Om dödsfallen i Agendas narkotikadebatt

Efter mina funderingar igår om allt är bra, och om bloggen tillför något då, kom Agendas debatt mellan Maria Larsson (KD) och Hillevi Larsson (S). Den inleddes med att metadon och subutex-behandlingar var räddningen för vår missbrukspolitik, och att de nya rekordsiffrorna för dödsfallen nu är uppe i 487 döda narkomaner förra året. Expressen skrev en artikel om debatten, som innehåller samma sak, problemet i missbruksvården är bristande tillgång på metadon och missbruksutredningen skulle fixa det.

Missbruksutredningen kommenterades också i Agenda-debatten, där Maria Larsson menade att det var problem att alla remissinstanser (25 st), jag har bläddrat igenom alla remisser och som jag minns det var det betydligt fler än 25 som svarade, tyckte olika. Och det är klart, när missbruksutredningen föreslår kontroversiella saker blir det så klart olika tyckande om det, självklart ogillar kommunernas starka organ SKL att kommunerna skulle bli av med huvudansvaret, medan andra inser varför det är problem med att kommunerna har huvudansvaret, självklart ogillar en del oinsatta individer, som t ex Örebro kommuns tjänstemän, förslag om sprututbyte och metadon-behandlingar, medan andra tycker det är bra med evidensbaserade insatser som dessa.

Att det skulle bli olika tyckande inom ett område som sedan 60-talet varit under hård debatt utifrån ideologisk grund, var ju självklart. Då bemannar man efter det, om man är insatt. Problemet är väl att både Maria Larsson och hennes tjänstemän på departementet hade noll koll på vad missbruksområdet handlar om, de var nog mer vana vid bullbak och virkning, eller vad man nu gör på kyrkornas symöten som verkar vara basen för KDs kompetens.

Under 2010 var det 421 (alt 420) som avled, av dessa var 216 till följd av opiater (inkl substitutet metadon), resten hade andra drogsubstanser som dominerande roll, t ex amfetamin i 104 fall. Debatten nu att lösningen är fler i läkemedelsassisterad behandling är mycket svårförståelig, hur metadon kan rädda de som har amfetamin som missbruksdrog övergår mitt förstånd. Och så var det ett par tusen alkoholproblematiker som dog förra året till följd av sitt alkoholmissbruk. Men det är det ingen som diskuterar, nu är allt fokus i debatten på att fler måste få opiatsubstitutionsvård.

Hillevi Larsson drog upp det i Agenda, Maria Larsson svarade utifrån det, debatten kring Petzälls dödsfall handlar enbart om den uteblivna substitutionsvården (inte varför de tidigare behandlingarna misslyckades, t ex varför någon ens trodde att en månad på behandlingshem skulle hjälpa honom, vilket är nog så viktigt att debattera hur vi kan ha sådana strukturer).

Tillåt mig vara kontroversiell under mina funderingar kring vad jag ska göra med mitt engagemang, men läkemedelsassisterad behandling med metadon och subutex är inte den gyllene lösning som drevet nu verkar tro. Och det är ett problem att våra politiker och våra journalister är så oinsatta att det är det som debatten uteslutande handlar om. I övrigt är jag övertygad om att de förslag som kommer att komma som propositioner utifrån missbruksutredningen inte heller kommer att göra särskilt stor skillnad på dödsfallen. Det saknas nödvändig förståelse kring problematiken i alla led.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Om dödsfallen i Agendas narkotikadebatt”

  1. Du har helt rätt i detta, Magnus. Det är väl ganska naturligt med vinklingen på metadon just nu, eftersom debatten initierats av William Petzälls dödsfall. Men generellt ser jag det som ett problem att så mycket handlar om den läkemedelsassisterade behandlingen och så lite om de andra problemen som finns i missbrukarvården.

    I min intervju med Agenda pratade vi i ungefär en timme, bland annat om det du skriver ovan om SKL:s roll. Men det var bara det som handlar om LARO som kom med. Eller vinklades på LARO, ska jag säga, för mitt första svar var egentligen ett svar på frågan om det moraliseras för mycket i missbrukarvården generellt, och då tog jag avbrutna insatser som exempel. Avbrutna insatser vid återfall gäller ju tyvärr inte bara LARO-vård, utan också inom socialtjänsten (vilket jag tog upp direkt där Agenda bröt klippet).

    Det är för bedrövligt att Missbruksutredningen inte lett till några förändringar. Kommunerna väntar och väntar och låter säkert bli att genomföra förändringar eftersom de avvakntar vad det ska bli av utredningen. Det finns ju mängder av förslag i utredningen som är relativt okontroversiella och som skulle kunna genomföras direkt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *