Inkompetenta kommuner, om förebyggande arbete

Över hela Sverige finns nu en liten panikstämning i kommunerna då det gått upp för allt fler i skolans värld att användningen av droger existerar och t o m ökar, de senaste veckorna har min inbox tagit emot tidningsnotiser och tidningsartiklar om flera tillslag mot skolelever i jakten på användare av illegala droger. Man har en tro att om man kallar in polisen löser sig problemet, det gör det inte. Man har också en tro på div kampanjer från samhällets sida, dessa kampanjer imponerar inte. Sedan fortsätter man säkert att arbeta ”drogpreventivt”.

Många tror på detta med ”drogpreventivt arbete”, få verkar känna till effekterna av denna typ av insatser och därmed är fältet öppet för övertro och självgott tillbakalutande. Jag har skrivit om problemen med skolans ANDT-material tidigare, framtaget av FHI, och idag berättar SvD om det som inte är en nyhet för oss som är insatta i området, att organisationen Drogfritt (numera Droginformation.nu) som verkar i skolorna är okunniga och fördomsfulla och en del av Scientologi-rörelsen. Att Drogfritt är en del av Scientologi-rörelsen framkommer t o m på Drogfritts hemsida, så det är lite förvånande att skolcheferna i SvDs artikel är okunniga om den kopplingen. Å andra sidan framkommer också i SvD att en del skolor tycker att det är viktigast att föredragshållaren är rolig i stället för kompetent…

På Drogfritts hemsida står för övrigt att deras metod är evidensbaserad, detta nya modeord inom missbruksområdet som orsakar mental kollaps hos allt för många som hör detta ord. Evidensbaserat innebär att något är ”bevisat”, i detta fall har man gjort en studie där man jämfört scientologirörelsens program i skolor med inget program alls och funnit effekter, sålunda finns evidens. Att det inte är med i större studier som görs rätt ofta i USA kring olika preventionsprogram ingår självfallet inte att tala om i detta sammanhang, dessa studier/utvärderingar använder sig inte ens FHI av i sitt arbete för skolans ANDT-prevention, något som jag skrivit om flertalet gånger (tröttsamt).

Så hur kan då 65 kommuner handla detta program av Scientologerna, ett program som dessutom framförs av en individ som helt uppenbart saknar tillräcklig kunskap (det är hysteriskt kul att höra denna pajas prata, om än sorgligt eftersom det är så felaktigt) inom området? Svaret är självklart att det saknas kompetens i kommunerna, man vet ingenting om vad som fungerar och vad som inte fungerar. Ev ”drogsamordnare” i kommunerna är antingen inkompetenta eller saknar förutsättningar för att föra ut sin kompetens, det var en del av det som jag försökte bidra med i mitt fd företag, men eftersom kommunerna inte är intresserade av kompetens inom området var de inte heller intresserade för att betala för det.

Det finns fungerande preventionsprogram för skolorna, effekterna av dem är dock små, men om man ska göra något, vilket jag ändå tycker att man ska, borde man göra det så korrekt som möjligt. Detta håller inte Sveriges politiker, myndigheter och kommuner med om. Och när effekterna av denna inkompetens (tillsammans med mycket annat som bidrar) blir ett ökat missbruk skickar man polisen på skoleleverna i stället för att ta det egna ansvaret. Det är märkligt, men tyvärr så som det ser ut på detta område. Och ingen bryr sig.

I övrigt är det rätt talande att när SvD ”avslöjar” detta problem och ska ha ett uttalande från en expert på området, som då gärna ska vara neutral vilket innebär att det är enkelt att leta inom akademins värld. Den expert som uttalar sig i SvD är den gode Björn Johnson vid Malmö högskola. Han har doktorerat på turerna kring införandet av metadonbehandling i Sverige, han har forskat vidare inom substitutionsbehandling och är mycket insatt i missbruksområdet även om hans forskningsområde är fokuserat på dels substitution och dels statsvetenskapliga aspekter av socialförsäkringarna (sjukskrivningar och sånt). Att SvD vänder sig till honom för att få kommentarer kring skolpreventionsarbete kring narkotika tycker jag är intressant, och en aspekt av det stora problem detta område dras med.

Problemet med det senare är att vi har oerhört få specialiserade forskare inom missbruks- och beroendeområdet i Sverige, trots att studier visar att problemområdet berör ca 1 miljon svenskar. Och vi har i stort sett inga profilerade forskare som är mediaverksamma, förutom Björn Johnson som förtjänstfullt deltar i den offentliga debatten så som en kompetent forskare ska göra. Men Björn Johnson är inte expert på det han uttalar sig om, även om han förmodligen är mer kunnig än de flesta som undervisar inom socialt arbete… Men var är sociologen, eller för den delen statsvetaren, med kunskap om samhällets arbete inom missbruksprevention? Var är forskaren inom socialt arbete (socionomernas ”huvudämne”) som studerat det som är huvudbudskapet från Maria Larsson (”förebygga är att tänka på baaarnen”)? De finns inte. Det är en del av det stora problemet med det ökande missbruket.

Update: Går man till Drogfritts hemsida ”I say no drugs” (trist att öka deras googlestatus genom att länka till dem) ser man en del av den felaktiga information som lärs ut, här t ex om hur droger lagras i kroppen, ett avsnitt som inte är korrekt. Och här förklaras beroende, bl a med detta lätt underhållande citat:

Alkoholen förbränner stora mängder vitaminer i kroppen och därför kan man känna sig trött och sjuk efter att ha druckit alkohol.

