Svenska kommuner smeker Ryssland medhårs

granskningDen senaste debattartikeln som jag fått publicerad handlade om narkotikapolitik och var ett svar till organisationen ECADs debattartikel på Dagens Samhälle. ECAD är en del av den internationella repressiva förbudsrörelsen med ursprung i Sverige. I helgen har det stormat lite på Facebook och Twitter runt ECAD och en skrift de sprider, jag kommer att återkomma till såväl stormen som skriften i ett särskilt inlägg.

Stormen gjorde att jag kikade lite mer på ECAD och hittade ett rätt otroligt dokument som behöver problematiseras. Det handlar om internationell narkotikapolitik och i synnerhet om Ryssland och heroinproblematiken där.

Först måste vi utgå från vad ECAD är. ECAD står för European Cities Against Drugs och grundades 1994 av krafter inom Stockholms stad, även om ECAD är en internationell rörelse är basen i Sverige. I dagsläget är det 46 kommuner vars skattebetalare som finansierar ECAD Sverige (enl ECADs hemsida, se vilka längst ner i detta inlägget, enl ECADs debattartikel är de  dock numera bara 37 kommuner). Den huvudsakliga sysselsättningen förefaller vara att delta i och arrangera olika konferenser där fokus ligger på narkotikapolitik samt till viss del även olika insatser runt narkotikaproblem. ECAD har även starka kopplingar till organisationen RNS som propagerar för utopin narkotikafritt samhälle, vilket framgår av ECAD Sveriges årsmöte där såväl RNS generalsekreterare Per Johansson talade samt även RNS- och IOGT-profilen Staffan Hübinette (vilken även prisades av ECAD vid årsmötet).

På ECAD Sveriges hemsida finns olika aktiviteter beskrivna, en är det svenska deltagandet vid en konferens i Ryssland. Och det var rapporten ifrån detta möte som jag fastnade för. Sverige representerades av Sven Persson, vid den tiden anställd vid Landstinget Gävleborg för att arbeta med drogfrågor, numera vid förbudsivrarorganisationen SLAN, samt Marcus Häggström, Ungdomskoordinator vid Söderhamns kommun samt politiker för Miljöpartiet.

Ryssland har länge haft ett mycket stort problem med heroin och heroinberoende med många individer i beroende och många dödsfall. Missbruksvården i Ryssland har dessutom länge fått stor internationell kritik (inkl nyligen), men även nationell, och det gäller vården för heroinberoende i synnerhet. Läkemedelsassisterad behandling (LARO) är inte något som Ryssland satsar på, trots det gedigna och omfattande vetenskapliga stöd som finns för att just behandling med substitutionsmedicin är den mest effektiva behandlingsmetoden mot heroinberoende (länk kommer när jag överfört mina gamla inlägg hit). Svenska Brukarföreningen har ordnat aktioner och skrivit en del om det, här senast om vad som hänt på Krim-halvön sedan Ryssland tog över. I övrigt så är Harm Reduction som sprutbyte ingenting som Ryssland varit intresserat av, varför man även har stora problem med HIV/AIDS bland individer som använder sprutor.

När jag läser den svenska ECAD-delegationens rapport (PDF) från den ryska konferensen förvånas jag över hur dokumentet beskriver såväl den ryska konferensens innehåll som den svenska delegationens budskap. Ingendera innehåller något om läkemedelsassisterad behandling. Det är självklart att inte ryssarna pratar om det, men det är synnerligen anmärkningsvärt att inte den svenska delegationen tar upp problemet med Rysslands avsaknad av LARO-vård och vårdens vetenskapliga stöd. Åtminstone är det ingenting som framgår av rapporten, i stället beskriver rapporten Rysslands ”moderna missbrukarvård” i termer av registrering av individer med problem i en databas, utökade drogtester och hårdare straff (med andra ord en våt dröm för svenska förbuds- och repressivitetsivrare).

I slutet av dokumentet sammanfattar ECADs deltagare att det var ”betydelsefullt” (undrar om det ordvalet beror på den ”våta drömmen”?) att få delta samt att:

Konferensen visade sammantaget att det ryska arbetet med narkotikafrågan under den senaste 10-årsperioden gjort betydande framsteg och präglas av en ökad professionalism och evidensbaserade utgångspunkter.

Sammanfattningen är kort sagt häpnadsväckande givet den internationella och nationella kritik som finns mot situationen i Ryssland och på Krim. Det är inte professionellt eller evidensbaserat att motarbeta och inte erbjuda LARO-behandling vid heroinberoende, och hårdare straff, registrering, drogtester etc är inte heller det ”evidensbaserat” eller tecken på ”professionalism”.

Antingen vill inte ECAD kännas vid problemen, eller så är ECAD själva motståndare till LARO som behandlingsmetod, eller så vill man stryka Ryssland medhårs och struntar i de tiotusentals som dör i Ryssland varje år i onödan. ECADs undfallenhet är anmärkningsvärd, och jag anser att det inte är något som svenska kommunala skattepengar ska finansiera.

UPDATE:

Beträffande vad som hänt på Krim och Rysslands i allmänhet inhumana narkotikapolitik så kommenterar ECAD:s generalsekreterare Erik Leijonmarck på Drugnews kritiken mot deras undfallenhet med att ”det är en lite tråkig vinkling”. Sedan angående de ökande dödsfallen på Krim-halvön till följd av Rysslands agerande så kommenterar han dessa med:

”om de här programmen nu tas bort bör man fundera över vilka andra åtgärder som ska sättas in istället.”

Samma undfallenhet. Inte ett ord kritik och inte ett ord om att den s k substitutionsbehandlingen är det behandlingsprogram som har glasklart vetenskapligt stöd som överlägset mest effektivt vid opiatberoende. Åter igen, det är anmärkningsvärt att svenska kommuner finansierar en sådan organisation som ECAD.

Se gärna denna film. I den vädjar 10 fd substitutionspatienter för sina liv. Flera av dem är nu döda. Det är vad Erick Leijonmarcks ord om ”andra åtgärder” innebär.

Fotnot
De svenska kommuner som ingår i ECAD, och betalar mellan 12 000 och 120 000 per år, är (enligt ECADs hemsida):

Bollnäs, Borås, Eskilstuna, Göteborg, Gotland, Gävle, Hallsberg, Helsingborg, Hofors, Hudiksvall, Hällefors, Härryda, Jönköping, Kalmar, Karlskrona, Kristianstad, Kumla, Landskrona, Lekeberg, Lerum, Lidingö, Lilla Edet, Lindesberg, Linköping, Ljusdal, Ljusnarsberg, Luleå, Malmö, Mark, Mörbylånga, Nordanstig, Nässjö, Ockelbo, Ovanåker, Sandviken, Staffanstorp, Sundsvall, Stockholm, Söderhamn, Umeå, Uppsala, Västerås, Ystad, Örebro, Örnsköldsvik, Österåker

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

4 reaktion på “Svenska kommuner smeker Ryssland medhårs”

  1. Jag tycker verkligen det är intressant när du granskar olika organisationer som får skattemedel. Men jag har också börjat fundera på det här med krav på opartiskhet som kommuner och myndigheter egentligen ska agera efter. Jag kan inte riktigt tolka ECAD som något annat än en politisk organisation, öppet emot politiska krafter som vill avkriminalisera/legalisera droger. Jag undrar om det skulle vara accepterat för kommuner att söka medlemskap i andra politiska organisationer som arbetar med olika sakfrågor, t.ex. föreningar mot vargjakt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *