• magnus.callmyr@gmail.com

3 militärer och avkriminalisering

3 militärer och avkriminalisering



HEMSIDAN UNDER OMBYGGNAD (inkl städning bland gamla inlägg)


I UNT kunde man tidigare i veckan läsa om tre militärer som fått sparken, och lämnats över till polisen för vidare hantering av rättssystemet. Deras brott? Spioneri? Brott mot rikets säkerhet? Nej, de hade ertappats med att ha använt narkotika. Det framkommer inte närmare omständigheter, men man kan anta att militärerna ertappats via drogtester och i linje med det anklagas för missbruk, då all användning av narkotika är kriminaliserat och juridiskt kallas missbruk enligt lagen om (ringa) narkotikabrott.

Även socialt, i samhället, har vi bestämt oss för att kalla all användning av narkotika för missbruk, narkotika ”går inte” att bruka på det sätt som andra rusmedel, som t ex alkohol, går att bruka. Som tur är finns det tendenser att detta synsätt håller på att förändras, det ser vi inte minst genom alla rapporter om ökad användning. Inte minst hos ungdomar. Det är en bra utveckling.

Och där tror jag att en hel del satte kaffet i vrångstrupen, vi har fått lära oss, socialt, att narkotika är fel. Fel. Fel. Fel. FEL. FEL. FEL. Narkotika leder till skador. Narkotika skapar opålitliga människor. Narkotika leder till förtidig död. Det har vi fått lära oss, men det stämmer inte. Narkotika leder inte till skador, narkotika skapar inte opålitliga människor, narkotika leder inte till förtidig död, narkotika kan leda till skador och förtidig död och en narkotikaanvändare kan vara opålitlig (som så många andra människor).

Detta utelämnade av ordet ”kan” (och liknande, t ex ensidig rapportering av forskningsresultat) är ett av alla problem med den narkotikainformation som samhället bedriver, vilken är snarare är att likna vid osaklig propaganda då den inte är nyanserad. Problemet med den propagandan är dels att den kan, vilket också påtalas i en del forskningsrapporter om prevention, skapa en skillnad mellan vad användare upplever och vad man fått lära sig, vilket orsakar mer användning än vid en nyanserad och trovärdig information. Dels skapar den onödiga skador genom bilden att narkotika/-användning är fel, via det som kallas för stigmatisering och som enligt mig är en av de allvarligaste skadeverkningarna inom drogområdet.

Studerar man de tre militärerna ovan framgår det av nyhetsrapporteringen att de ”genomfört sina studier på ett föredömligt sätt.”, med andra ord hade de med stor sannolikhet blivit en stor tillgång för landet. Och det framgår också av detta att det påstådda missbruket uppenbarligen inte haft någon negativ inverkan på deras prestationsförmåga under utbildningen. Deras enda ”fel” verkar vara att de berusat sig med narkotika i stället för den bland allmänheten mer utbredda drogen alkohol. För det förlorar de jobbet, och inte bara det, de förlorar förmodligen en dröm då ett jobb som militär inte är något man väljer bara för att man behöver en försörjning. Som jag ser det sätter det fingret på det stora problemet med vår narkotikalagstiftning, priset blir högt för enskilda individer som väljer en annan berusningsdrog än den mest utbredda.

Tidigare i veckan läste jag på Facebook om en likartad situation rörande cannabis och en individ som skött sig, förutom valet att berusa sig med annat än alkohol vid ett tidigare tillfälle.

e

Individen har inte utgjort någon risk för någon annan, men så här ser vår lagstiftning ut trots att det inte finns någon anledning att någon som inte är påverkad ska förlora körkortet. Det är enbart konsekvenser av vår repressiva (straffande) och restriktiva lagstiftning. Och det får konsekvenser för individer som inte står i någon som helst korrelation till gärningen.

Så vad är syftet att det enskilda bruket är kriminaliserat? I Socialdemokraternas proposition (Prop 1987/88:71, sid 16) från 1987 står att det kunde tänkas föreligga en:

”fara för en bristande tilltro till rättsväsendets och rättsordningens möjligheter att motverka narkotikamissbrukets utbredning”

utan denna lagstiftning. Och hur har det blivit sedan dess? Såväl användningen som missbruket har ökat, så tilltron borde vara låg, om nu ”medelsvensson” hade haft kunskap. Men det är etablissemanget noga med att se till att medelsvensson inte har. Det som skulle kunna göra skillnad är mer och mer media rapporterar om hur användningen ökar, därför är det en bra utveckling att vi får läsa mer och mer artiklar om hur användningen ökar (t ex, för att välja några av nyhetsartiklarna den senaste tiden från olika delar av landet: ”Fler unga än någonsin tar droger”, ”Nästan vanligare än alkohol”, ”Många på gymnasiet använder narkotika”, ”Allt fler använder cannabis”, ”Ungas inställning till cannabis oroar”). Det kommer att förändra politiken, inte minst när fler och fler kommer att upptäcka att dessa ungdomar inte får de skadeverkningar som den osakliga propagandan pumpar ut att de kommer att få.

Och, hade vi velat minska problemen med narkotikan, för det finns en hel del problem, då hade vi behövt agera annorlunda. Den som är insatt i den vetenskapliga forskningen inom det området vet vad jag talar om, tyvärr vet (en stor del av) våra svenska experter och beslutsfattare inte det. Och de tre militärerna och ”körkortsindividen” betalar ett högt pris för det.

Fotnot, som ett gratis konsultråd från mig till våra beslutsfattare och hur vi skulle kunna agera annorlunda, ett första steg kan ju vara att utvärdera effekterna av kriminaliseringen av det enskilda bruket/användningen… Jag har fler råd men de kanske kommer i nästa blogginlägg. 🙂

Om du gillade texten - DELA i stället för att gilla!
admin

0 reaktioner på ”3 militärer och avkriminalisering

Patrik HörnqvistPublicerat den  11:43 f m - Feb 16, 2013

Tack för ett bra inlägg i debatten. skrivet och ”to the point”. Jag vill också tacka för att du använt mitt Facebookinlägg. Hedrande att få förekomma i dessa sammanhang. Blir även glad att fler får läsa om denna absurda behandling av medborgare som gör allt rätt men föredrar ett mindre ”sinnesförändrande” berusningsmedel. Det som pågår är väldigt fel och väldigt problematiskt. Ta bara min vän i inlägget. Han har genom detta garanterat fått en bestraffning som både han och samhället förlorar på. För en vecka sedan var han skattebetalare. Nu kommer han istället leva på skattepengar och dessutom minimerat chanserna att få en ny anställning. Han är stämplad som missbrukare och saknar körkortet. Alla förlorar alltså och ingen skyddas mot något. Vansinnet vet ingen gräns. Nåväl. Återigen, tack för din insats 🙂

MarrePublicerat den  6:57 e m - Feb 16, 2013

Vi pratar ofta om arbetslöshet, utanförskap etc och hur samhället skall göra för att minimera det, men när samhället väljer aktivt att skicka människor i utanförskap (abnormt funktionella sådana också som kan generera goda resultat inom vad de befattar sig med) så är det ju ett hyckleri som är över allt annat.

Thomas BerglundPublicerat den  12:30 f m - Mar 5, 2013

Men att exempelvis sätta militärpersonal på SSRI för att dessa ska klara av sitt jobb i ”orolighetszoner” eller krigszoner är ok? SSRI var framtaget för att lindra depressivasymtom, inte för att göra det lättare för militärpersonal att klara av krig. Droger som är statssanktionerade är ok. Individens rät och frihet att bestämma över sitt liv och sin kropp, absolut inte.

Jag är väldigt trött på att läsa om människor som gör snedsteg, och sedan blir stämplade, blir av med sitt jobb med mera. Usch världen är verkligen på väg åt fel håll…

Tack så mycket Nils Bejerot, lyckan hans är förmodligen total. En död knarkare är en bra knarkare, för denna kan inte sprida sin lömska sjukdom vidare

Lämna ett meddelande