Så nu vet vi det…. (humor). Humor är också att de som stöttar denna verksamhet som sponsorer är t ex behandlingshemmet Nämndemansgården och Skandia – idéer för livet. Men korrekt och vetenskaplig fakta inom droger och missbruk är kanske inte så viktigt för dessa företag…

Update 14/7. Den som vill veta mer om vad det är för organisation som är ute i våra skolor och ”utbildar” barn och ungdomar (eller för den delen bedriver behandlingshem dit kommuner skickar individer med missbruksproblem), kan med fördel läsa denna artikel.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Inkompetenta kommuner, om förebyggande arbete”

  1. Bra synpunkter. Ett litet förtydligande bara. Det är inte som konstigt att de vänder sig till mig, faktiskt. Jag har ju tidigare kritiserat Narconons propaganda offentligt, både på min blogg och i medier.

    Nu var jag noga med att påtala för journalisten dels att jag faktiskt inte forskat om drogprevention, dels att jag varit kritisk mot scientologin. Hon ville ändå att jag skulle uttala mig, och jag gör det på ett område som jag tycker mig behärska. Det handlar ju egentligen om rätt enkla grejor, nämligen att göra en faktagranskning dels av föredraget, dels av Drogfritts ”Boken om Knark och sånt” (som min kompis Johan Nordgren skrivit om: http://drogsociologi.se/2011/03/01/boken-om-knark-och-sant/).

    Att hitta exempel på sakfel är inte svårt, om man säger så. 🙂

    Jag hjälpte också journalisten att tolka ett par vetenskapliga artiklar som hon hade läst. Hon var mycket inläst och kunnig, det hör ju faktiskt inte till vanligheterna att journalister förbereder en granskning genom att läsa vetenskapliga artiklar på engelska, men att tolka kan ju vara knepigt om man inte är van vid ”genren”.

    I övrigt uttalar jag mig bara på ett ställe om drogprevention. Vi pratade journalisten och jag en bra stund om, jag berättade bland annat om utvärderingar av DARE/Våga-programmet, om att information är ett trubbigt verktyg som till och med kan ha negativa effekter, även om informationen är korrekt, men att den mesta droginformationen inte har några effekter att tala om. Jag nämnde också att det finns studier som visat att strukturerade informationsprogram som pågår under längre tid och involverar eleverna faktiskt kan ha vissa positiva effekter – något som jag lärt mig här på din blogg, och som jag sen läst översiktsartikel om.

    Att så nyanserad information inte får plats i en kort tidningsartikel tycker jag är helt i sin ordning. Journalistens sammanfattning i mitt citat om att droginformation i skolorna inte funkar tycker jag är en bra sammanfattning av det empiriska läget, alltså av vad som faktiskt sker i svenska skolor. Inga jobbar ju på det sätt man bör jobba på.

    Vidare passade jag henne vidare till preventionsexperten Ulf Ljungberg på Malmö stad, som är en mycket kunnig person. Han brukar föreläsa om drogprevention på min kurs om missbruk på högskolan.

    Mer än så tycker jag inte man kan förvänta sig av en forskare som intresserar sig för tredje uppgiften. Jag hade aldrig uttalat mig om något jag inte tyckt mig behärska. 🙂

    Det kommer mer i denna granskning, så stay tuned.

    1. Nu tror jag nog att du har missförstått, jag var inte kritisk mot att vad du sa eller egentligen ens att du sa något (jag är fullt medveten om att du behärskar området mer än ditt fokusområde), utan mot fenomenet att vi saknar forskare som är lika profilerade som du och lika engagerade som du. Jag tror inte du greppat vad jag kritiserar i detta.

      Ljungberg…. jo, han verkar ju kompetent… skrev om honom häromdagen.

  2. Jag tog det inte som kritik, jag ville bara förtydliga att det inte är så konstigt varför de vände sig till mig. Men visst är det problematiskt med den bristande kompetensen om prevention.

    Jag läste vad du skrev om Ulf L, men förstod aldrig riktigt varför du var kritisk. Det är ju inte Ulfs och hans kollegers fel att Maria Larsson och andra politiker får sådana här ryck då och då. De får försöka haka på och göra det bästa av situationen när det sker, bara.

    1. Bra att du inte tog det som kritik!

      Ang Ulf L så misslyckades jag uppenbarligen i min ambition att visa det problematiska med att vi har tjänstemän som tror, utifrån citatet, att de nu föreliggande åtgärderna är tillräckliga för att komma till rätta med den situation allt fler börjar förstå omfattningen av. Att det finns en tjänsteman som tror att dessa 3,5 Mkr räcker för att ge sig på de underliggande orsakerna till ökat missbruk, att han dessutom undervisar i ämnet, tycker jag är allvarligt och mycket problematiskt.

    1. Men varför säger han inte det då?! Nu är han i så fall ju bara en del av lovsången runt etablissemangets tramsiga kampanjer…

      Jo, jag läste Gerdau, försökte kommentera men han arbetar inte för att underlätta dialog så min kommentar åts upp av cyberspace. 🙁

  3. Vi kan ju inte riktigt veta vad han sa som inte kom med, eller hur 😉

    På min kurs brukar han bland annat tala om vikten av att tackla olika sociala riskfaktorer i människornas bostadsområden. Det kan man förstås inte göra för småpengar, men möjligen kan man styra redan befintliga insatser och resurser lite effektivare.

    1. Well, tills jag har bevis på att han är undantaget som bekräftar regeln för dessa kommunala tjänstemän så väljer jag att tolka honom illvilligt. Och om han säger det på kursen borde citatet i skånetidningen varit att ”3,5 Mkr är pinsamma kaffepengar, hit med 350 Mkr”, men nu var det ju inte det. Häpp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *