Social välfärd måste få kosta

Det finns mycket inom det sociala området som bekymrar och irriterar mig. Det är så många saker som inte fungerar som det skulle kunna göra, och intresset för området är allt för ofta väldigt lågt. En allt för ifrågasatt trend inom området är besparingar, särskilt missbruksområdet är utsatt för det, men även andra sociala områden.

Örebro kommun har identifierat att det finns behov av stöd till ”ensamkommande flyktingbarn” och söker därför ”volontärer” för detta (NA). Ett alternativ till det är ju att erbjuda avlönat timarbete för arbetet. NA skriver dessutom idag på ledarplats om att det saknas arbetskraft till det sociala arbetets arbetsplatser, en oro som bl a Jan Björklund delar. NA tar också upp att kostnaderna för vår sociala välfärd har ökat. Därför menar NA att det borde införas social värnplikt.

Ett alternativ till ”social värnplikt” är att enligt marknadens regler betala det som krävs för att tillfredsställa behovet, det är sedvanlig utbud-efterfrågan-funktion. Men av någon anledning får inte det sociala området kosta. I stället för kvalificerad missbrukarvård på behandlingshem erbjuder kommuner billig öppenvård, inte för att den är bättre utan för att den är billigare (sedan kläs det i ord som ”hemmaplanslösningar” och ogrundade argument som att det är bättre att arbeta med alla de utmaningar ett beroende innebär på hemmaplan där man sedan ska verka, något som inte alls stämmer eller har vetenskapligt stöd). I stället för att betala de löner som krävs för personal inom den sociala omsorgen pratar man om ”social värnplikt”.

Det är märkligt att det sociala området inte ska värderas som andra arbeten där brist på personal leder till högre löner, det är märkligt att det sociala området inte prioriterar kvalificerad personal och erbjuder löner därefter. Visst, kostnaderna skulle öka, men allt handlar om prioriteringar. Antingen får skatterna höjas, eller så får kommunpolitiker och andra politiker prioritera annorlunda, det kanske inte fungerar att kommuner finansierar stora arenabyggen, idrottssatsningar med högavlönade fotbollsspelare, det kanske inte fungerar med satsningar på konstutställningar i Svartån (något som Örebro gillat), det kanske inte fungerar med kommunfinansierad flygplats i alla mellanstora städer, osv osv. Vi kanske måste växa upp och prioritera det som är viktigt och inse att man inte både kan ha kakan och äta den. I övrigt är det märkligt att det finns politiska krafter som tycker att det sociala arbetet är så oviktigt att det kan ske oavlönat, och att det inte ens blir en politisk debatt om det.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *