Jävla knarkare eller individ med problematisk användning?

mediamissbrukareVårt språk är intressant, inte minst för en som mig som gillar att skriva. Det är också svårt, och då inte enbart utifrån detta med stavning och grammatik, utan även för vad som förmedlas utifrån hur den som skriver, eller för den delen även talar, väljer att hantera språket. Vårt ordval betyder, och ibland även avslöjar, mer än vad många kanske inser vid en första anblick.

När jag skrivit min självbiografi ”Smålänning, civilekonom, försäljningschef, alkoholist och ‘Jävla narkoman'” reagerade en del på titeln, inte för att den var inspirerad av Carl Bildts bok ”Hallänning, svensk, europé” utan för att den innehöll de negativt laddade orden ”Jävla narkoman”. Jag valde det avsiktligt just för att visa på problemet med hur individer med problematisk användning av narkotika ses, och i boken finns några exempel på hur man som problematisk narkotikaanvändare bemöts på ett mindre tilltalande sätt av allt från samhällets instanser till människor man möter i vardagen. Citatet i titeln kom utifrån att en kille på min stamkrog skrek ”Jävla narkoman” efter mig, inte särskilt trevligt men ett exempel på hur människor kan uttrycka förakt utifrån fördomar. Som en parentes kan nämnas att den killen några år efteråt kom till mig och bad mig om hjälp att skaffa narkotika, så kan det gå (eftersom jag inte är långsint hjälpte jag självfallet honom, dock utan att kalla honom för jävla narkoman).

Även ordet ”alkoholist” i boktiteln är problematiskt, i den allmänna föreställningen leder det bl. a. tankarna allt för ofta till en totalt utslagen person som sitter på en parkbänk, vilket ”problematisk alkoholanvändning” sällan handlar om. Jag hade visserligen syftet med min självbiografi att teckna en livshistoria som skulle vidga läsarnas kunskap om problemområdet, vad en ”alkoholist” eller ”narkoman” kan vara, men ordvalet ”alkoholist” i titeln var mer ett uttryck för ryggmärgsspråk än medvetet val.

stigmaI bloggen brukar jag då och då lyfta fram att det negativt laddade innehåll som omger vår syn på individer med problematisk droganvändning är ett stort problem inom drogområdet, något som i sig leder till förlängt eller fördjupat problem, dvs låser in individer i problematisk användning, det som ibland kallas missbruk.

Denna syn kommer från okunskap och dåligt producerade texter, mediainslag etc. Det handlar om våra fördomar, våra attityder och värderingar. Och förutom okunskap om vad problematiskt användande innebär och beror på kommer det från hur vi använder vårt språk i skrift och tal. Ord är ofta laddade med underförstått innehåll, och det gäller inte minst inom ”drogområdet”. Det är ett problem som vetenskapligt fått en benämning i termen stigma, ett av sociologins viktigare bidrag inom drogområdet.

Stigma brukar förklaras med ”social brännmärkning”, en nedvärderande benämning som har med sig ett antal (negativa) attribut om hur individerna ”är” och beter sig etc. Det för med sig ett utanförskap från ”det rätta kollektivet” och åtföljs ofta av diskriminering. Det är förmodligen av den anledningen som våra politiker och deras tjänstemän var noga med att i förarbeten till (tidigare) diskrimineringslagarna skriva in att ”missbruk” var undantaget från diskrimineringsgrund. Allt för många lever i föreställningen att det jag kallar för stigmatisering är en viktig del i kriget mot drogerna. Jag ser den förklaringen som trevligare än att politiker och tjänstemän inte bryr sig om diskrimineringsproblem som individer med problematisk droganvändning drabbas av.

Detta problematiska stigma sprids genom de ord vi använder, därför försöker jag välja mina ord med omsorg. Det är inte helt enkelt då vi alla i socialiseringen (ett annat intressant och viktigt sociologiskt begrepp som handlar om inskolning i samhället) bland annat lär oss språket och så följer det med oss i ryggmärgen. Därför blir det lätt att folk använder ordet ”missbruk” (som har ett antal medföljande attribut/etiketter) i stället för de klokare ordvalen ”problematisk(t) bruk/användande/konsumtion”. Tyvärr blir det inte enklare av att det är lättare (ibland effektivare) att använda ett ord i stället för två, men det är förmodligen en vane- och träningssak. Av samma anledning försöker jag i mina texter använda ”problematisk användare av droger” i stället för ordet ”missbrukare” (eller de stigmatiserande ”alkoholist” respektive ”knarkare”). Tar man t ex min självbiografi hade alltså en ”bättre” titel varit ”Smålänning, civilekonom, försäljningschef och problematisk användare av alkohol och narkotika”, men det hade nog varit lite väl krångligt och obekant för de flesta och jag hade gått miste om försöket med ”effekten” att fästa ljuset på användningen av ”jävla narkoman”.

Beträffande ordet missbruk är mitt intryck att beroende är ett mindre stigmatiserande ord än missbruk, samtidigt är det inte helt utbytbart mot missbruk då vi behöver ord som indikerar att det finns olika grad av problematiskt användande. Beroende indikerar även för mig att den problematiska användningen nått ett mer allvarligt stadium där även vår biologiska funktion är påverkad genom belöningssystemet och mer eller mindre permanent sådan. Nyligen fanns i mitt Facebook-flöde en kommentar om användningen av dessa ord utifrån vården. Missbruksvård är ju ett vanligt förekommande ord för att beteckna den vård som problematiska användare kan/borde få, inklusive en del individer med problematiskt agerande kring annat än droger (t ex spel). En av mina FB-användare argumenterade för att använda ordet beroendevård i stället för missbruksvård för att minska stigmatiseringen. Jag kan förstå den invändningen men är inte så förtjust i den då jag anser att även individer med en mildare form av problematisk användning ska omfattas av vård.

Samtidigt är jag inte heller helt förtjust i ordet missbruksvård när jag har en särskilt stor ”sociologisk hatt” på mig. ”Missbruksvård” kan ses som lite väl stort fokus på den biologiska delen av missbruk/beroende som är i centrum särskilt i beroende-begreppet, och jag har därför ibland använt mig av ”missbrukarvård”, vilket rimmar illa med min invändning mot ordet missbrukare. Samtidigt ger det fördelar då det mer uttrycker det som jag ibland vill påpeka att vi behöver mer av i vården, ett större fokus på individen som en helhet och inte bara ett fokus på det kemiska/biologiska tillståndet till följd av problematisk användning. Att enbart få stopp på ett problematiskt förhållningssätt till t.ex. en drog genom t. ex KBT-teknik är inte alltid tillräckligt för att få en individ att bli en ”fungerande” individ i samhället.

För mig kan ”missbruks-/beroendevård” ibland uttrycka en allt för ”medikaliserad syn” på problematiken (medikalisering är ett sociologiskt begrepp som beskriver mer än att vi gärna strävar efter en medicinsk behandling av problemet och gärna använder oss av RCT-studier för att komma fram till vad som är ”bevisad”/evidensbaserad vård för ett genomsnitt av de med problem, därmed inte sagt att jag ogillar medicinsk vård eller för den delen vetenskapliga studier om vilken vård som hjälper ett så brett antal individer som möjligt). Samtidigt har jag inget bättre alternativ då jag inte är förtjust i användningen av ordet missbrukare… förutom att ibland påpeka behovet av se individen som en större helhet, mer än de biologiska mekanismerna i belöningssystemet.

Just vården är rätt intressant. Det finns ett visst styrande av våra begrepp från vårdens håll då vi länge levt med sjukvårdens diagnosmanualers inflytande på drogområdet. Sjukvårdens diagnosmanualer (främst ”psykiatrins” DSM men även ”övrig sjukvårds”/WHO:s ICD) har en viktig roll inom drogområdet i styrningen av begrepp som används. Manualerna har tidigare gjort skillnad på tillstånden/fenomen ”missbruk” och ”beroende” (där det senare alltså är begrepp för en mer allvarlig situation). Jag gillar som sagt var distinktionen att problematiskt användande har olika stadier av allvarligt tillstånd, samtidigt som jag ogillar det stigmatiserande ordet missbruk. Beträffande ”missbruk” och ”beroende” användes i den tidigare diagnosmanualen (DSM IV) engelska version begreppen ”abuse” respektive ”dependence” som ord för dessa tillstånd. I den nya versionen (DSM 5) används i stället ”disorder” (som sedan bryts ned ytterligare, t ex cannabis use disorder), som sedan mäts från milt till allvarligt.

Svenskan har, vad jag vet, inget bra motsvarande ord till disorder och i översättningen har det tyvärr valts att den nya diagnosen är ”substansbrukssyndrom” (som sedan bryts ned i alkoholbrukssyndrom etc). Syndrom är ett rätt så bra ord för att beskriva problematisk användning, jag har mest använt det som ett alternativ till sjukdom. I det här fallet blir det dock lite problematiskt. Förutom att det ordet aldrig kommer att slå igenom i språkbruket visar det åter igen på den olyckliga medikalisering med fokus på substansen som drogområdet lider av (vilket även märks i såväl APA:s DSM 5 som i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vården på området där Socialstyrelsen tror att olika substanser kräver olika behandlingsmetoder, ett utslag av medikalisering och att ”evidens” anses komma från vetenskapliga artiklar med huvudsakligen RCT-studier utförda på en grupp individer som angett samma huvuddrog).

Språk är inte enkelt, men något som jag önskar att vi ägnar lite mer eftertanke kring inom drogområdet då det påverkar alla som har med drogområdet att göra. I min senaste debattartikel, ett svar till Anhöriga Mot Droger på Dagens Samhälle om sprutbytesfrågan, kunde jag inte låta bli att påtala att organisationens ordförande i sin debattartikel använde sig av stigmatiserande ordval på flera sätt. Och det är väl ungefär så som jag tror att vi kan göra en insats för att förbättra för de individer som drabbas av problematisk drogkonsumtion, förutom att vi själva behöver tänka på vilka ord vi använder behöver vi påtala det när vi ser stigmatiserande användning oavsett om det var medvetet eller omedvetet språkbruk.

Och med det sagt får jag själv leta efter ett annat ord än missbrukarvård som beskriver den vård jag anser att individer med problematisk användning förtjänar, alternativt nöja mig med att i bloggen då och då kommentera att det inte alltid räcker med fokus på den problematiska användningen…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

5 reaktion på “Jävla knarkare eller individ med problematisk användning?”

  1. Hur ser du på att avstigmatisera befintliga termer genom att komplettera bilden av till exempel personer med missbruk?

    Jag förstår verkligen att stigmat är ett stort problem, vissa termer är direkt nedsättande och bör inte användas. Men finns det inte en övertro på att bara man ”tvingar” folk att använda rätt termer så försvinner deras fördomar? Missbruk är ju inte önskvärt och alla termer för att beskriva det riskerar därmed att även uppfattas negativt, är det inte risk för att stigmat bara överförs på de nya termerna?

    Jag tycker mig se en tendens (dock inte i detta ämnet) att vissa bryr sig mer om terminologin än om verkligheten bakom. Snart är väl den korrekta termen för funktionsnedsatt ”unik kinetisk förmåga”, sådana termer riskerar att förlöjligas och skapa en misstro mot vetenskapen bakom?

    För att återgå till termen missbruk, jag har aldrig uppfattat den så negativt och undrar vad som är det bästa alternativet?

    1. Oh ja, enbart terminologin är inte tillräckligt. Det krävs mycket mer än så för att förändra den olyckliga situation vi har idag. T ex är kunskapsnivån en del av det, det behövs bättre kunskap om droger och deras effekter samt vad problematisk användning/beroende är och hur det fungerar. Det är en av alla anledningar till att jag fokuserar en del på dessa kampanjer som samhället bedriver och som förutom risken att de gör mer skada än nytta för användningen även bidrar till stigmatiseringen. En annan del är bilderna som sprids av individerna, både av samhället men även av vissa som gjort det till sitt levebröd att berätta mer eller mindre dramatiserade livshistorier (att balansera den bilden var en anledning till att jag gav ut min självbiografi för några år sedan).

      Ang ordet missbruk så har det givet min kunskap och mina erfarenheter av såväl fenomenet och alla individer jag träffat med problematisk användning inte heller varit något särskilt negativt ord för mig, men samtidigt är det ju annat för allmänheten och då blir det ett problem även för mig, varför jag försöker använda ord som problematisk användning i stället för missbruk. Missbruk innehåller för ”allmänheten” så många negativa ”bilder”/föreställningar om såväl fenomenet som individerna inblandande, att ersätta det med ”problematisk användning” har trots allt den effekten att det fokuserar på att det är när användningen når en viss punkt som det blir ett problem och inte automatiskt och i sig.

      1. Du gör ett enormt arbete med att motverka fördomarna och jag skulle aldrig drömma om att anklaga dig för att koncentrera dig för mycket terminologin.

        Har inte missbruk exakt samma kvaliteter som problematisk användning, utan bruk inget missbruk? Termerna är ju näst intill identiska: miss – problematisk, bruk – användning.

        Avseende allmänhetens uppfattning kan jag inte uttala mig mer än utifrån min egna högst begränsade upplevelse av hur termen används. Men om problemet med termen inte innefattar mer än människors fördomar, tror jag nog att det är bättre att bara koncentrera sig på fördomarna. Jag är även öppen för argumentet att även termer med extremt negativ historik bör ”tas tillbaka” snarare än bannlysas. Detta kräver nog tyvärr att allmänt omtyckta personer med stolthet skulle använda termerna om sig själva vilket nog är ganska osannolikt.

        Mitt enda problem med ”missbruk” är nog som juridisk term, definierat som all form av bruk och kanske det som gör att jag ändå överväger att sluta använda den.

        1. Skillnaden mellan missbruk och problematisk användning är ju ”laddningen” av orden. Sedan exakt vilken väg som är smartast är nog svårt att säga. Jag har då och då påtalat att politiker och tjänstemän inom området inte verkar förstå behovet av att arbeta med även detta inom drogområdet. Suck.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *