Ang min debattartikel om Djävulsdansen

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Idag har jag en debattartikel på SvT Opinion, läs den gärna här. Den handlar om problemen med SvT:s serie (åtminstone första avsnittet) om närståendeproblematik kring drogberoende, Djävulsdansen. Jag såg första avsnittet förra veckan och blev upprörd. Inte för att närståendeproblematik uppmärksammas, för det behöver det precis som all annan problematik kring detta kära drogområde, utan på grund av på vilket sätt ämnet avhandlades.

Jag tar upp tre problem. Som allt för vanligt i SvT så är serien mycket tolvstegsinspirerad. 12-steg har sina fördelar, men också sina nackdelar. Det jag främst tänker på är dålig koppling till vetenskapen, det är mycket myter och koncept som fylls med mer eller (allt för ofta) mindre vetenskaplig förankring till sitt innehåll (allt från sjukdomsbegreppet till beroendepersonligheten till termen medberoende). Detta innebär risker för ”skador” på olika sätt samt att koncepten blir självuppfyllande, inte minst genom den kultur som präglar 12-stegsrörelsen. Ett exempel på kulturen är att den som kan berätta ”värsta storyn” får mycket bekräftelse, och det är ju något som många behöver. Uttryck för detta går nog att se i Djävulsdansen. Med detta inte sagt att närstående inte påverkas socialt och psykiskt av att vara i närheten av en individ med beroendeproblem, men det är en annan sak.

devilDet andra jag tar upp handlar om sättet som individen med beroendet presenteras i programmet. Det är för övrigt mer fokus på denne än de anhöriga enligt mitt intryck av första avsnittet.

Detta fokus i sig ser jag som osunt och på intet sätt läkande för närstående. Men mest anmärkningsvärt från min horisont är sättet programmet avhandlar individen med beroendeproblem, ovärdigt och stigmatiserande. Men vad kan man vänta sig av ett program som pratar om knarkare, alkisar, partyprissar och andra (som de används i detta sammanhang) nedsättande ord de kan komma på. Ett annat exempel i programmet på detta samt vissa traditioner i vissa tolvstegssammanhang (dock inte i alla) är konfrontationen som genomfördes. Den var riktigt plågsam att se, just för att jag tror att varken sonen eller pappan fick ut något, den enda som fick ut något av det är den som är fylld av obearbetad ilska eller den som gillar ”socialporr”.

Beträffande att avsnitt ett ägnade så mycket tid åt individerna med beroende så är det ju nästan lite komiskt att det handlade så mycket om dessas göranden och icke-göranden, inte minst när man inleder med att säga att vi alla tidigare hört berättelserna om beroendepersonerna och det nu var dags för de närstående. Samtidigt är det lite märkligt, för när man söker på beroendeområdet på SvT/UR:s sida över program om problemområdet så finns det 7 program om anhöriga och 9 program som handlar om individer med beroende, varav minst hälften av dessa hade ett 12-stegsperspektiv. Till detta kommer Jonas Indes olyckliga serie för 2 år sedan (helt och hållet ur ett 12-stegsperspektiv, men SvT verkar ju rätt förtjust i det och det ovetenskapliga draget).

Och apropå att SvT har en kantring mot att favorisera tolvstegsperspektivet, Djävulsdansen har en sida på SvT:s hemsida där de listar hjälp-alternativ. Tre är från 12-stegsrörelsen (Al-anon, Nar-anon, ACA) och så två från den repressiva rörelsen (FMN, AMD). De mer toleranta alternativen som t ex Svenska Brukarföreningen Anhöriga nämns så klart inte (Anhöriga hjälper anhöriga har också en mer tolerant syn men de verkar inte så aktiva längre, eller?). Men det kan ju i och för sig handla om att SvTs journalister inte har kunskap om drogområdet och inte heller om hur Google fungerar…

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Ang min debattartikel om Djävulsdansen”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *