Det är inte drogerna som är problemet

Journalisterna Kristina, Katarina och Lotta vid Sundsvalls Tidning skriver idag att ”Vi kan inte blunda för för era signaler”, och så nämner de att de från många håll fått signaler om hur narkotikamissbruk bland unga ökar. De skriver att ST därför inleder #drogkampen och ST vill ”sätta fokus på problemet och möjliga lösningar”, först ut är dagens en, två, tre, fyra, fem, sex artiklar om föräldrar som förlorat sina barn till följd av missbruk, vilket de tre journalisterna kommenterar med ”Om de orkar fortsätta kämpa mot drogerna så måste vi andra också kunna bidra med vårt engagemang”. STs chefredaktör Anders Ingvarsson skriver om satsningen och förhoppningen att ”fler öppnar ögonen”, frågan är bara vilken ögonöppning ST eftersträvar.

Initiativet att ”ta kampen mot drogerna” är vare sig unikt eller nytt. Kampen mot drogerna, the war on drugs, har pågått i över 40 år, i Sverige under parollen ”Ett drogfritt Sverige/samhälle”, och det finns goda skäl att anta att denna kamp orsakat mer lidande än den förhindrat. Ofta följer det t.ex i kölvattnet av dessa kamper en negativ inställning till skadelindrande åtgärder, de ses ofta av aktivisterna i kamperna som en acceptans av droger, eller t.o.m som en möjliggörare av fortsatt missbruk. Och det går att visa på att en hel av dessa kamper orsakar ännu mer inlåsning i fortsatt missbruk/beroende för de individer som ”trillat dit”.

Och ve den som påstår att drogerna i sig inte är huvudproblemet. Jag brukar säga just det, och t.o.m att det är viktigt att förstå och tala om drogers positiva egenskaper, likväl som jag hävdar att det är viktigt att prata om drogers risker, skadeverkningar och missbrukets/beroendets konsekvenser. Det brukar inte vara populärt, och många är de grupper mot droger där jag gjort mig impopulär genom att säga just detta.

Det hjälper inte att jag kan belägga min åsikter med vetenskapliga resonemang, vetenskapliga teorier och statistik. Studerar man t.ex EUs officiella statistik (som anger lägre narkotikarelaterade dödstal för Sverige än vår officiella svenska till följd av standardisering) ser man att länder som ”satsat hårt på kriget mot droger/ett narkotikafritt samhälle” ligger i topp medan länder som Portugal, Nederländerna och även Tjeckien som satsat på alternativa strategier ligger i botten:

9

Inte heller brukar det i dessa sammanhang gå hem med fakta om hur mängder av människor använder, brukar, droger utan att utveckla ett missbruk eller beroende, amerikanska expertmyndigheten NIDA brukar ange att en av åtta som testar droger blir beroende (lite olika för olika droger) och WHO brukar ange att årligen använder omkring 150 miljoner människor cannabis (och siffrorna för hur många som blir beroende av cannabis brukar variera mellan ca 5-9% beroende på källa). Om drogen skulle vara problemet skulle siffrorna vara helt annorlunda, och dessutom visar det stora antalet individer som tycker om att bruka droger att det är en utopi att tro att det går att åstadkomma ett drogfritt samhälle.

Men den synen verkar inte delas av de som aktiverar sig inom området, i stället kan man konstatera att dessa aktioner mot drogerna blir allt mer vanliga. Den senaste tiden har det ägt rum aktioner i Umeå (10/5), Bollnäs (10/5), Söderhamn (1/5) och Norrköping (30/4) för att nämna några. Kanske är det så att det är så enkelt att vara emot drogerna, kanske tror många att de verkligen gör skillnad om de uttalar orden ”mot droger”, och så räcker det med det, då behöver man ju inte ta ställning på ett djupare plan till vad som verkligen, i praktiken och verkligheten, fungerar för att minska lidande och död.

För de av oss som hatar de problem, allt från förstörda liv till dödsfall, som kan följa med i kölvattnet av droganvändning finns det enligt min syn bättre saker att fokusera på än att det är drogerna som är problemet. Läser man t ex de sex artiklarna i dagens ST där föräldrarna berättar om de döda ungdomarna finns det i flertalet av artiklarna en gemensam nämnare, socialtjänsten brister och vården som ges vid olika behandlingar har inte fungerat så väl som man kan förvänta sig och ha rätt att kräva. Ändå heter STs satsning #drogkampen och inte #vårdkampen, men kanske kommer ST rikta udden mot socialtjänsten och de olika vårdinrättningarna i kommande artiklar. Och kanske har inte STs chefredaktör tagit sin funderare på vilka effekter för individer med drogproblem som en #drogkamp kan medföra, stigma och allmänhetens okunskap om droger och missbruk förekommer som möjligt parallelltema i åtminstone en av dagens föräldraartiklar. Men kanske kommer ST vända udden mot medelmedelpadlänningen i kommande artiklar.

Det finns mycket att göra för den som verkligen hatar det negativa med drogerna, men i det ingår inte att propagera för ett drogfritt samhälle…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

En reaktion på “Det är inte drogerna som är problemet”

  1. Mycket bra skrivet Magnus! 🙂 En vårdkamp är vad vi behöver i Sverige, inte bara när det kommer till missbruksområdet förvisso…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *