Är minister Wikström diktaturkramare?

På tordagseftermiddagen gick detta pressmeddelande ut från en av regeringens tre ministrar som ansvarar för drogområdet, Gabriel Wikström.

prgw150326

Jag blev rätt upprörd då jag tolkade ”stöd till att utarbeta en rapport i tio punkter om hur en restriktiv och balanserad narkotikapolitik kan se ut” som ett uppdrag. Aftonbladets Oisin Cantwell reagerade även han och skrev en skarp krönika med titeln ”Regeringen har satt sig samma båt som diktaturer”. Under fredagen har jag mailat med ett par tjänstemän runt Gabriel Wikström och då framkommer delvis en annan bild än min initiala.

Som jag skrivit om många gånger tidigare är inte ECAD och WFAD inte vilka organisationer som helst. Båda måste ses som två extrema förbudsivrarorganisationer vars centrala budskap är upprätthållande av ”War on drugs” och antingen motstånd mot eller diverse fördomar kring insatser av slaget harm reduction/skadelindring. Och precis som Cantwell påpekar i sin krönika lierar sig både ECAD och WFAD med tvivelaktiga regimer som bedriver samma hårda förbudslinje som organisationerna förespråkar.

Både ECAD och WFAD är oroliga inför det kommande toppmötet inom FN nästa år där narkotikapolitik ska diskuteras. Den svenska regeringen, nuvarande precis som förra, är även de lite bekymrade över FN-mötet då det finns flera länder som ifrågasätter den nuvarande förbudspolitiken/War on drugs. Och i Sverige finns detta märkliga politiska konsensus om strävan efter det narkotikafria samhället. Därför har regeringen vid minst två tillfällen samlat vad man kallar för ”civilsamhället” (läs organisationer inom området) till samtal om FN-mötet. Enligt den tjänsteman vid Socialdepartementet jag hade kontakt med i dag för att reda ut vad pressmeddelandet handlade om ägde ett möte rum i september och ett i februari med ett 15-tal närvarande organisationer (t ex ECAD, WFAD, IOGT, RNS). I december inkom sedan ECAD med en ansökan (jag har bett om att få en kopia men inte fått den vid skrivandes stund) om medel för att ta fram ovannämnda rapport. För det beviljades de ett bidrag om 400 000 kronor. Det var alltså inte ett uppdrag som jag tolkade det som utan ett eget initiativ och som jag måste tolka svaret från tjänstemannen kunde vilken vid mötet närvarande organisation som helst inkommit med liknande ansökan. Även svaret på varför man valde just 10 punkter visar på att initiativet kommer från ECAD, ”Det är nog lämpligast att fråga ECAD och WFAD direkt om varför de just valt tio punkter” svarar kanslirådet Pastorek på det.

Även om det inte handlade om det formaliserade stöd/samarbete som jag först tolkade det som är det problematiskt att vår regering finansierar ECAD och WFAD med hela 400 000 kr för att ta fram åsiktsunderlag för en repressiv förbudspolitik, inte minst med tanke på vad jag skrivit tidigare om dessa båda organisationers verksamhet och åsikter. Och det är märkligt att regeringen går ut med ett så otydligt pressmeddelande som man gjorde. Jag antar att man får hänföra det till att tjänstemännen runt Gabriel Wikström saknar en djupare kunskap om narkotikapolitik och de organisationer som verkar inom området.

Det underlättar inte heller att själva ministern är ny på området. Gabriel Wikström har ju inte förekommit på min radar före han utsågs till minister, och jag har följt drogområdet hyfsat väl under en rad år. När en politiker saknar djupare kunskap om området denne är utsedd att styra över, blir politikern lätt ett villebråd för såväl tjänstemän som lobbyorganisationer. Och som jag skrivit om tidigare på bloggen för nätdroger märks detta vad det gäller Gabriel Wikström.

Ovanstående sätter också fingret på en närliggande problematik. Den rörelse i Sverige som förespråkar en alternativ narkotikapolitik är inte alls lika välorganiserad, förslagen och drivande som den förbudsrepressiva rörelsen. Det är ett problem som vi borde diskutera mer och göra något åt! Som det är nu är det svenska deltagandet vid UNGASS 2016 helt utlämnat till den rörelse som förespråkar fortsatt höga siffror för såväl dödsfall som antalet problematiska narkotikaanvändare, det är inte särskilt bra. Likväl som det för den svenska narkotikapolitiska situationen är än värre eftersom det åtminstone kommer att finnas organiserat motstånd vid UNGASS-mötet.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Är minister Wikström diktaturkramare?”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *