Bravo Socialdemokrater!

Idag har Socialdemokraterna lämnat in ett svar på regeringens proposition, och det är en mycket välskriven och bra motion (även om den till viss del slår in öppna dörrar). Till stora delar bygger den på Missbruksutredningens förslag, men självfallet lämnar den mycket i övrigt att önska, precis som Missbruksutredningen gjorde det.

Det är på sätt och vis sorgligt att vi inte ens har en driven opposition som har några radikala idéer eller visioner som går längre än vad en haltande ”tjänstemannaprodukt” som Missbruksutredningen trots allt är. Det är ett fattigdomsbevis, och jag gissar att det dels beror på bristande intresse hos politiker av alla kulörer och bristande kunskap inom området hos dito (det framgick tyvärr även i morgonens debatt i Tv4 att kunskapsbristen hos den ledande oppositionspolitikern Lena Hallengren gjorde att minister Maria Larsson kunde gå relativt oberörd ur den debatten).

Men men, att gråta över det som inte finns tjänar inte mycket till, till S-motionen alltså.

Motionen bygger på 8 huvudförslag. Det första är att man vill förbättra statistiken på området, idag är statistiken väldigt osäker och som så mycket annat inom området utförd med ett lillfinger. Socialdemokraterna tar upp att vi vet inte ens hur många problematiska användare av droger som finns. Av någon anledning fokuserar de särskilt på narkotikaanvändare, men det är som vanligt inom området att det är narkotikamissbruket som ses som det värsta problemet trots att alkoholen tar fler liv, skadar fler och slår sönder fler familjer, men som sagt var, detta är ett sorgligt område där ingen verkar vare sig intressera sig nämnvärt eller kunna särskilt mycket. Nåväl. Socialdemokraterna har ändå rätt i sak om att statistiken och underlagen hos allt från lokala till nationella instanser är katastrofalt dåliga och bygger på såväl osäkra som godtyckliga metoder/faktainsamlingar.

I motionen skriver S att ”Samhällets hjälpinsatser når fortfarande endast en liten minoritet av alla med beroende. Sverige har fortfarande en med europeiska mått hög narkotikadödlighet. Vi har en otydlig behandlingsorganisation som är ojämn, oförutsägbar, dålig på att implementera nya metoder och inte tilltalar brukarna.”, och till det kan man lägga att de döda pga alkoholen är mångdubbelt fler. S konstaterar även att ”De skillnader i vårdutbud som finns mellan olika kommuner och landsting är oacceptabla och indikerar tydligt att staten måste ta ett större samordnande ansvar för området.” och i det har de helt rätt, min syn är fortfarande att en statlig huvudman hade varit det bästa alternativet i stället för dagens tvådelade system som föreslås kvarstå i propositionen.

Socialdemokraterna vill också ha en särskild vårdgaranti för individer med missbruksproblem, vilket är befogat utifrån motivationens särskilda betydelse för möjligheterna att komma till rätta med problemen. Regeringen har avfärdat detta med hänvisning till att redan idag, enligt egenrapporteringen, så får individer som söker vård ett första möte med i första hand socialtjänsten t o m tidigare än vad Missbruksutredningen föreslog. I dagens debatt mellan Hallengren och Larsson kom det också upp, där Larsson förde fram dagsstatistiken och Hallengren inte trodde på den, ingen har berört att oavsett hur det ser ut idag vet vi inte hur det ser ut nästa halvår och utan en garanti står sig missbrukarna slätt. Socialdemokraterna riktar inte in sig på denna svaghet utan ifrågasätter i stället tillgången på de insatser som bör följa på ett första möte, vilket självfallet också är en viktig poäng och bra att Socialdemokraterna uppmärksammar.

Socialdemokraterna är också tveksamma till kommunernas arbete med förebyggande insatser, det som kan ses som Maria Larssons paradnummer och hjärtefråga, och det är med rätta som S är tveksamma. Inte bara för att de som man skriver i motionen varierar utan även för att det förefaller som att engagemanget för det förebyggande arbetet tränger ut behandlande insatser och att det finns relativt lite forskning kring det förebyggande arbetets faktiska och ”relativa” effektivitet. Även Socialdemokraterna har däremot hög tilltro dem, och så må väl vara om de inte sker på bekostnad av behandlande insatser vilket verkar vara fallet med nuvarande ordning. Socialdemokraterna föreslår en mer centralisering av detta arbete, och det är möjligtvis en modell som skulle kunna fungera om man inte sätter allt för mycket tilltro till den (minns MOB:s misslyckande med att få ned problematiken trots stora satsningar).

Socialdemokraterna föreslår sedan att missbrukarvården ska utformas efter missbrukarnas egna önskemål, och det är kanske i linje med något som jag sett som Socialdemokratins övergripande svaghet, en misstro för att inte säga förakt för kunskap och kompetens hos utbildade personer med expertkunskap. Jag tror inte på detta förslag även om jag är positiv till s k brukarinflytande, men på en annan nivå. Ett riktigt bra förslag är dock förslaget, som inte uttrycks men som får antas komma i de följande detaljförslag som S flaggar för, om stopp för ofrivilliga utskrivningar.

Socialdemokraterna lyfter också upp att ”Självhjälpsgrupper som Anonyma Alkoholister bör stödjas liksom den idéburna sektorn”, där får man anta att Socialdemokraterna inte menar att enbart självhjälpsgrupper av slaget tolvstegsrörelsen ska stödjas utan att man tappat några ord i motionsförfattandet (eller så saknar man kunskap om att det finns många andra slags självhjälpsgrupper). Vidare slår man ang just tolvstegsrörelsen fast att det inte får vara så som det är i ett antal kommuner idag att ”det enda som erbjuds är till exempel ”tolvstegsmodell”, det är bra. Vidare vill man införa krav på, av slaget lag får antas, gott bemötande till brukare inom missbrukarvården. Och så slår man fast att ”Tillgång till underhållsbehandling behöver erbjudas i hela landet.”, vilket också det är mycket bra.

Socialdemokraterna markerar också mot en trend om medicinbehandlingar som riskerar att tränga ut den psykosociala vården. Socialdemokraterna skriver ”Bristen på systematiska utvärderingar (amfetaminmissbruk) och uppenbart dåliga vårdresultat (heroinmissbruk) gör att denna vårdform trängs tillbaka av medicinska lösningar”, varför man tror att dessa behandlingar enbart skulle gälla antingen amfetamin eller heroin är lite egendomligt, det saknas systematiska utvärderingar för denna vårdform för såväl andra stimulanter som för hallucinogener som för cannabis som för läkemedel som för div ”nätdroger”, och trenden för medicinbehandlingsforskningen verkar vara universell. Det kan inte vara så att Socialdemokraterna tror att det enda som missbrukas i Sverige är amfetamin eller heroin, så låg kunskapsnivå tror jag inte ens Hallengren & co håller sig på. I det sammanhanget skriver Socialdemokraterna att det ”krävs ofta långvariga stödinsatser för personer som väljer medicinfria alternativ, för att dessa ska bli framgångsrika.”, det är synd att inte S vågar skriva att det ofta, enligt forskningen, även krävs institutionsvård, men det är klart att då kanske det skulle bli jobbigt med lokalorganisationen då många Socialdemokratiskt styrda kommuner gått i bräschen för öppenvårdssatsningen.

Socialdemokraterna föreslår också ett auktorisationsförfarande inom området, det är bra, och det förefaller som att Socialdemokraterna inte begränsar denna till behandlingshemsvården så som Missbruksutredningen förslår, den ska självfallet som S-motionen måste förstås gälla såväl kommunal som landstingskommunal öppenvård.

Socialdemokraterna föreslår vidare ”vidareutveckling av grundutbildningarna för läkare, sjuksköterskor, psykologer och socionomer” samt ”Det behövs en nationell utbildning för läkare, psykologer och socionomer om beroende”, varför det enbart är dessa personalkategoriers utbildning som måste förstärkas och inte alla behandlingsassistenter, behandlingspegadoger, behandlare, tolvstegsterapeuter och socialpedagoger för att nämna några andra yrkeskategorier som verkar inom missbruksområdet framgår inte, men det är mycket märkligt. Antingen tycker Socialdemokraterna att dessa personalkategorier är oväsentliga eller så känner man inte till att de verkar inom området, oavsett vad är det mycket anmärkningsvärt.

I övrigt vill S ha mer forskning inom området, och nämner en av de saker som MOB var bra på, forskning, i det delar jag helt S synsätt.

Sedan detta med huvudmannaskapet, S är för ett fortsatt delat huvudmannaskap, tyvärr, men med tillägget att ett ”belöningssystem övervägas för kommuner/landsting som gör rätt alternativt sanktionssystem mot de kommuner som gör fel.”, vilket åtminstone jämfört med propositionen är ett fall framåt.

Sedan tar motionen upp det som blivit någon märklig S-profil, vårdkedjor för de inom LVM-vården. Varför dessa goda kedjor inte ska krävas för LVU-vården eller SOL-vården övergår mitt förstånd, det är en sak att ett försök slog väl ut för LVM-vården, men ibland vore det bra om en politiker på riksdagsnivå kunde tänka utanför boxen och föreslå att något som fungerar bra för en kategori kan vara bra för andra kategorier att få del av. LVM-exklusiviteten är helt superegendomlig.

S föreslår även återinrättande av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika, med lokala varianter får man anta, och det är nog bra, så länge vi slipper ”knark är bajs”-satsningar… Socialdemokraterna nämner även ett område som regeringen inte alls nämner, förstärkning av insatser och kunskap kring spelberoendeproblematiken, vilket självfallet är ett mycket bra förslag.

Sammanfattingsvis, S-motionen är något av det bästa jag läst från politiskt håll på länge, men tyvärr med en hel del allvarliga brister. Men så är det ju med detta område, det är ingen som riktigt bryr sig…

 

 

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *