Om nätdroger och den sanna glädjen (?)

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Den senaste tiden har det förkommit en hel del tidningsartiklar om nätdroger, dels är det olika media som beskrivit drogsituationen i närområdet och dels är det nationella artiklar. På det lokala området handlar det mestadels om spice, dels för att spice-användningen är ett utbrett problem och dels för att det saknas kunskap att prata om alla andra nätdroger som används. På det nationella planet är det ofta enskilda tragiska fall som uppmärksammas, eller braskande rubriker om nya skräckdroger (exempelvis AB idag, vad AB inte verkar känna till är att det finns flera likartade droger, men det är nog inte så konstigt eftersom de kallar den aktuella drogen MT-45, som funnits sedan 1970-talet, för ny i artikeln). Gemensamt drag är att kunskapsnivån är låg.

När Norrtelje Tidning ska beskriva drogproblematiken i Norrtälje görs det bl a med hjälp av två missbruksbehandlare från kommunens öppenvård. Av någon märklig anledning trodde kommunens ”missbruksexperter” att ”spicevågen” skulle ”svepa förbi”, men så kan det ju lätt bli när det saknas kunskap eller om man lyssnar på fel experter (CANs experter gick länge ut med att nätdroger knappt fanns, t ex så sent som september 2013, vilket jag tror beror på felaktig metodik och bristfälliga kunskaper). Och inte heller verkar behandlarna vid Minimaria förstå det avgörande skälet till varför ungdomar använder spice i stället för cannabis trots större och okända skaderisker, nämligen att så länge inte spice-varianten inte är narkotikaklassad kan deras framtid inte förstöras av att de blir påkomna. Eller så vill de inte erkänna det, oavsett vad är det en olycklig brist i behandlingsarbetet.

Karaktäristiskt för den kommunala missbruksvården är också att när Norrtälje kommuns missbruksexperter vid Minimaria talar om cannabis kallar man påståenden om att ”cannabis är mindre farligt än alkohol, fungerar som medicin och är avkriminaliserat i vissa länder” för ”nonsens”, vilket är märkligt eftersom flertalet vetenskapliga rapporter talar just om att cannabis är såväl på samhälleligt som individuellt plan mindre farligt än alkohol, samt att cannabis aktiva substanser (cannabinoider) är ingredienser i godkända läkemedel samt avkriminaliserat både för användning och personligt innehav i vissa länder. Hur någon individ som uppsöker Minimaria i Norrtälje för att få hjälp kan ha förtroende för behandlare som saknar grundläggande kompetens om droger är svårt att förstå, nästan lika svårt att förstå som att Norrtelje Tidning vägrade att föra in min kommentar där jag påtalade faktafelen i artikeln. Fast svårast att förstå är kanske varför tidningens journalister inte ställer några kritiska följdfrågor.

Över huvud taget är medias hantering av drogproblematiken märklig, en på Facebook välspridd artikel är GPs artikel om spiceutvecklingen i Göteborg, som uppenbarligen varit dramatisk det senaste halvåret. I artikeln intervjuas en polis som säger att man skapat en särskild grupp för att ”utveckla kompetensen och hitta bättre metoder för att komma åt problemet.”. Men det kommer ingen följdfråga på vad och hur, vilket är lite småkomiskt med tanke på att andra halvan av artikeln handlar om cannabisutvecklingen där samhället haft typ 50 år på sig att ”utveckla kompetensen och hitta bättre metoder för att komma åt problemet.”. En journalist borde ha kunnat ställa frågor kring t ex ”hur kommer det sig att problemet ser ut som det gör och hur har man tänkt att förändra arbetssättet beträffande de gamla drogerna”, och så gärna något om hur man tänkt sig hantera den skillnad som trots allt finns mellan de gamla och nya drogerna och hur det kan tänkas påverka hur samhället bemöter problematiken.

Men några intressanta följdfrågor ställer inte GPs journalist, i stället tillåts den s k experten Kai Knudsen breda ut sig om cannabis. Han tillåts oemotsagd påstå att cannabis ”ger stora problem med psykoser”, vilket inte alls är sant även om det finns forskning som visar på att cannabis under vissa extrema förutsättningar kan tidigarelägga psykosutbrott och i extremt sällsynta fall orsaka psykos, men det handlar definitivt inte om några stora problem. Inte heller är det sant som Knudsen påstår att cannabis ”lätt leder till blandmissburk bland unga som tidigare inte haft problem”, inte ens var tioende användare av cannabis utvecklar ett cannabismissbruk/-beroende och betydligt färre än så utvecklar ett blandmissbruk, så särskilt lätt är det inte eftersom siffrorna på andelen beroende skulle vara annorlunda om det varit just lätt… Så experten, docenten, Kai Knudsen är inte särskilt saklig, och vem, förutom GP eftersom man inte ställer följdfrågor om det, tror att samhället kan komma tillrätta med de trots allt ökande problem som vi ser i drogernas kölvatten om vi inte använder fakta och forskning på korrekt sätt? Samtidigt anser Knudsen att kunskapsbrist inte är ett allvarligt problem inom drogområdet, enligt honom är ”det mest bekymmersamma vad gäller unga och droger är den positiva syn på cannabis som finns i dag.”, jag tror för övrigt att en stor del av denna positiva attityd kommer från just det faktum att samhällets företrädare inte redogör för fakta på ett trovärdigt sätt, och att de dessutom saknar kunskap om fungerande drogförebyggande arbete (för kunskap om det finns, den används bara inte).

Och angående korrekt fakta och kunskap, jag kommenterade i förra veckan i den Facebook-grupp om nätdroger som jag driver att det måste vara svårt att komma tillrätta med problemen kring nätdroger om våra ”experter”, de som uttalar sig i tidningar och bemöter våra ungdomar som har problem, inte ens har kunskap om att rent aceton (som används vid spice-tillverkning) avdunstar helt och hållet, eller om att skrämselpropaganda inte är ett verkningsfullt redskap i det drogförebyggande arbetet. Så hela tiden handlar det om vår bristande kunskap, det tror jag, apropå Kai Knudsens uttalande, är vårt största problem. Men jag kanske är naiv som tror att bästa sättet att hantera ett problem är att använda korrekt fakta och kunskap.

För att återvända till medias rapportering, Sveriges Television har idag två artiklar om en ny ”dödsdrog”, en länkade jag i inledningen och en annan är en artikel där Giftinformationscentralens läkare uttalar sig om drogen. Drogen, som uppfanns på 70-talet omnämns som ”ny” eller ”förhållandevis ny” och läkaren hävdar att ”Vi har tidigare varit förskonade från opioider inom nätdroghandeln”, vilket är en sanning med stor modifikation. Dels redogör jag i upplaga två av min bok om nätdroger (en bok som aldrig kom ut) för hur lagliga syntetiska opioider varit tillgängliga på marknaden i många år, dels har jag i föreläsningar (t ex denna från nov 2012) pratat om det, men det är få som vare sig velat lyssna på mig eller betraktat mig som kunnig på området. Och ang de syntetiska lagliga opioiderna så säger Giftinformationscentralens läkare att ”Det kommer att sätta spår i dödsfallsstatistiken”, vilket jag tror att det redan gjort, om inte det narkotikaklassade Fentanyl bryts ned på annat sätt än de lagliga fentanyl-nätdrogerna som förekommit på marknaden under lång tid och i synnerhet de senaste åren (se PDF). Och inte heller journalisterna på SvT verkar särskilt insatta, t ex genom att googla, och inte heller ställer de några kritiska följdfrågor. Man får anta att det inte längre ingår i journalistutbildningen att ställa följdfrågor.

Det är lite tråkigt att expertmyndigheter som Giftinformationscentralen är så dåligt uppdaterade, inte minst då det var deras expert som utbildade deltagarna på kommunernas och myndigheternas utbildningsdagar (kallade Drogfokus) i Norrköping sist det begav sig, en utbildning som jag tyckte lämnade mycket i övrigt att önska. Men som sagt var, vem är jag att kritisera våra myndigheter och våra experter. Visserligen publicerade jag mitt första inlägg här om nätdroger och vårt behov av kompetens inom området för fem år och en vecka sedan, och sedan har jag själv utbildat mig och följt området, men när jag sökt jobb spontant hos våra expertmyndigheter för bidra till området har jag alltid mötts av ”nej tack” (likaså när jag sökte jobb hos den ansvariga ministerns kansli, Socialdepartementet, fast då fick jag inte ens ett nej-svar, precis som att jag inte får några svar när jag försöker diskutera med den ansvariga ministern, KDs Maria Larsson, på t ex twitter). Och när jag startade en informations- och kompetensutvecklingssajt (för bl a nätdrogerna), riktad mot våra behandlare och handläggare i kommun, landsting och stat samt privata behandlingshem, var intresset att ta del av kunskapen i stort sett noll, precis som intresset för boken jag skrev om nätdrogerna har varit. När jag tvingades lägga ned mitt kompetensutvecklingsföretag har jag sökt jobb som behandlare hos våra svenska kommuner, och jag har alltid påtalat att det är nog få som har samma kunskapsnivå om nätdrogsproblematiken som undertecknad, trots det blir alltid svaret nej.

Det svenska samhället verkar vara totalt ointresserad av kompetens inom nätdrogsområdet, men så får vi nog också, enligt min tro, det resultat vi förtjänar. Det är inte utan att jag känner en viss skadeglädje när jag läser om ökande problem, och när jag betraktar myndigheters och experters tafatta försök att förstå och hantera nätdrogerna. Inte för att jag tror att jag skulle göra så stor skillnad, men jag tror ändå att min kompetens skulle tillföra mer på annan plats än från den arbetslöses betraktelsepunkt…

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Om nätdroger och den sanna glädjen (?)”

  1. Ja Magnus. Du skulle tveklöst vara en FANATISK tillgång för hela området om de kunde ge dig en chans. Tyvärr tycks inte objektivitet och salighet vara eftertraktade egenskaper inom detta området. Det viktiga är att man inte går emot strömmen, hur fel floden än må rinna.

    Jag är övertygad om att din plats inom området finns, men inte ännu. Men när polletten väl trillar ner hos berörda myndigheter, då kommer du och dina gelikar eftersökas med ljus och lykta.

    1. Jag vill bara säga…ge inte upp. Jag håller fullständigt med om att det behövs göras mycket åt nätdrogerna och det behövs verkligen kompetens. Många jättefina människor blir totalt förvandlade och förstörda av dem, bland annat min kille :'( Och jag känner mig helt hjälplös. Vill så gärna göra något men har ingen aning om vad jag kan göra. Skulle vilja spöa upp alla som tillverkar droger men tror tyvärr inte att jag är tillräckligt skrämmande 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *