Mentalt haveri i Östra Göinge

Jag brukar ofta kritisera svensk missbrukarvård, dels utifrån strukturella faktorer och dels utifrån att allt för många anställda har fått jobbet utifrån papperskompetens (läs socionomtitel) och politisk korrekthet (läs tystnad om politiska missförhållanden, av slaget att ”allt är bra” inom området). Det är som att inkompetens är målbilden för missbruksområdet (kan jag ju dessutom med gott samvete hävda eftersom jag inte fått jobb trots mängder av sökta jobb senaste åren).

Denna inkompetens leder ofta till onödigt lidande bland individer med missbruks-/beroendeproblem. Dock är det sällan som inkompetensen avslöjas i media, i princip aldrig eftersom media sällan arbetar grävande inom detta område, utan avslöjas det sker det genom ”misstag”. Så är fallet i Östra Göinge just nu.

I förra veckan gick kommunen ut med att ca 50 ungdomar i kommunen i början av året testades positivt för spice. Vid en uppföljning var 75-80 % av dessa negativa, därför hävdade kommunen, vilket omedvetna och okunniga Sveriges Radio svalde utan följdfråga. Det är lite märkligt att så många testades positiva för spice eftersom det främst är äldre varianter av spice som syns på urinproven, vilket inte de storsäljande nuvarande varianterna gör. Men uppenbarligen har någon säljare i trakten legat på ett stort parti med äldre syntetiska cannabinoider, eller så är säljarna i trakten osedvanligt korkade/okunniga om lagstiftningsläget, eller så bryr man sig inte (frågan är då varför man inte säljer ”the real deal” (cannabis) i stället).

I Sveriges radio-inslaget hävdas att det är kommunens satsning SSPF som gett resultat, ett samarbete mellan socialtjänsten, skolan, polisen och föreningslivet. Eller så kan det vara så att ungdomarna gått över till aktuella spice-blandningar som inte syns på urinproven. Det kan vi nog inte veta, så vi bör nog ta Sveriges Radios rubrik med sedvanlig nypa salt, som alltid när journalister rapporterar om drogområdet.

Men inte nog med denna uppmärksamhet, socialtjänsten i Östra Göinge vill ha än mer uppmärksamhet i SvT och tidningen Norra Skåne. Och då kommer det stora mentala haveriet. Det är kommunens behandlingsterapeut Marie Olander som känner sig tvingad att gå ut i SvT och prata om drogproblematiken. På några dagar (från SR 19 mars till SvT 22 mars) har de 50 ungdomarna blivit 60, och Marie känner sig manad att avslöja detaljer från behandlingssamtalen. Sekretesslagstiftningen var ingenting som Marie lärde sig på hennes utbildning till ”terapeut” och inte heller är det något som socialtjänsten vid Östra Göinge håller särskilt högt.

För hur sannolikt är det att folk, och särskilt ungdomar, i Östra Göinge (en liten kommun med 13 000 invånare totalt), kan identifiera ett par tjejer i åldern 13-14 år som var bland de som greps/avslöjades i vintras? Jag skulle tro att sannolikheten är rätt hög. Och dessa unga tjejer utmålas nu av socialtjänsten som prostituerade. Det är mentalt haveri. Det är brottsligt. Det är olämpligt, det är t o m katastrofalt olämpligt. Men det är också ett bra exempel på kvaliteten på många kommunala behandlare där en formell socionomexamen är viktigare än engagemang och ingående kompetens om missbruk/beroende och vägen ut ur det (en sak är säker, det räcker gott och väl med missbrukarstigmat för att försvåra den vägen, horstigmat gör inte saken lättare).

Till slut, i SvT uppmanar kommunens tjänstemän föräldrarna att ”prata med sina barn om det som har hänt.”. Jag uppmanar folk att flytta från hålan om de kan.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *