Om narkotikadebatten utifrån situationen i Östersund

Jag brukar klaga på att den narkotikapolitiska debatten i Sverige är rätt obefintlig, det är sällan vi ser någon debatt om narkotikapolitiken även om moralismen ibland protesterar mot att vården försöker införa mer vetenskapliga metoder som underhållsbehandling vid opiatberoende och sprututbyte vid narkotikaberoende. Det är sorgligt att debatten är så utarmad, vilket jag förklarar med att vi har ett etablissemang av politiker från alla partier, media och offentlig förvaltning som bestämt sig för att den politik som provades på 1970-talet är rätt och allsmäktig (trots uselt resultat) och nåde den som hävdar annorlunda.

Det kan poppa upp någon lokal debatt någon gång då och då, ofta rör det någon liten fråga i stället för en övergripande debatt, då och då kan någon ledare indignerat behandla narkotikaproblemet (ofta utifrån strikt osaklig och moralisk grund), men någon reell debatt blir det sällan. Dock börjar kanske fler och fler att vakna till liv eftersom det finns en ökande narkotikaanvändning, vilket åtminstone tull, polis och skolor märkt av (dock inte riktigt CAN som gör undermåliga undersökningar av frågan i skolor).

Ett område som noterat denna ökning är Jämtland, och i länshuvudstaden Östersund där det just nu pågår en lokal konferens om narkotikaområdet utifrån projektet ”Mobilisering mot droger” (och där man i dagarna tillsatt en ”narkotikakommission”), och de senaste dagarna har det skrivits en del artiklar om problematiken i lokaltidningen. Och beträffande områdets debatt så  kommenterar lokaltidningen även det hela på ledarplats idag.

Ledaren inleds med att polis och socialförvaltning har noterat en ökning i narkotikaanvändningen, ett problem alltså, och sedan förs resonemang kring att ”vi måste göra något” av slaget:

Eftersom narkotika är fel och fult, är det lätt att reagera med reflexmässig moralism på dess förekomst, i stället för att metodiskt ta sig an problemet. En narkotikakommission kan förhoppningsvis identifiera nya och verkningsfulla insatser.

Det låter bra att man på tidningen är förhoppningsfulla om att narkotikakommissionen i Östersund kan göra något bra som inte är moralism. Men ”Vi måste göra något” handlar just nu väldigt mycket om drogtestning av skolungdomar i Östersund (LT), vilket ska ”klubbas” idag. Även ledaren har en tro på att drogtester är bra och man motiverar det med:

Drogtester kan, beroende på hur de utformas, fylla olika funktioner, dels kan det ses som en allmän markering från vuxenvärldens sida att narkotikaanvändning är ett oacceptabelt inslag i våra skolmiljöer, dels kan det fungera som en uppföljning av ungdomar som befinner sig i riskzonen.

Det här blir intressant eftersom ledaren är motsägelsefull. Dels vill man inte ha moralism, dels ser man att drogtester kan fylla funktionen att sända signalen om ”en allmän markering”, med andra ord moralism. Markeringar om att ett beteende (narkotikaanvändning) är oacceptabelt handlar om vad man anser vara acceptabelt beteende, dvs moralism. Det är inte så att ledaren argumenterar utifrån att drogtester minskar problematiskt droganvändande, utan argumentet är att det markerar, och så som andra tillägg en tro om att det kan fungera som ”uppföljning”. Det senare måste tolkas som att lokaltidningen tror att drogtester leder till minskade problem. Frågan är om tro är tillräckligt, tidigare efterfrågade tidningen verkningsfulla insatser och frågan är då om drogtester är verkningsfulla. För att ta reda på det får man gå till forskningen.

Forskningen om drogtester av skolungdomar visar att de inte har någon inverkan på narkotikaproblem, vare sig nuvarande eller framtida. En forskningsrapport som konstaterar det är denna. En annan forskning som visar på att det inte finns någon inverkan mellan drogtester och narkotikaanvändning är denna, där slutsatsen är att skolmiljön har inverkan på narkotikaanvändning och när denna är ”positiv” kan det för kvinnor finnas viss koppling mellan drogtester och droganvändning. Och en stor forskningsöversikt av drogtester i skolan, från Australien (PDF), där sammanfattningen av rapportens 185 sidor är denna:

Overall, the body of evidence examined indicates a strong case to be made against drug
detection and screening strategies being utilised in the school setting.

Så finns det inget stöd för drogtester? RNS/En narkotikafri skola (vars företrädare självfallet var närvarande vid Östersunds konferens) brukar ju hävda det, och den forskning som jag sett att de använder som stöd är denna (PDF). Den visar på visst stöd för att drogtester leder till minskad droganvändning, men där villkoren är lite speciella. Studien visar dessutom att det inte fanns någon inverkan på elevernas intention att använda droger i framtiden, alltså en väldigt kortsiktig vinst. Dessutom var ”vinsten” förknippad med vissa omständigheter. Drogtester utfördes på de elever som deltog i vissa aktiviteter (typ sport) inom ramen för skolan, och där det ev kan handla om att resultatet är kopplat till att drogtester genomfördes parallellt med tester för alkohol och tobaksrökning (vilket inte är normalfallet när drogtester diskuteras i Sverige). En av studierna inom projektet visade på att det ev kunde finnas t o m negativa effekter av drogtesterna, en ökning av riskfaktorerna för narkotikaanvändning.

Sedan finns det en rad andra starka argument mot drogtester, jag har tagit upp en del i tidigare inlägg, där en del av de argumenten jag anför mot drogtester är utifrån teorier om stigma och diskriminering handlar om att det är särskilt allvarligt för ungdomar att drabbas av det. Det finns alltså goda skäl utifrån vetenskapliga teorier att anta att ett tidigt utpekande från samhällets sida kan få stora negativa effekter på skolungdomarnas självbild utifrån stigma-aspekten och därmed alltså bidra till ökad missbruksproblematik. Att det var det som Östersunds politiker och tjänstemän samt ledarskribenter ville åstadkomma hade jag ingen aning om, men nu vet både jag och ni det…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Om narkotikadebatten utifrån situationen i Östersund”

  1. Att drogtester kan bidra till bla stigmatisering, diskriminering mm håller jag helt med om. Något annat som drogtester ofta kan skapa, är ett bruk av tyngre och mer beroendeframkallande droger. Istället för att kanske röka cannabis som är vanligast i tonåren, så använder många istället tyngre droger som tex amfetamin, benzo, morfin mm som går ut ur kroppen fortare. Eller droger som inte än syns på dom vanliga urinproven, för att komma runt drog testerna.
    Temgesic är en smärtstillande medicin som innehåller buprenorfin precis som subutex .var ett läkemedel som ofta användes för att det inte syndes på urinprover förut. Tror även att det bidrog till att så många började att använda just buprenorfin, och att det blev så vanligt förekommande. Idag syns ju buprenorfin på dom vanliga proven. Tramadol är ett annat som inte syndes förut heller, vet inte hur det är idag. Stilnoct och Imovan, ritalin mm är andra som också används för att dom just inte syns, och det finns många fler. Och dom nya internet drogerna är ju skapade för att vara lagliga, men även för att inte synas på urinprover. Så genom förbud och urinprover skapas istället många gånger större problem.

    Något jag inte förstår att beslutsfattare inte börjat koppla ihop. Och vad ska dom göra med dom som testar positivt, ska dom inte få gå kvar på skolan om dom inte slutar eller? Det skulle ju bara ta eleverna ifrån den stabila tillvara som en skola är, vilket ju knappast är bra, plus att dom inte får någon utbildning, tappar kanske kontakt med sina vanliga kamrater mm. Jag ser faktiskt inget bra med att införa drogtester i skolan, och tycker verkligen att det är ett steg i fel riktning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *