Den inhumana svenska narkotikapolitiken

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om den inhumana svenska narkotikapolitiken, och hur den skadar mer än den skyddar, samt hur märkligt det är att det råder ”politiskt konsensus” om att så ska vara fallet. Och det kommer jag att fortsätta att göra, idag exemplifieras den repressiva narkotikapolitiken från Gotland (vilket passar bra så här i Almedalstider där förbudsivrarna mobiliserat med många föredrag, och i linje med den svenska politiska censuren och indoktrineringen som jag bl a berörde igår finns det så klart ingen organisation på plats i Almedalen med föredrag som visar på effekterna av vår narkotikapolitik).

I Visby i natt använde fyra ungdomar i 18-årsåldern narkotika, av beskrivningen att döma i Hela Gotland så var det någon form av nätdrog som röktes. Efter ett par bloss började de  hallucinera och skaka och blev oroliga för den egna hälsan, varför de ringde ambulans för att skydda sig själva. Att inte veta vad man får för drog och vilka effekterna kan bli är en del av den repressiva narkotikapolitiken som vi för, med ett underförstått budskap att om man är ung och vill experimentera och utforska det sinnesförändrande får man skylla sig själv. Det är inte särskilt humant. Men det stämmer också överens med budskapet som jag hittade igår på Ravekommissionens facebooksida, en sida där de då och då skriver lite ironiskt om olika gripanden de gjort, eller som här bara sänder budskap:

53
Och visst är det så att ovanstående kan bli konsekvenser av att bli rapporterad för ringa narkotikabrott, dvs ha ett narkotiskt preparat i blod/urin, dvs att en ung kille på 18 år valt att berusa sig med en eller två jointar cannabis i stället för starköl, eller att någon velat göra ett sinnesförändrande experiment som människan ägnat sig åt i tusentals år med hjälp av narkotiska växter. Att då kräva att en 18-åring ska kunna planera om denne vill åka till USA inom fem år är att kräva lite väl mycket, det är ocoolt resonemang av samhället. Och det är ocoolt inte minst eftersom det inte finns det minsta belägg för att lagen om ringa narkotikabrott har den minsta preventiva effekten. Det som kvarstår idag är att lagen handlar om skrämselpropaganda och repressivitet/viljan att straffa ett oönskat beteende (moralism).

Men vad hände då med gotlänningarna? Ambulansen kom, och det gjorde polisen också. Så nu är dessa 18-åringar anmälda för ringa narkotikabrott. Det är samma effekt som inträffat som har lett till flera dödsfall, individer vågar inte ringa ambulansen när någon som tagit droger för att konsekvenserna för dem som inte mår dåligt kan bli så oerhört höga, vilket polisen rapporterar om ovan. Det är inte ett humant samhälle. Men det är det samhälle som våra politiker vill ha, strunt samma för våra politiker att det kostar människoliv.

Här är ett par inlägg i en tråd på Flashbacks drogakut som visar hur lagen om ringa narkotikabrott leder till onödiga dödsfall när man som TS (trådstartaren) inte vill ringa ambulans av rädsla för polisens inblandning, tråden i sin helhet kan läsas här (och det är en av flera likartade trådar som finns på Flashback).

54
fl2

fl3

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Den inhumana svenska narkotikapolitiken”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *