KRIS i Örebro lägger ned

Sent på torsdagskvällen kom nyheten att Kriminellas Revansch i Örebro (KRIS) i Örebro lägger ned verksamheten och utesluter den lokale ”profilen” Lasse Liljegren (NA).

Det är inte förvånande med tanke på alla skriver som varit (se relaterade inlägg under inlägget). Och man kan ju fråga sig vad som framkommit den senaste tiden eftersom man från ”Riks-KRIS” ställt sig bakom föreningen tidigare trots en rad anmärkningsvärda företeelser.

Jag har varit, och är, kritisk mot KRIS, främst p g a att man dels erbjuder otillräcklig behandlingsverksamhet, och dels för att man inte arbetar på bästa sätt (vare sig behandlingsmodell eller övriga delar i programmet håller en tillräckligt hög vetenskapligt förankrad approach). Däremot behövs verkligen en sådan verksamhet och funktion som tanken innebär. Som tur är finns det i Örebro ett ungefärligt alternativ, med den skillnaden att verksamheten (åtminstone såvitt jag vet) inte ägnar sig åt den osakliga moralism som KRIS gör – X-cons.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

9 reaktion på “KRIS i Örebro lägger ned”

  1. Nu hade det ju varit lätt att sitta och vara skadeglad över KRIS i allmänhet och KRIS i Örebro i synnerhet. Men tyvärr så känner jag inte den minsta skadeglädje, känner mer en sorg över att KRIS hade kunnat bli väldigt bra, både som hjälp åt ny-muckade och som en röst för en väldigt utsatt grupp i samhället.
    Nu blev det iofs inte bara skit av det hela, det görs många bra saker med anstalts-besök och sånt, samt stöd till ny-muckade personer.
    Men det blev en del av det förtryckande etablissemanget istället för att bli en del som stod upp mot detta.
    KRIS kamp mot läkemedelsassisterad behandling vid opiatmissbruk är väl deras lågvattenmärke, man sålde sina kompisar för att få komma in i värmen där pengarna fördelas. Jag har hyfsat goda erfarenheter av KRIS vad gäller anstalts och häktes-besök, var alltid kul då dom kom på häktet och informerade och surrade lite.

    Nu läggs ju inte hela KRIS ner, men jag undrar om detta inte är början till slutet för KRIS, tur att X-cons finns, dom personer jag pratat med där verkar vara vettiga vad gäller läkemedelsbehandling och sånt.

    Vi kommer troligen få se några kraftiga angrepp på sub/meta-behandlingarna från KRIS snart, troligen för att försöka visa sig handlingskraftiga och ”duktiga” i ögonen på dom som har pengarna, men det ebbar nog ut ganska snabbt och KRIS är nog helt borta inom några år.

    1. Ja, försökte anstränga mig att inte låta skadeglad i inlägget, även om jag har mycket (kritiska) synpunkter på KRIS så har jag också en positiv grunduppfattning. Sedan vad det gäller slutet för KRIS så tror jag att all verksamhet som inte bygger på forskning och vetenskap kommer få det svårt framöver, så om KRIS ska överleva får de nog ändra på en hel del.

  2. Hej Magnus!

    Jag erkänner. Jag är beroende av din sida. Varenda gång jag ser att du skrivit något nytt drar jag uppåt på smilbanden. Dock kan det bli lite väl mycket för mig ibland när jag hoppar in på din sida 4-5 gånger om dagen. Men jag vill inte missa något om det kommit något nytt…

    För att presentera mig själv lite kort: Jag har själv en missbrukarproblematik framför/bakom mig. Växte upp med en pappa som är alkoholist och min syster är hemlös och missbrukar. Min mamma och mina andra syskon har dock inga missbruksproblem.

    Men i alla fall, jag kände att när jag drack första gången vid fjorton års ålder ville jag vara full jämt. Det var jag också. Hela den sommaren. Även om jag gillade att vara full var jag lite rädd för mig själv. Jag förstod att den mekanism jag hade satt igång i mitt huvud skulle få mig till alkoholmissbrukare.

    Det var vid den här tiden jag provade cannabis för första gången också. Cannabisen gav mig inte något särskilt till en början. Jag tyckte inte illa om det. Men det var alkoholen jag ville åt. Det var min drog.

    Åren forsatte. Vid arton års ålder var jag en fullfjädrad alkoholist. Som vi alla vet får ju alkholen en att tappa omdömet. Jag som umgicks mycket med folk som tog en del droger började själv använda fler droger än cannabis och alkohol. Dock tog jag ingenting om jag inte drack förutom cannabis.

    Ju mer jag drack desto sämre mådde jag. Jag började röka cannabis varje dag för att lindra illamåendet, ångesten, tomhetskänslan, känslan av att inte duga till någonting som alkohol för med sig. Även om jag rökte fler dagar än jag drack så var det alkholen som fortfarande var huvuddrog. Jag kände sällan glädje när jag drack och började mer och mer tröttna på att vara full. Men jag kände mig tvungen att dricka för att fungera som människa. Och jag hade ju alltid cannabisen som ”räddade” mig när det kändes som svårast.

    Jag har idag vid 30 års ålder kommit fram till att jag har ADHD. När jag gick i skolan fanns inte ADHD (?) och även om jag inte kunde sitta still eller koncentrera mig längre stunder så har jag alltid lyckats hyfsat i skolan. Hög frånvaro, stökig men aldrig ett underkänt betyg. Jag har trots mitt missbruk inte heller låtit jobbet bli ”lidande”. Jag har alltid skött mina jobb trots hur sliten och trasig jag varit. Jag förstår det inte än idag hur jag orkade.

    Sen sex månader tillbaka är jag nu fri från alkoholen. Det känns så iallafall. Jag röker fortfarande cannabis dagligen. Är inne på mitt 12:e år nu. Jag har ju börjat förstå att cannabisen håller ADHD:n tillbaka. Därför passar den så bra för mig. Jag har inte som avsikt att röka cannabis hela livet men just nu går mitt liv så bra att jag inte vill sluta. Och kanske faller jag tillbaka på alkoholen om jag slutar?

    Vet inte vart jag ville komma. Men fortsätt skriv Magnus. Du är en viktig motpol i den svenska narkotikadebatten. Keep up the good work!

    1. Sånna här inlägg gör att det känns rätt ok att blogga som jag gör, särskilt när det tar emot av en eller annan anledning! Vad det gäller cannabis som medicinskt alternativ tror jag att vi kommer att få se en hel del utveckling på det området, själv var jag helt emot det förut men som så mycket annat har jag tvingats att tänka om/lite längre.

      Iaf, det är särskilt kul med läsare som själva har en erfarenhet, särskilt när de återkommer, det måste ju betyda att jag inte är helt ute och cyklar med det jag vill ha sagt med bloggen… 🙂 Ta hand om dig!

  3. Nu är Lasse Liljegren inte ensam om att ha pysslat men undergrävande verksamhet i KRIS. Det har under hela KRIS existens funnits medlemmar i framträdande position som överhuvudtaget aldrig lämnat sitt kriminella förflutna utan utnyttjat föreningens ”goda” namn.

    Problemet är att KRIS som organisation (läs: Förbundsstyrelsen med Christer Karlsson som enväldig domare och välgörare) hela tiden dolt insyn (läs: ignorerat) för att inte svärta ner föreningens namn. Naturligtvis handlar det om att inte oroa sina bidragsgivare och välgörare.

    Inte för att historien om Lasse Liljegren bravader till sist blev helt omöjliga för KRIS att bära, utan för dessa bravader kom till medias kännedom. (läs: alla har känt till dem men låtit det ske eftersom ingen velat ”gola”, inte ens Christer Karlsson).

    Sensmoral!
    Det är lättare att leva med dåligt samvete än med dåligt rykte!

    Med vänliga hälsningar från Magnus Pym

    1. Det finns mycket att säga om Kris och vad som skett och sker ”innanför murarna” i föreningen, jag försöker göra mitt att granska det som kommer ut från föreningen och hur man kan tolka det i ett större sammanhang. Jag tror att alla verksamheter mår bra av en öppen dialog och en öppen granskning, så även Kris. Kris skulle inte behöva vara så rädda för öppenhet, så som du skriver om det, som jag ser det, men kanske har Kris/Christer Karlsson och jag olika åsikter om även det…

  4. Det är förnedrande att vara familj med dem både Linda och Lasse . Jag skäms,för redan2007 fick jag reda på genom en pålitlig källa vad dom har gjort.lollo

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *