Nygammal sprutbytesdebatt

Inte förvånande har det blossat upp en liten debatt om sprutbytet igen efter Folkhälsomyndighetens senaste rekommendationer till våra kommuner och landsting om att införa sprutbyten. Nu senast ägde den rum på SVT Debatt igår kväll (börjar vid 34:55).

Det är märkligt att denna gamla debatt blossar upp igen, dels eftersom forskningen länge varit tydlig med effekten (ett urval av vad jag skrivit finns här) och dels eftersom myndigheterna länge varit tydliga med behovet och en politisk majoritet genom riksdagsbeslut gjort det möjligt att införa sprutbyte genom lag sedan 2006.

Medverkade gjorde dels FoHM:s GD, dels Stockholm Brukarförenings ordförande Christina Paulsrud, dels kommunalrådet Maria Rydén (M) och dels KRIS genom Bengt Eringstad. Christina inledde med det alldeles självklara argumentet att det ska vara självklart att även individer som använder narkotika ska ha rättigheten att skydda sig mot dödliga virus. Och egentligen borde det vara punkt efter det, om det nu är så att det finns ett par dödliga virus, forskningen är tydlig med att det finns en åtgärd som minskar risken för smitta, då är det ett humant samhälles skyldighet att möjliggöra det. Jag har tidigare sett sprutbyte som en del av det så kallade harm reduction-synsättet inom narkotikapolitiken, men Christina har ju så klart rätt i att det handlar om en smittskyddsåtgärd.

Så såg däremot inte politikern Maria på frågan. Hon ansåg att hennes roll som politiker låg på ”ett annat fokus. Vi måste få bort drogerna från gatan.” samt att man inte kan ”låta missbruk fortsätta”. Detta trots att det inte finns någon som helst grund för att det finns ett samband mellan smittskyddet sprutbyte och ”droger på gatan” och att det är antingen eller. Christina påtalade också mycket riktigt detta. ”Verkligen ser inte ut så”. Det får stöd i forskningen, t ex redogör jag här för en australiensisk forskning som konstaterar att effekter av sprutbyte bland annat är att det ”Inte ökar andelen nya injektionsmissbrukare” samt ”Inte påverkar så att man vill fortsätta/förlänga missbruket”. I stället hade på 20 år uppskattningsvis över 4 500 människoliv räddats, 25 000 HIV-infektioner förhindrats samt även 21 000 Hepatit C-infektioner, och de ekonomiska besparingarna uppgick till mellan 2 och 8 miljarder (aus) dollar. Hur Moderata politiker kan vara emot detta övergår mitt förstånd.

RNS generalsekreterare Per Johansson försökte som vanligt sprida desinformation om vetenskap inom drogområdet och försökte påskina att den senaste forskningen är en av Palmateer som jag skrev om såväl 2010 när den kom som 2011, RNS vantolkar som vanligt forskningen. I mitt inlägg från 2011 finns även annan forskning kommenterad, bl a om besparingar såväl humanitärt som ekonomiskt från en kanadensisk utvärdering. RNS inte bara vantolkar forskning, de vill inte erkänna/känner inte till den forskning som Palmateer ägnat sig åt fortsättningsvis, något som jag skrev om i förra veckan.

KRIS bidrag i debatten var ett politiskt korrekt uttalande utifrån moralism ”Det ska vara svårt att knarka”, förutom att det enligt vetenskapen inte finns något samband mellan sprutbyte och ”knark-vilja” så är det tråkigt att en organisation som samlar individer med ett fd problematiskt narkotikaanvändande inte vill skydda dem som fortfarande är i en problematisk användning från dödliga sjukdomar. Det säger förmodligen en del om KRIS värderingar.

Vad det gäller Moderaternas bidrag i SVT Debatt följde åsikterna den officiella partilinjen, vilken förmodligen handlar om att de har dåliga rådgivare. Jag har tidigare skrivit en hel del om det i bloggen, men allt är inte så svart som jag konstaterat tidigare. Här om dagen gjorde två modiga moderata politiker ett utspel till försvar för sprutbytet på SVT Opinion. Det är en mycket bra artikel som förtjänar att läsas, inte minst av politiker inom Moderaterna. Politiker inom Moderaterna bör också läsa Anti Avsan och Hampus Magnussons debattsvar på SVT Opinion, fast då som avskräckande exempel på meningslös signalpolitik-propaganda med en enda vetenskaplig källa, Stenströms kritiserade avhandling. Att Avsan och Magnusson väljer att enbart lyfta fram en dåligt genomförd svensk forskning som går emot mängder av internationell forskning visar på hur olyckligt det är att vilka opportunister som helst kan ta en plats i riksdagen.

Som tillägg till det kan jag dock konstatera att jag den senaste tiden träffat några politiker från Moderaterna på olika nivåer, politiker som har visat sig vara intresserade av en mer humanitär syn på individen än vad jag tidigare tolkat att Moderaterna står för inom mitt intresseområde. Det är alltid roligt att se politiker som ger lite hopp om en annan utveckling än dagens negativa inom detta område, och jag ser fram emot den dagen då jag kan skriva ett positivt blogginlägg om Moderaternas syn inom ”drogområdet” (hittar inget bättre ord för det breda område som social omsorg, missbruksvård, narkotikapolitik etc utgör).

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *