Kvalificerat skräp från Sveriges Radio Studio Ett

granskningIgår började en (förmodat) intressant artikelserie i Sveriges Radio P1 kallad Narkotikalandet. Första avsnittet innehöll ett antal berättelser från ett antal män och kvinnor som berättade om sina erfarenheter som heroinberoende och om (vad det verkar) heroinets ökande popularitet (i Stockholm).

Programserien i tre delar sänds ytterligare två veckor framåt på söndagar. Journalisten bakom heter Randi Mossige-Norheim, och det första intrycket var att hon till skillnad från många journalister lät intervjupersonerna prata en hel del, och att det saknades moralism i inslaget, med andra ord ovanligt och intressant upplägg. Det första programmet kallades ”Plattan”, och kan lyssnas på här. Berättelserna var som jag uppfattade det nakna och ärliga, med andra ord intressant innehåll. Därför var jag imponerad av journalisten. Men vad som går upp som en sol, kommer lätt ner som en pannkaka.

Det gjorde Randis journalistik idag. Sveriges Radio Studio Ett hade ett inslag som till del bestod av Randis berättelser, denna gång vinklade mot det läckage som förekommer från sjukvårdens medicinutdelning där det förekommer narkotikaklassade mediciner, ett läckage som beroendeenheterna inom den läkemedelsassisterade behandlingen av opiatberoende arbetar med att få ner (det gör för övrigt säkert cancervården, smärtvården och psykiatrin också, men det är jag mindre insatt i). I stället för att ta Randis berättelser för de intressanta anekdoter de är, blev de åter igen (vi såg det i höstas från ABC-nyheterna och nyhetsprogrammen i SVT) fakta för påstående om omfattande läckage.

Så måste presentationen av Studio Etts program tolkas, där rubriken på programmets hemsida först var ”Omfattande svartförsäljning av substitutionspreparat” precis som i ingressen. För ingenstans finns någon källa för hur ”omfattande” detta läckage är, jag har frågat SR Studio Ett om källan men inte fått svar än. Som tur var ifrågasätts dock påståendet indirekt också i samtalsdelen av programmet då Metadonprogrammets sektionschef Nadja Eriksson intervjuas och ger en helt annan och mer nyanserad bild än programpresentationen. Eller med andra ord, en bild som är i samklang med den vetenskapliga kunskap som finns (utifrån en artikel som statsvetaren Fil Dr Björn Johnson skrivit).

Björn Johnson arbetar för övrigt just nu med sammanställning av resultaten utifrån det omfattande forskningsprojekt med omkring 500 respondenter om just läckagefrågan i underhållsbehandling som han arbetar med tillsammans med några kollegor vid Malmö Högskola, ett forskningsprojekt vars resultat kommer bli mycket intressant att läsa. Det är märkligt att inte Sveriges Radio vänder sig till expertis och oberoende forskare för att illustrera och förklara ev anekdoter som berättande journalister tar fram.

När man sprider rubriker och sanningar som baserar sig på anekdoter i stället för systematiserad kunskap ska man som journalist presentera det för vad det är, just berättelser och inte generaliserade slutsatser med vetenskaplig klang. Det gjorde inte Sveriges Radio idag, därför är den journalistik som presenterades av dels Studio etts webbteam och dels Randi (om hon var del av detta) inget annat är kvalificerat skräp. Och det är ofta så att missbruksområdet, och i synnerhet narkotikaområdet, presenteras slarvigt och dåligt underbyggt av journalister. Jag har märkt det inom nätdrogsområdet, och även inom cannabisområdet. Artiklar och TV-inslag är ofta dåligt underbyggda, spekulationer och felaktiga generaliseringar presenteras ofta som sanningar, och det finns ibland en underton av moralism och indignation som inte gynnar området, och särskilt inte oss det handlar om då det finns ett individuellt plan/en individuell aspekt (t ex vilken bild av missbrukare som konstrueras i talet). Det är tråkigt, och i något sammanhang där journalister möts borde de diskutera hur de hanterar detta område.

Till sist, när man gör en programserie med det pretentiösa namnet narkotikalandet och det verkar handla om först heroin, sedan anhöriga och sedan cannabis, blir jag lite förvånad över hur programserien verkar missa dels det största området i Sverige, amfetaminet. Och inte heller den ständigt växande trenden kring de s k nätdrogerna verkar komma med i programmet. Det är märkligt. Men det kanske handlar om det jag skrev om i stycket ovanför, svenska journalister är dåligt insatta i narkotikaproblemet. Men då är det lite märkligt att en journalist som väljer namnet ”Narkotikalandet” inte gör en större ansträngning för att omfamna de förväntningar en sådan titel ger. Fast jag har ju inte hört del 2 och 3 än så jag väntar väl kanske med den sågningen tills serien är över.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Kvalificerat skräp från Sveriges Radio Studio Ett”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *