Några ord om MDPV i Norrköping

Jag har medvetet skrivit väldigt lite om nätdroger i bloggen, mestadels för att jag inte är helt förtjust i altruism, men ibland har det ju varit väldigt svårt att låta bli att skriva. Detta när okunskapen och desinformationen blivit allt för kraftig, vi har ett extremt tillstånd vad det gäller nätdrogerna och MDPV kanske i synnerhet. Det är ett tillstånd där vi blandar moralpanik med panik, okunskap med ovilja att förstå, och allmänt svenskt förhållningssätt gentemot narkotikapolitik, droger och missbruk samt individer som ägnar sig åt detta med droger. Då kan det inte bli annat än katastrof. Tyvärr betalar såväl användare som deras anhöriga ett högt pris för detta samhällstillstånd. Men vi som samhälle får vad vi förtjänar, tyvärr.

Idag kan man läsa en artikel i norrköpingstidningen Folkbladet, rubriken är ”Missbruksvården knäar inför nätdrogerna”, och tydligen innehåller prasseltidningen mer än vad som finns på nätet, men det som finns på nätet väcker en rad frågor som jag vill lyfta. Det är alldeles uppenbart att MDPV det senaste dryga året slagit igenom som drog i Sverige, detta trots att drogen narkotikaklassades i februari 2010. Om inte annat sänder det en tydlig signal de de som ropar efter hårdare lagstiftning mot droger, att det kanske inte är den enkla framgångsväg som många av dem tror.

MDPV både är och inte är en speciell drog, den är speciell eftersom den är potent, och det ställer krav på användaren att veta vad den tar och hur man ska använda drogen. Det går inte att gå från amfetaminanvändning till MDPV-användning och tro att man kan dosera på samma sätt, eller prova sig fram till en bra dos på samma sätt. MDPV kräver sin användare, och det vet jag utifrån att ha bott tillsammans med en MDPV-användare, men framför allt för att jag läst en hel del om MDPV (både före och efter jag skrev boken om nätdroger) t ex på ett antal forum där MDPV-användare bidrar med kunskap. Inte alla MDPV-användare skaffar sig information om drogen före de använder den, och inte heller, vilket kanske är mer allvarligt, har vi en kultur i Sverige där det är normalt och accepterat att prata öppet och neutralt om droger. Vår repressiva inställning till droger får olika konsekvenser, bland annat en hel del oinformerade användare, och dessutom kanske t o m osäkrare droger än vad vi skulle behöva ha om vi som samhälle hade haft en annan attityd till droger. Ett av resultaten av vårt samhälles förhållningssätt är användande (inkl doseringar) som leder till onödiga skadeverkningar, och t o m dödsfall.

Som en bieffekt av vårt förhållningssätt kan även de individer som arbetar inom det sociala området få en besvärligare arbetssituation, artikeln i Folkbladet beskriver hur anställda, som det måste tolkas, inom lågtröskelboenden i Norrköping har fått en mer ansträngd arbetsmiljö till följd av de droginducerade psykoser och den aggressivitet som kan följa av viss typ av MDPV-användning. Märkligt nog verkar de anställda i Norrköpings socialtjänst vara dåligt utbildade i droger (inkl nätdroger), men, för att åter igen bli privat, för en som sökt jobb även i Norrköpings kommun verkar inte Norrköpings kommun heller vara en av de kommuner som prioriterar reell kunskap framför formella attribut. Men man får ibland vad man förtjänar, men det vore oerhört intressant att höra anhörigas åsikter om att kommunen uppenbarligen inte prioriterar kunskap i deras verksamhet/vård.

Samtidigt är det ju så att så speciell är inte MDPV som drog, och så speciellt är inte ett missbruk som innehåller MDPV-användning, det skiljer sig inte särskilt mycket från annat missbruk egentligen, och definitivt inte i behandlingen efter den akuta situationen. Därför är det oerhört märkligt att i Folkbladet läsa att deras öppenvård inte fungerar som behandling. Personalen går ut i tidningen och säger att de saknar riktlinjer, frågan är vad det är för riktlinjer de saknar, hur man bedriver missbrukarvård/behandling? Man skulle ju kunna tro att anställda på en öppenvård inom missbruksområdet har den kompetensen, men tydligen inte i Norrköping, det är uppenbarligen andra kvaliteter som Norrköpings kommun haft när de rekryterat personal.

En chef för öppenvården av missbruk i Norrköping, Olle Johansson, är bekymrad. Han berättar om politikernas krav på att spara pengar på missbrukarvården, det är därför öppenvården finns, så att individer med missbruksproblem inte ska behöva vårdas på behandlingshem. Men eftersom Norrköpings kommuns missbrukarvård vare sig verkar klara av de akuta symtomen på MDPV-användning eller behandlingen av missbruket i sig, så tvingas de nu till ”dyra behandlingshem”. Så kan det gå när man vare sig internutbildar personalen eller förstår vad missbruk är och hur missbruk kan behandlas. Inkompetens kanske kan spara pengar i en budget, men allt för ofta får det konsekvenser, främst för individer i behov av vård och deras anhöriga, men även för personalen som måste arbeta i en kommun där vare sig ledning eller politiker verkar veta vad de sysslar med. Men som sagt var, som samhälle får vi vad vi förtjänar.

Till sist är det extra tragikomiskt att i Norrköping hölls i höstas konferensen Drogfokus. Det är en konferens som vartannat år samlar den ledande ”expertisen” inom missbruks- och drogområdet, och så något tusental av de som arbetar med området i Sveriges kommuner, landsting och statliga myndigheter. Den har hållits i Örebro tidigare år, och när jag varit där har jag träffat på i stort sett samtliga som arbetar i missbrukarvården i Örebro, man får anta att det var lika dant i Norrköping. Konferensen i Norrköping i höstas innehöll bland annat ett långt pass om nätdroger, jag skrev om det passet i detta blogginlägg eftersom det även sändes i SvT. Och det är klart, om det är den utbildning de anställda i Norrköping fått inom nätdrogsområdet, då förstår jag än mer varför MDPV är ett sånt problem i Norrköping. Man får allt för ofta vad man förtjänar, eller vad man ska säga.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Några ord om MDPV i Norrköping”

  1. Mdpv är en skit drog. Har en far som är narkoman och han har tagit den drogen länge, hade ett uppehåll och körde igen och hamnade på intensiven i ett psykotiskt tillstånd. Det verkar ändå som att man väljer att bara släppa honom så länge han inte har fysiska besvär. Hur tänker man då, han e en fara för sig själv och andra men ingen verkar vilja ta tag i det. E less på att vården säger att vill han ha behandling så får han, men han vägrar och då får det vara liksom med återkommande besök.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *