Hur vet vi att det fungerar? Om polisens insatser mot cannabis bland ungdomar.

Here we go again. Media (NS, Expr, SvD) rapporterar att en stor mängd unga i åldern 15-25 år gripits och förhörts i mellersta Skåne, kommunerna Höör, Hörby och Eslöv.

Polischefen Joakim Nyberg säger:

”Ungdomars narkotikamissbruk är ett stort fokusområde för oss. Vi är oerhört intresserade av att kunna gå in och avbryta detta missbruk i ett så tidigt skede som möjligt.”

Jo, att intresset är stort märkte vi ju under vårens tillslag mot olika skolor, där den stora insatsen i Stockholm uppvisade noll individer med narkotikaanvändning. Dessa ungdomar riskerar nu att pekas ut som ”jävla knarkare”, och därmed erfara tillhörande stigmatisering och diskriminering.

Nu i Skåne kan det ev vara så att polisen har ett register, eller så är det som tidigare fall att polisen går på moralpanik och ryktesspridning. Men är det så att de unga rökt cannabis då och då, eller enstaka gång, eller under ett missbruk, riskerar de värre konsekvenser med en prick i belastningsregistret. Det är något som kan påverka hela deras framtid, ev på grund av att de berusat sig någon gång med cannabis i stället för alkohol.

Polischefen är i citatet övertygad om att det rör sig om ett missbruk, inte ett bruk. Han använder säkerligen den juridiska definitionen och alltså inte den socialmedicinska. Den juridiska innebär med den lag som polisen tillämpar att minsta lilla användning av narkotikapreparat klassas som missbruk, och är åtalbart enligt lagen om (ringa) narkotikabrott. Om användningen varit till skada för individen, eller samhället, spelar ingen roll. Det är ointressant för polisen, det intressanta är att gripa och tillämpa lagen om att så fort du röker ett bloss på en joint är du kriminell, med alla de konsekvenser det har.

Polischefen tycker att det är viktigt att man avbryter missbruk. Men. Och det är ett stort MEN. Vi har ingen som helst aning om att det fungerar så i verkligheten. Hur många av dem som grips och lagförs för ringa narkotikabrott slutar med sitt missbruk, och hur många fortsätter trots detta (förr eller senare), och hur många får livspåverkande konsekvenser av polisens insatser när de var 15 år (det mest extrema fallet är att med Sveriges lagstiftning hade inte President Obama varit president idag). Den lag som polisen arbetar efter är inte utvärderad. Det är ett resultat av extremistlobbyister som Riskförbundet Narkotikafritt Samhälle vilka på mitten av 80-talet lyckades få till en av världens mest hårda narkotikalagar i Sverige (och märkligt nog ligger vi ändå över oerhört många länder, inkl flera så kallade narkotikaliberala länder, vad det gäller andelen tunga, problematiska, missbrukare). Så till skillnad från polischefen tror inte jag att lagen fungerar särskilt väl, men det vore ju bättre om vi visste än trodde…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *