Svensk drogjournalistik

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Våra kvällstidningar, Expressen och Aftonbladet, har ju alltid varit förknippade med dålig s. k. slaskjournalistik, byggd på skvaller, sensationssträvan och kvasinyheter. På nätet har de dessutom fått sällskap av Nyheter24. Det har alltid fascinerat mig att det finns människor som vill jobba för dessa tidningar. Förutom dessa lågkvalitetstidningar tycker jag att svensk dagspressmedia de senaste 20 åren rent generellt sänkt kvaliteten, det är mer korta och/eller ytliga nyheter som förmedlas, och allt för sällan finns det någon djupare analys eller granskning.

Jag tror att ovanstående problem till del hänger samman med gratisinternet-utvecklingen och medias ekonomi, men jag tror även att den svenska skolans haveri har bidragit på två sätt. Både genom att producera sämre journalister till följd av kunskapsskolans devalvering, men även genom att den släppt ut en stora skara mediakonsumenter som inte har några högre krav på journalistiken. Denna problembeskrivning gäller i synnerhet svenskt drogområde, vilket påverkar området negativt. Det är oerhört ofta jag ser artiklar inom drogområdet där såväl faktarutor som övrig text håller låg kvalitet (i termer av ytlighet och faktafel). Det är t o m så att våra journalister inte ens verkar klara av att googla för såväl faktacheck som´t. ex. bakgrundskoll av experter som används. För en del saker inom drogområdet, t ex inom nätdroger, ligger min blogg hyfsat till i Googles ranking, så jag förvånas då och då av hur en del artiklar skrivs utifrån att jag vet att ett mediabesök här hade kunnat hjälpa skribenten (journalisten?) att tota ihop en bättre text.

Just nätdrogsområdet är det område där jag märker mest faktafel, tätt följt av cannabisområdet. Det är ofta som artiklar som berör nätdroger innehåller faktafel eller inaktuella uppgifter (en snabbkoll på min tag media kan nog bekräfta det). Ibland brukar jag maila journalister och påtala vad som är fel, ibland korrigerar jag t o m. Det är så klart en meningslös sysselsättning eftersom det inte förändrar något i stort, och dessutom är det ofta otacksamt eftersom få journalister tackar. De borde ju bli tacksamma för att man gör en stor del av deras jobb, sprider fakta om man är generös och bjuder på sin kunskap, eller möjliggör för dem att göra sitt jobb om man påtalar att texten innehåller sakfel. I slutet av förra veckan hade jag rätt mycket att göra och ramlade mitt i det på en nyhetsartikel från Sveriges Radio P4 Jönköping som dels verkade förmedla ”nyheten” att spice numera fanns även i Jönköping (så här 8 år efter att spice började dyka upp i Sverige) och dels innehöll ett par sakfel om vad spice är, jag slängde iväg ett twittermeddelande om det där jag även lade till P4 Jönköping som mottagare. Jag fick svaret att jag gärna fick maila in faktafelen, på sätt och vis ett gratisjobb jag vare sig hade lust med just då, eller för den delen tid med eftersom jag var på väg till just Jönköping över helgen.

Ett annat exempel är bristen på orädda journalister som vågar publicera kontroversiella nyheter inom drogområdet, ta t ex den forskningsnyhet som jag skrev om i förra veckan, cannabis och IQ. Flera internationella media har publicerat den nyheten, men jag har inte sett enda enda etablerad svensk tidning som skrivit om den. Däremot var svenska media snabba med att publicera vantolkningarna av Dunedin-studien, helt i linje med det budskap som det svenska politiska etablissemanget vill få ut…

Faktabristen är irriterande eftersom det bidrar till att hålla drogområdet eftersatt och mer komplicerat än vad det behöver vara (det är rejält komplext och komplicerat som det är utan en mängd desinformation), men den stigmatisering och den moralism som äger rum inom ramen för journalistiken är värre då det får direkta skadeverkningar för individer inom området (nuvarande och fd brukare).

stigmamp

Om stigmatisering och det till stigmatisering besläktade moralism har jag skrivit en hel del tidigare, bland annat för att jag anser det vara ett av de värre problemen inom drogområdet då det helt utan anledning riskerar att försvåra och förvärra livet för många droganvändare eller f.d. droganvändare. Det som jag mest brukar reagera på är hur individer som använder eller har använt droger framställs, det är allt för ofta i negativa termer och sällan för att skapa förståelse. Det skapar ”brännmärken”, stigma, och det får i sig negativa konsekvenser för såväl den som är omskriven som andra. Ett aktuellt exempel på detta är den över två år gamla historia som Expressens ordpulare Niklas Svensson dragit fram kring Miljöpartiets tjänsteman som beställde svampar innehållande det narkotikaklassade ämnet psilocybin.

I artikeln vill Expressen väcka indignation kring dels narkotikabrottet i sig, och att tjänstemannen i förhör uttalat sig positivt kring såväl cannabis- som svampanvändning (en upplevelse han delar med något hundratal miljoner människor). Brottet är dels över två år gammalt och dels sonat i linje med vad tingsrätten bestämt, därmed borde det vara glömt och totalt ointressant. Såvida man inte vill driva tesen att den som använt narkotika inte kan arbeta med politik eller i någon form av förtroendeställning till följd av att brottet skulle strida mot den moral som råder. Som jag ser det är den människosynen förkastlig, men märkligt nog verkar få journalister dela den synen eftersom merparten av svensk media delar slasktidningen Expressens nyhetsbedömning (t o m statliga media som Aktuellt har haft uppe ”nyheten”).

Och inte förvånande går extremisterna i Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle (RNS) ut och kräver tjänstemannens avgång då de anser att personer som brukat narkotika ska kunna sitta på en relativt hög position i samhället (DN, ivrigt marknadsfört i sociala media av RNS/IOGT:s propagandaorgan Drugnews). Signalen det sänder är att den som brukat narkotika är oönskad i samhället (åtminstone under rätt lång tid), det är stigmatisering på hög nivå.

Att extremisterna i RNS gör vad de kan för att försvåra och förstöra livet för individer som brukar eller brukat narkotika är inte så egendomligt, det är mer anmärkningsvärt att ”journalisterna” på DN anser att det är en nyhet och värt att ge uppmärksamhet åt. Och helt i linje med språklig kvalitetsnivå använder sig journalisterna i ovanstående rapportering nästan uteslutande av det negativt laddade ordet knark, i stället för det mer korrekta narkotika (något annat vore ju konstigt, då skulle de inte vara svenska ”journalister”).

Sammanfattningsvis, det är sorgligt att vi har en okunnig och illvillig journalistkår (men som alltid är det viktigt att påtala att det finns undantag, det finns journalister som vill göra ett bra jobb…). Journalistkåren i stort borde dock ta sig en funderare på hur de dels kan bli bättre på att skriva om drogområdet och dels om deras ”rapportering” är värd de konsekvenser den får. Vi andra kanske får fundera på hur vi kan avdramatisera och normalisera droganvändande generellt för att minska journalisternas skadeverkan.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *