Om del 1 av ”Jonas löfte” i Svt/UR

Idag hade programserien av/om Jonas Inde i Svt/UR premiär. Det första avsnittet kallades ”Kapitulation”. Det handlade om dels Indes egna arbete mot den alkoholism som han snart varit nykter från i tre år, och dels om en fysisk kapitulation utanför Degerfors som en vän till en vän till Inde gjorde i rymningshändelse från Mariefredsanstalten.

Första avsnittet bjöd på sedvanlig dramaturgi med lite blåljus och detaljer från det kriminella livet, och så en koppling till missbruk, och allt knöts samman med att Inde och degerforsbon hade träffats på ett behandlingshem för några år sedan. Det framgår inte öppet i programmet att behandlingshemmet var tolvstegsinriktat, kanske vill inte Svt/UR vara öppna med det då Socialstyrelsen inte rekommenderar tolvstegsbehandling vid narkomani.

Kanske är det så att Inde följer det som kallas ”traditioner” (= regler, där det ingår att inte ”marknadsföra” tolvsteg i media) inom tolvstegsrörelsen. Detta är också en del av det problematiska med programmet, den vetenskapliga förankringen är mycket oklar. Jag har visserligen ställt frågor till UR, bland annat om hur de arbetat med vetenskaplig förankring. Inde har ju själv på twitter uttalat sig mycket föraktfullt kring vetenskap och har drivit åsikten att det är enbart individer med ett eget missbruk som kan uttala sig med någon form av trovärdighet i frågorna. I min och Indes twitterdiskussion om den läkemedelsassisterade behandlingen vid opiatberoende skrev Inde att jag var den förste han träffat på med en egen beroendeproblematik i bakgrunden som var positiv till den behandlingsformen, och så passade Inde på att blocka mig för att inte få sina fördomar och okunskap ifrågasatta.

Fokus i detta första program var ju kapitulation, dvs steg 1 i tolvstegsrörelsens tolv steg. Det ingår i det förhållningssättet att kapitulera inför beroendesjukdomen varje dag, och erkänna sin maktlöshet inför den. Av den anledningen upprepas gärna ”deviser” som ”En dag i taget”, och uttryck som ”ta ett nykterhetsbeslut bara för idag” är vanliga. Inde talar själv om det i programmet om hur han ”lovar sig själv varje dag”. I det ingår också uttryck som att ”ett glas räcker för att bli besatt igen”, något som också Inde säger i programmet, men i verkligheten är det ju inte riktigt så det fungerar och det är också ett av problemen med tolvstegsbehandling, att dessa ”sanningar” riskerar att bli självuppfyllande profetior där man tror att det är ”kört” om man tar ett glas (eftersom man lärt sig det i tolvstegsprogrammet). Det finns dock ingen vetenskaplig förankring i att det är så det fungerar med alkoholism, men vetenskaplig förankring är nog inte det viktiga för vare sig Inde eller ”kunskapsteve” av slaget Utbildningsradion. Utbildning behöver kanske inte för svensk statstelevision vara kunskaps-/vetenskapsbaserad.

I linje med tvivelaktig kunskapsförankring pratar även Inde om alkoholism/missbruk som en sjukdom i sig, som att sjukdomen lever sitt eget liv, har ett eget väsen. Det är inte detsamma som att alkoholism kan klassificeras och diagnostiseras som en sjukdom. Sjukdomen alkoholism i ett vetenskapligt/sjukvårdssammanhang är inte detsamma som sjukdom i tolvstegssammanhang, även detta har sin problematik i praktiken då individen kan särkoppla sjukdomen från de egna handlingarna, vilket i och för sig är praktiskt för skuld- och skamproblematik, men som inte alltid gynnar nykterheten.

Inde har själv en bakomliggande/samtidig psykiatrisk sjukdom som han behandlas för, han träffar i programmet vännens vän Tobias som behandlas för ADHD med dubbla underhållsmediciner. Inde resonerar om drogfrihet med Tobias och de kommer fram till att Tobias har längst tid (från den 27 september 2004 då han greps utanför Degerfors till nu när de möts på Kumla-anstaltens högsäkerhetsavdelning). Inde har inte visat samma tålmodighet med andra som medicinerar med mediciner mot deras problematik, dvs Inde har bedrivit ett korståg mot individer som är inställda på läkemedel mot opiatberoende (vilket jag skrivit om här och här). För många inom tolvstegsrörelsen är det oacceptabelt att välja en annan väg än tolvsteg för att uppnå missbruksfrihet, hur stort och starkt vetenskapligt stöd som den alternativa behandlingen med metadon och subutex än har. Detta är problematiskt givet den roll som uttolkare av missbruk och missbruksbehandling som Inde ges av Sveriges Television.

Det framgår i dagens avsnitt om ”Jonas löfte” i Gomorron Sverige att Inde fått direktiv att inte bedriva denna propaganda i Gomorron Sverige då han säger att han har en massa starka åsikter om frågorna men att svenska folket inte betalat för att höra dem, men samtidigt säger han att han ”just nu inte drar några politiska växlar på programmet”. Problemet är dock att det är precis det han gör, Sveriges Television lyfter fram Inde som budbärare om vad missbruk och missbruksbehandling är och skapar därmed en politisk plattform för de ovetenskapliga åsikter som Inde vill göra politik av. Detta plattformsbyggande sker på bästa sändningstid i SvT, utan någon som helst ”varudeklaration” eller ens en balanserad röst, det är mycket problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.

I övrigt framgår det av klippet ovan att Inde kan avhålla sig från att bedriva politik, apropå den diskussion som varit kring hans uttalanden kring metadon, han säger att akademiker säger att de ”vet det och det, men att människor med erfarenhet av sjukdomen vet vad som fungerar”. Åter igen pratar Inde om sjukdomen som ett väsen, och ett väsen som enbart dem som har egen erfarenhet kan och vet något om, dock räknar Inde bort mig från de som vet något om ”sjukdomen” eftersom jag föredrar att försöka basera mig på vetenskap och använda egna erfarenheter för att tolka, förklara och fördjupa förståelsen av de vetenskapliga teorier och samband som finns inom området. Så Indes twitterblock av mig är fullt förståelig, och rätt uppskattad av mig eftersom jag då slipper den negativa energi det innebär att läsa Indes åsikter och tyckande.

Till sist, i Gomorron Sverige gör även Inde det politiska uttalandet att rikta kritik mot att det finns ”människor som är sjuka i sitt användare som kallar sig brukare

(lite föraktfullt uttalat av Inde om att dessa individer är ”sjuka”, och det är lite symtomatiskt rent kunskapsmässigt att inte Inde heller förstår vad det innebär att bruka en vårdform mot ett problem och därmed kalla sig brukare)

”och som får påverka makthavare” [att förbättra denna vårdform].

Det är anmärkningsvärt att Sveriges Television (indirekt även UR) ger utrymme för denna form av kritik och ifrågasättande av yttrandefrihet utan att någon säger emot. Sveriges Television bör förklara hur de resonerar kring denna problematik och detta sätt att bedriva narkotikapolitisk propaganda.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

4 reaktion på “Om del 1 av ”Jonas löfte” i Svt/UR”

  1. Jag fick tanken när jag kikade på detta att den här programserien kommer väldigt lägligt i en tid då allt fler i landet öppet börjar kritisera den svenska narkotikalagstiftningen och inte bara rätten att man lagligt ska kunna bruka substanser än bara alkohol/nikotin utan även att missbrukarvården är under all kritik och detta kommer som ett försök i att på något vis tysta skaran av människor som tagit debatten ?!
    Kanske har jag helt fel men jag fick den känslan.

  2. Allvarligt talat så bytte jag kanal när Inde tittade ut i TV-rutan. Jag är så trött på ”såna som han” att jag får både kväljningar och ångest. Jag förstår mig liksom inte på mig den där typen av människosläktet!

  3. Jag undrar hur det står till med extremismen inom förbudslägret – jag syftar då på extremism utöver själva förbudsfundamentalismen. För att ta några exempel, Per Johansson (”generalsekreterare” i RNS, en passande titel i sammanhanget) ser Mao som något slags förebild, RNS-idolen Nisse Bejerot var marxist och Jonas Inde har numera gått ut med att han sympatiserar med Nordiska Motståndsrörelsen. En av de mer kontroversiella förbudsclownerna sägs digga/ha diggat Pol Pot, men jag har i skrivandets stund inte verifierat detta. Sen har vi naturligtvis alla de som drivs av kristen moralism.

    Olika typer av intolerans går väl helt enkelt hand-i-hand, men det skulle vara intressant att se en översikt på detta när det gäller de mer aktiva personerna inom förbudslägret.

    1. Ja, det är ju uppenbart att det i ”förbudslägret” ofta saknas respekt för individer, vilket ligger helt i linje med vänster- och högerextrema rörelser. Så inte särskilt konstigt att det sett ut och ser ut som det gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *