En undersökning som radikalt förändrar allt, eller?

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

UPDATE 4/3: I den rapport som åtföljde det pressmeddelande jag utgick från när jag skrev inlägget fanns det en siffra på 75 000 problematiska användare, så min uträkning via SCBs siffror nedan var egentligen onödig. Det visade sig dock att 75 000 var felaktig siffra, och den korrekta enligt rapporten är 55 000, så kanske ligger siffran någonstans mellan 55 000 och mina 64 000, oavsett var den ligger är slutsatsen densamma, den svenska narkotikapolitiska modellen är ett misslyckande i ett internationellt perspektiv enligt nedanstående resonemang.

Vår svenska narkotikapolitik är omdebatterad, ger den så bra resultat egentligen? För att veta måste man ju jämföra sig med andra, antingen ett snitt eller länder som har annan politik. Regeringen vill helst prata om hur många 16-åringar som provat cannabis, och den siffran har länge varit låg för Sverige i en internationell jämförelse. Lite längre upp i åldrarna närmar sig Sverige EU-genomsnittet. De som ifrågasätter den svenska narkotikapolitiken talar gärna om dödsfall, även om det är aningen vanskligt att jämföra på då en del blir förvirrade av de olika jämförelsetal som finns (vi använder t ex olika siffror när vi pratar narkotikarelaterade dödsfall internt i Sverige och när vi rapporterar våra siffror till EU), och helt jämförtbart blir det inte då det fortfarande finns skillnader i vad olika länder rapporterar till EU.

En annan siffra som rapporteras är och som debatteras i utvärderingarna är antalet individer som blir problematiska användare, utvecklar ett beroende, blir det som tidigare kallades ”tunga narkomaner”. Den siffran har för Sveriges del länge varit 26 000, och den siffran förekommer fortfarande ibland även om FHI år 2007 angav siffran till 29 500.

Det är den siffran som används i jämförelser, beräknad på antalet problematiska användare per 1000 invånare. Det är då vi får fram resultatet att trots att Nederländerna har mycket mer tillåtande narkotikapolitik som inte ger den som provar eller brukar samma problem som den svenska politiken, så har båda länderna i stort lika stor andel problematiska användare (individer med ett beroende). Med andra ord, trots att många många fler använder cannabis i Nederländerna leder inte det till att fler utvecklar ett beroende där jämfört med Sverige. Även Portugal får samma siffror som Sverige.

För min egen del har jag tyckt att det är lite konstigt att inte fler blir beroende i Sverige givet vår hårda syn, givet stigmatiseringen och vårt kollektiva fördömande och moraliserande över individer som använder narkotika. Jag har ofta i inlägg hävdat att man kan härleda detta till ett kvarhållande i missbruk, då det t ex blir svårt att få jobb, lägenhet, ny social mark etc givet stigmatiseringen, och min tes har varit att den är hårdare i Sverige än i länder som Portugal och Nederländerna. Men så länge vi inte har siffror som pekar åt det hållet har ju mitt resonemang mest varit ett teoretiskt, om än med viss praktisk egenerfarenhet som inslag…

Därför är det oerhört intressant att CAN idag går ut med ett pressmeddelande om att 1 miljon svenskar har en problematisk användning av tobak, alkohol, narkotika eller läkemedel. Drygt 13% av svenskarna i åldrarna 17-84 år uppfyller kriterierna för missbruk/beroende. För narkotika är andelen 1,1% av männen och 0,6% av kvinnorna, jag tycker att 17 år är lite väl högt så om man tillämpar siffrorna från 15 år och uppåt så blir det sammanlagt 65 900 individer (stannar man för 17 år blir det 64 200). Men det är en oerhörd skillnad på de siffror som FHI har angett hittills, 66 000 individer är väsentligt fler än 29 500. Och om vi tidigare haft ett jämförelsetal på 4,9 PDU/1000 invånare får vi nu 8,5. Och då ligger vi betydligt sämre till än t ex Portugal och Nederländerna.

Källan till ovanstående är inte vilken som helst. Det är en del av regeringens uppföljning av deras ANDT-strategi, en undersökning bland 16 000 svenskar, utförd av Karolinska Institutet. Länk till pressmeddelande. Så, frågan är då hur detta kommer att påverka debatten, dessa katastrofsiffror för den svenska modellen borde ju förändra narkotikadebatten radikalt, eller? Om ni inte Maria Larsson gör allt för att tysta ned den debatten.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

5 reaktion på “En undersökning som radikalt förändrar allt, eller?”

  1. Ja du, vad kan vi lära os av det. Oavsett vilken narkotikapolitik som förs vill der alltid vara folk som vill berusa sig av olika anledningar med olika droger i olika mängder.
    Så har det alltid varit och så vill det alltid förbli.
    Så frågan är, när vill ”fundamentalisterna” inse att narkotikafritt samhälle är en illusion (likt världsfred) och anamma en harm reduktion politik.
    Det är naturligtvis tragiskt när människor far illa, men straff och stigmatisering hjälper knappast. Tragiskt är också att man i Sverige är villig att gå över lik for att nå ett föga realistisk mål.
    Vi måste radikalt ändra synen på drog/alkohol bruk/missbruk för att kunna hjälpa de som far illa.
    Jack

  2. Har du sett detta? http://harstarjag.wordpress.com/2013/05/02/intressant-statistik/

    Polisen bedriver spaning, och enkelt uttryckt, ”skapar” brott. Polisen får inte tips från allmänheten, myndigheter eller liknande.

    Är det rimligt att skattepengar går till att leta upp ”brottslingar”, som nästan alltid är offerlösa brott? Borde inte resurserna läggas på brott med offer? Det är ju knappast så att drogförsäljare under hot och våld tvingar någon att köpa det som säljs?

    Jag tycker fortfarande, utifrån det jag läst genom åren att legalisering, strikt reglering och kontroll av de mest vanebildande (och skadligaste – alkohol), är rätt väg att gå.

    Jag diskuterade detta i ”Avkriminalisera cannabis” på Facebook, och fick lite kritik för att jag inte hade färdiga modeller/system för hur denna legalisering skulle se ut. Märkligt och lite komiskt att jag inte skulle kunna vara för en legalisering, utan att presentera hur det ska se ut.

    Jag anser att det allmänna förbudet orsakar mer skada, är farligare och dödligare, än drogerna tillsammans. USA kommer inom det snaraste har ett system för att hantera laglig cannabis, i Colorado och Washington. Liknande kan göras med övriga droger.

    Jag har också påpekat att det är extremt sällsynt att människor väljer att injicera alkohol och nikotin. Trots att det skulle vara det billigaste alternativet. Förställ hur länge en stor flaska sprit skulle räcka, och ett paket cigaretter, om nikotinet extraherades. Det är överhuvudtaget inte förekommande att någon injicerar.

    I Holland väljer de flesta som får statligt heroin att röka det. Finns studier som visar det. Istället för att injicera. Då pratar vi ändå om människor som tidigare i sitt illegala beroende injicerade heroin, övergår till att röka.

    Det finns inget som bevisar att människor skulle välja de starkaste drogerna, det mest vanebildande sättet att ta droger på, vid en legalisering.

    Tvärtom. De lagliga droger vi har nu visar det. Studier från HAT (heroin assisted treatment), där deltagarna får välja administreringssätt visar det. Kokain, som också är mer ekonomiskt att injicera, väljs uteslutande att intas nasalt.

    Kokain är en synnerligen dyr drog. Förmodligen den dyraste att använda regelbundet. Jag har för mig att kokain är ganska basiskt. Därav skadorna i näsan. Lagligt kokain skulle kunna intas i dryck. Ruset blir det samma, påslaget något senare. Ingen väljer att göra så, eftersom det går åt större mängd för att uppnå rus.

    Så länge man inte kränker andra människors rättigheter, bryter mot lagar för övrigt, tycker jag gott att vi ska vara fria att bestämma över våra liv, våra kroppar och vår hälsa.

    Skadeperspektivet över en viss drog är inte hållbart. Då skulle vi får förbjuda massa andra substanser, aktiviteter, beteenden och så vidare. Att jämföra droger sinsemellan går alldeles utmärkt. Men är inte heller hållbart för att hålla vissa droger lagliga och andra olagliga.

    Det är ingen som pratar om att sälja heroin öppet, eller kokain på Ica. Ingen med förnuft tror heller att den organiserade brottsligheten försvinner om droger blir lagliga.

    Att kriminella ”byter” brott om vi legaliserar, och därför ska droger fortsättningsvis vara illegala, faller på sin egna orimlighet. Sen när lät vi kriminella diktera och bestämma vilka lagar vi ska ha?

    Ska vi då göra tobak och alkohol illegalt, för att kriminella smugglar och säljer tobak och alkohol?

    Vi har ingen tradition av att använda illegala droger, det är inte socialt accepterat. Så traditioner och social acceptans ska få styra vilka lagar vi har?

    Opiumrökning är tradition hos vissa kulturer. Hur många behövs i Sverige för att tillåta det? Hustrumisshandel och hedersmord?

    Jag har släppt betänkligheterna, moral, rätt/fel, tyckande, tro, låter inte religion var del av mitt tänkande osv etc mm.

    Jag är väldigt säker på att vi LÄTTARE skulle kunna handskas med de problem och svårigheter, som uppstår vid en legalisering. Än de problem och svårigheter vi har nu, när allt är illegalt.

    Död, lidande, misär, våld generellt , utanförskap, stigmatisering, kriminalisering, thug-drug-identity-drug-life, drug-seeking, ekonomisk kostnad och mycket mer, minskar avsevärt, vid legalisering.

    Och ja, det sticker tydligen i ögonen på folk, hjärnan kokar över, ansiktet förvrids, gap och skrik, bara tanken på att någon skulle få dra en lina kokain, lagligt och öppet, på en fest, eller disco, öppet eller i ”rök-rum. Liknande med en lina heroin (eller spruta, valfritt), hemma med polarna och softa till skön musik, eller bara snacka. Naloxon-kit till hands givetvis, information om hur det ska användas.

    Istället är det mer ok med fylla, slagsmål, våldtäkt, barn som lider och rädda för fulla människor, dödliga och invalidiserande trafikolyckor, skrumplever osv.

  3. Thomas, jag håller helt med. Om folk har synpunkter på att du inte har en färdig legaliseringspolicy, hänvisa gärna till brittiska Transforms kompendium After the War on Drugs Blueprint for Regulation. Länk:
    http://www.tdpf.org.uk/resources/publications/after-war-drugs-blueprint-regulation
    Ang Magnus post
    Ja, detta bekräftar det man misstänkte, antalet tunga narkomaner är kraftigt underskattat. Omfattningen av den svenska narkotikapolitikens misslyckande är enorm. Dessa siffror placerar Sverige i Europa-toppen för Problematiska användare/1000 pers.
    I övrigt är jag tveksam till att CAN trumpetar ut att en miljon svenskar är missbrukare. Att uppfylla några arbiträrt framtagna punkter i DSM-IV säger i princip ingenting om dessa personers eventuella problematik. DSM har sin plats men det är inte att användas till att peka ut en miljon svenskar som missbrukare. Låt oss också komma ihåg att oavsett drog är det en överväldigande majoritet som aldrig blir problematiska användare. Om vi bortser från alkohol är detta en grupp människor som politikerna inte vill kännas vid. I deras ögon finns det inget bruk, bara missbruk. Ta Ecstasy en gång om året och hux flux så är du en knarkare.
    Sveriges narkotikapolitik drivs av ett gäng sadomoralister. Hur mycket Maria Larsson och co än påstår att det är synd om missbrukare och att dem lider av en sjukdom är det bara tomma ord. Deras politik andas ett djupt förakt för alla som föredrar en annan molekyl än alkohol och tyvärr används statligt sanktionerat våld för att driva igenom deras krig mot den egna befolkningen.
    Låsa in folk i burar för innehav av växtmaterial, är det moraliskt? Poliser som springer runt på krogen och lyser folk i ögonen och tvingar dem att kissa i koppar, är det moraliskt?
    Detta globala krig måste stoppas.

  4. Dem har reviderat siffrorna för narkotika missbrukare, till 0.8% för män och 0.4% för kvinnor, den 17de februari..
    Hur kommer det sig tro?!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *