Ny forskning om cannabis och kognition

Jag har skrivit mycket om samhällets massiva kampanjer mot cannabis de senaste åren. Ett centralt budskap från samhället har varit att cannabis skadar hjärnan, sänker IQ och ”forskare” som Thomas Lundqvist har t o m pratat om ”teflonhjärna” i DN. Thomas Lundqvist är visserligen en internationellt ifrågasatt forskare, men något av en guru i Sverige för de som arbetar med missbruksområdet.

Jag har specialstuderat en liten del av hans forskning och kommit fram till att det finns mycket tveksamheter kring resultaten han presenterat (se inlägget Kan journalister lita på fakta om droger?). En annan forskare som figurerar än mer ofta i dessa sammanhang är Uppsala Universitets Fred Nyberg, han har gått ut kraftigt den senaste tiden med budskap kring att cannabis minskar IQ etc, trots att den studie han talar om är ifrågasatt.

Att ta det lugnt med slutsatser från enskilda studier är normalt sett inom forskningen en god regel, men det gäller inte inom missbruksområdet i Sverige. Här kokar vi gärna soppa på en spik och samhällets instanser från Rosenbad ner till fältassistenter slår på trumman med skrämselpropaganda, trots att det finns omfattande forskning som säger att det är en mycket oklok metod om vi vill minska cannabisanvändningen bland unga, vilket jag skrivit om tidigare. Min tes är att på grund av hur minister Maria Larsson arbetar, tillsammans med hennes tjänstemän på departementet, länsstyrelserna ner till kommunala socialarbetare, så har vi en onödigt hög ökning av cannabisanvändningen.

Huvudbudskapet i de kampanjer som bedrivs mot cannabisanvändningen idag är att cannabis påverkar hjärnan negativt (olika varianter på att användare blir ”korkade”), därför ska man inte använda cannabis. Som jag visat ovan är det ett budskap som vare sig stämmer eller kan antas minska cannabisanvändningen, det är definitivt även ett forskningsområde som är under utveckling. Jag har tidigare skrivit om forskning som motsäger en del av de slutsatser som är till grund för kampanjerna mot cannabis, i dagarna har det kommit ännu en.

I mars nummer av Addiction Biology redovisar forskare tre års studier av problematiska cannabisanvändare (dvs individer med tungt beroende av cannabis, minst fem dagars rökning i veckan), med avseende på arbetsminnet, det arbetsminne som Thomas Lundqvist (mannen bakom Haschprogrammet som används av många kommuner) i den länkade DN-artikeln ovan påstår blir ”splittrat”.

Aktuellt forskningsresultat är att efter tre års studier kunde man inte se någon skillnad mellan de som använde cannabis och de som inte använde cannabis. Det intressanta med studien är att en av forskarna berättar för ett magasin att det handlade om individer som hade ”få problem” jämfört med många i behandling, och att man utifrån tidigare forskning kan dra slutsatser att den kortsiktiga negativa inverkan man tidigare noterat i en del studier nog handlar om olika riskfaktorer. Det är i stort samma invändningar som kritiken mot den stora ”IQ-studie” (Dunedin-studien) som framförts av några forskare sedan Dunedin-studien publicerades (se länken ovan vid ordet ”ifrågasatt”), men som t ex Fred Nyberg och andra debattörer inte redovisar när de deltar i olika sammanhang och propagerar mot cannabisanvändning. Utan tvivel kastar åtminstone studien mer ljus på att vi inte kan uttala oss så kategoriskt, och så stigmatiserande, som allt för många samhällsföreträdare gjort hittills.

Med andra ord, ännu en forskningsstudie som visar att samhällets budskap om att cannabis påverkan kanske måste nyanseras en hel del… Särskilt om vi vill ha en ANDT-undervisning som är seriös och trovärdig och som ger det resultat vi vill ha, en minskad cannabisanvändning bland de som är sårbara.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *