) samt WFADs generalsekretare Linda Nilsson (som jag också skrivit om tidigare, bl a ”hennes” projekt om nätdroger som RNS & co fick över 600 000 kr från staten att slösa bort) svarade igår på Cantwells kritik.

Cantwell svarar själv mycket bra under ECAD/WFADs text, men det finns ytterligare ett par detaljer som avslöjar att Erik och Lindas svar till Oisin som vanligt inte bär sanningens prägel. Det är visserligen inte helt enkelt att tränga igenom vad ECAD och WFAD står för, officiella dokument av typen ”deklarationer” hålls gärna på den luddiga nivån av ”motstånd mot narkotika” som det är lätt för många utan insikt i frågorna att hålla med om. För att hitta vad som egentligen finns bakom fasaden måste man tränga djupare in i texter/åsikter som sprids i dessa nätverk, och det är inte helt enkelt. Men med min begränsade tid och krånglande dator har jag gjort ett försök!

ECAD och WFAD skriver i sitt svar att de inte är motståndare till vare sig metadon eller sprutbyte. Det stämmer inte oavsett hur de formulerar sig, i praktiken bedriver de ett motstånd mot bl. a. metadon. Jag skrev för två månader sedan om ECADs problematiska förhållande till Ryssland och hur de smekte Rysslands inhumana narkotikapolitik medhårs. Erik Leijonmarck svarade på kritiken i IOGT och RNS propagandaorgan Drugnews där han kommenterar dödsfallen på KRIM till följd av Rysslands nedstängning av den läkemedelsassisterade behandlingen (metadon) med att man fick titta på ”andra åtgärder”. Det innebär i praktiken ett motstånd mot metadon förklätt i andra ordalag, som jag skrivit om många gånger tidigare, det finns inga andra åtgärder som har så goda vetenskapliga resultat i att förhindra dödsfall vid opiatberoende som läkemedelsassisterad behandling med metadon, subutex och liknande mediciner. ECADs generalsekreterare svarade självfallet inte mig, kanske för att såväl Drugnews som ECAD blockar mig i sociala media. Detta apropå att Erik i svaret till Oisin hävdar att de tycker att det är helt okej att ha olika åsikter och att de gärna debatterar…

Studerar man vilka åsikter som finns på ECADs hemsida och som sprids i nyhetsbrev etc finns det några avslöjande detaljer. I ett nyhetsbrev (PDF, visserligen från 2005, men ändå) skriver man att det inte finns någon märkbar skillnad i dödlighet mellan de opiatberoende som fått metadon-behandling och de som fått drogfri behandling, oavsett om de citerar den refererade studien korrekt är det tvärtemot vad ”vetenskapsvärlden” i övrigt har kommit fram till, men att publicera den artikeln i nyhetsbrevet visar ju vilken åsikt man vill föra fram.

I ett annat ECAD-nyhetsbrev (PDF) sprids detta om metadon: ”Substitution treatment is a predominant option in Europe: – 670.000 in one million of drug dependents A deliberate confusion of the concept of treatment with a concept of social control constitutes an improper attitude. For as a doctor, I believe that to convince an addict who often has an imbalanced metabolism, to remain dependent on methadone, a ― ‘medicine’, for several years, rather than fight for his/her autonomy, is to deceive everyone”. Att kalla substitutionsbehandling/metadon för ”olämplig social kontroll” och att det är att luras samt sätta medicin inom citationstecken är inte budskap av stöd för metadonbehandling, utan snarare tvärtom. I ett annat nyhetsbrev skriver man om Skottland med följande kommentar: ”Skottland har länge haft ökade heroinproblem, men missbruksvården har inte hängt med. Förskrivning av ersättningspreparat, så som metadon, dominerar.”. Om man skriver att ”missbruksvården har inte hängt med” och i nästa mening skriver att ”metadon dominerar”, är det inte ett uttryck för gillande av metadon, snarare tvärtom…

Inte heller uttrycker nyhetsbrevet med en rubrik om att metadon inte minskar kriminaliteten gillande, utan är snarare en del av ECADs strida ström av negativa rubriker och negativa nyheter om metadon (läkemedelsassisterad behandling). Ett annat nyhetsbrev innehåller en ”debattartikel” från en av medlemmarna (får man anta) med krav på hårdare övervakning och tidsbegränsning av metadonbehandling, denne argumenterade för ”Control over methadone and subutex prescription, that being supervised and, especially, limited in time.” underbyggt med ”Addicts are not diabetics, substitute products are not insulin.”. Det finns fler nyhetsbrev med liknande innehåll om man söker på ECADs hemsida, gemensamt är att inslagen om metadon är ett uttryck för ett motstånd.

Vad det gäller sprutbyten är det inte helt enkelt att hitta raka besked om var ECAD står. För ca ett decennium sedan förekom det en del om sprutbyten på ECADs konferenser, det var självfallet negativa omdömen (som här och här). Sedan verkar den direkta kritiken ha tystnat, kanske i takt med att det började dyka upp allt fler vetenskapliga artiklar med stöd för sprutbytet.

Studerar man sedan WFADs hemsida, som verkar uppdateras med ojämna intervall, framkommer ett motstånd mot metadon i flera fall. En sökning på metadon ger bilden av ett ett motstånd. WFAD sprider bl a ett inlägg där metadonpatienter benämns ”statligt sponsrade narkomaner”, att okritiskt sprida det ordvalet ger snarare indikationen på att man är motståndare till metadon än förespråkare. Ett annat inlägg sprider bilden av att harm reduction (med exemplet metadon) ”bara förslavar missbrukare”, det är inte heller ordval som förespråkare skulle använda. Ett tredje inlägg på WFADs hemsida kallar metadon ”en förbannelse mer än behandling”. Flera inlägg på WFADs hemsida talar om att ”metadon dödar fler än heroinet som metadon skulle behandla”.

I samma stil fortsätter inläggen på WFADs sida som kommer upp på en sökning med sökordet ”methadone”. Det är ett motstånd även om man inte skriver det rakt upp och ner i sin programförklaring. I programförklaringen (deklarationen) skriver man dock att ”All drug abuse programmes should have the goals of preventing drug use or of helping drug users be drug-free”, det är ett exempel på ett motstånd mot metadon men där man inte skriver det rakt ut, de som är insatta i termerna som används i debatten vet att metadon/subutex etc ses som ett skadligt alternativ till ”drogfri” behandling och som just ”statlig sponsring” av ett missbruk. Studerar man sedan vad en styrelsemedlem i WFAD skrivit i frågan framträder bilden av ett motstånd än tydligare. Torgny Peterson är ”special advisor” och en googling på honom och metadon ger bilden av en hängiven motståndare. WFAD är en tydlig motståndare till metadon-behandling.

Vad det gäller WFAD och sprutbyte skriver de i svaret till Oisin att ”WFAD tar inte heller ställning mot sprututbytet, det har inte förekommet några protester i ”högan sky” mot sprutbyten från WFADs sida.”. Inte heller det bär sanningens prägel. I en ”Position statement” kring legalisering skriver WFAD att legaliseringsförespråkare propagerar för ”harm reduction programmes such as needle exchange programmess, drug injection sites, heroin distribution to addicts, and facilitation of so-called safe use of drugs that normalize drug use, create the illusion that drugs can be used safely if one just knows how, and eliminates a goal of abstinence from drugs (min fetstilning)” . Sedan avslutas statementet med en uppmaning till världens länder att ta avstånd från bl a detta. I ett annat dokument (under ”Papers”) kommenteras sprutbyte med orden ”they offer no hope of rehabilitation to the drug user”, även det ett sätt att uttrycka motstånd utan att skriva ut det rakt upp och ned. Och i ett annat ”paper” på hemsidan med orden ”argument mot harm reduction” i titeln finns ett antal argument mot sprutbyte uppräknat (sid 45 och framåt), bl a att sprutbyte sänder ett budskap till barn om att droganvändning är acceptabelt (!!!). För att avsluta avsnittet om WFAD och sprutbyte (sprutbyte räknas normalt in i det som kallas Harm reduction) står följande i WFADs deklaration:

”“Harm reduction” is too often another word for drug legalization or other inappropriate relaxation efforts (min fetstilning)

Så, att inte WFAD tar ställning mot sprutbyte är en lögn.

Sammanfattningsvis; Det Lejonmarck och Nilsson skriver som svar till Oisin Cantwell stämmer inte, såväl ECAD som WFAD har varit och är motståndare till skadelindrande åtgärder inom narkotikapolitiken. Organisationerna och de aktiva personerna inom organisationerna är även mer eller mindre uttalade motståndare till såväl metadonbehandling som sprutbyte.

Jag är för yttrandefrihet och debatt, anser den svenska regeringen att de vill stödja organisationer med fokus på en skadande repressiv och restriktiv narkotikapolitik ska de naturligtvis göra det med 400 000 kr av skattebetalarnas pengar. Förhoppningsvis kommer inte regeringen att lyssna på den rapport som ECAD och WFAD tar fram.

I övrigt är det mycket angeläget att regeringen tar initiativ till att stödja den växande rörelse som hävdar att en annan narkotikapolitik skulle medföra en bättre och mer human narkotikapolitik med färre som far illa och skadas. Om inte annat så för yttrandefrihetens och debattens skull. Det vore synd om Gabriel Wikström fortsätter på Maria Larssons spår att enbart lyssna på dem som företräder en narkotikapolitik vars resultat vi ser idag av ständigt nya höga siffror för såväl antalet problematiska användare som narkotikarelaterade dödsfall.

 

 

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Om ECADs och WFADs osanningar i Aftonbladet”

  1. Det är illa nog att Sverige tillsammans med USA är UNODC’s största bidragsgivare, ett FN-organ som fortsätter strössla pengar över diktaturer som avrättar narkotikabrottslingar på löpande band. Helt i konflikt med FN’s stadgar. Via UNODC stödjer Sverige sådana föredömen som Iran och Vietnam där narkotikabrottslingar antingen avrättas eller skickas till en typ av fångläger där dem ska ”botas” från sin sjukdom.
    Och nu denna vinstlott för ECAD och WFAD, två extremistorganisationer som i dagens internationella narkotikapolitiska debattklimat gör allt för att framstå som rumsrena. Det är olyckligt att vi i Sverige inte har något organiserat motstånd men lita på att dem stötte på hårt motstånd i Wien.
    Att Oisin Cantwell faktiskt tog upp detta i en krönika i Aftonbladet ser jag som ett stort steg framåt. Organisationer som ECAD räknar kallt med att aldrig få några mothugg i större media, antagligen är de medvetna om sina arguments ohållbarhet men är så förblindade av sin ideologi att de säger lite vad som helst utan några tankar på konsekvenser. När nu en av Sveriges största tidningar börjar käfta emot börjar det förhoppningsvis spridas lite ljus över deras i mina ögon ganska ljusskygga verksamhet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *