Trestad 2 och kampanjer mot cannabis, förebygger det verkligen?

Here we go again. Samhället storsatsar mot cannabis. Vi har hört det förut och vi har sett det förut. Politiker och tjänstemän i spinn över narkotika och i synnerhet cannabis utifrån att cannabisanvändningen ökar, och så kommer ett gäng insatser. Just nu pågår/initieras tre insatser, och startskottet gick som sig bör med en debattartikel där politikerna får visa sig på styva linan. Som vanligt lämnar saker och ting lite övrigt att önska.

I debattartikeln i SvD skriver minister Maria Larsson, kommunalpolitikerna Anna König Jerlmyr (M), Dario Espiga (S) och Carina Nilsson (S) att de är oroade över cannabis ökande popularitet och att de hoppas på en trend som ska leda till ett narkotikafritt Sverige. Så nu lanserar de satsningen ”Trestad 2”, parallellt med att FHI snart lanserar ännu en kampanj mot cannabis.

Beträffande våra politikers mål så vet vi att ett narkotikafritt samhälle är en utopi, en omöjlighet att uppnå, men det är målet för dessa naiva och okunniga politiker. Inte att minska skadorna av narkotikaanvändningen och inte att verka på bästa sätt för att minimera narkotikaanvändningen, utan just ”narkotikafritt”. Detta mål är synd, eftersom det finns goda skäl att tro att våra politiker hade varit mer framgångsrika om de hade satsat på ett annat mål och därmed påföljande insatser. Men våra politiker från KD, M och S vill misslyckas med narkotikan, våra politiker från KD, M och S vill att skadorna av narkotikan ska vara fortsatt hög, på något annat sätt går inte att tolka politiken.

I sedvanlig ordning upprepar politikerna att situationen ändå är god i Sverige, vi har enligt dem få 16-åringar som provar. Och visst är det så (enligt EU):

72

Om det nu är DETTA som är målet att ingen ska prova cannabis, då är ju allt väldigt bra i Sverige. Det är dock ett mål med en viss moralisk touch, det viktiga är att undvika ett beteende (som att röka cannabis), det viktiga är inte att undvika problem och skador. Studerar vi EUs siffror över beroende (problematisk användning) får vi en annan bild av hur väl våra politiker lyckas:

73

Men nu är det som det är, fokus för våra politiker är att minska cannabisanvändningen. I artikeln skriver de att

Lokalt förebyggande arbete som begränsar tillgängligheten, ökar upptäcktsrisken och där myndigheter samverkar för tidiga insatser, är framgångsfaktorer för att påverka ungas drogvanor. Tillgänglighetsbegränsande insatser bör ske i kombination med informationsåtgärder för att behålla en negativ attityd till cannabis.

Jag vet inte riktigt vilken forskning de bygger detta påstående på. Det låter dock bra, men jag är rädd för att ovanstående text bygger på en tro om hur saker och ting fungerar, inte en vetskap om hur man arbetar för att minska drogproblematiken. Men i och för sig, minska problematiken var aldrig målet, målet var ett narkotikafritt samhälle. Och då behöver man inte använda sig av metoder som är vetenskapligt belagda att de fungerar, för det finns ingen vetenskap och ingen forskning som arbetar så oseriöst och med detta illusionsmål som parameter. Men jag dock tipsa våra kära politiker om att ”informationsåtgärder för att skapa negativ attityd” är vetenskapligt dokumenterade att de inte fungerar särskilt väl. Men det låter ju bra för den som inte är särskilt insatt och kunnig i området kring missbruk och prevention.

Politikernas debattartikel avslutas med orden:

Den svenska narkotikapolitiken utmärker sig genom sin tydliga och restriktiva men också humana hållning. När allt fler legaliseringsivrare framträder internationellt håller vi fast. Och vi är överens. Målet om ett narkotikafritt samhälle stöds av alla politiska partier och av befolkningen i vårt land.

Jag vet inte om 400-500 dödsfall per år och ett ständigt ökande antal individer med beroendeproblematiken där användare efter användare rapporterar om svårigheter och problem med att få fungerande behandling är att betrakta som en ”human hållning”, jag håller inte med om det. Men jag antar att dessa fyra politiker från Kristdemokraterna, Moderaterna och Socialdemokraterna inte tycker att det är särskilt problematiskt med hundratals döda, tiotusentals individer med tungt beroende, tiotusentals anhöriga som lider av deras näras problematiska förhållande till droger, jag själv skulle inte ha valt ordet human om en politik med detta resultat.

Sedan dessa kampanjer, jag har skrivit om dem tidigare, de har inte varit särskilt lyckade. Projektet Trestad 2 har åtminstone en relativt imponerande projektplan (PDF, nytt fönster), även om jag skulle ha valt andra metoder än några av de metoder som ingår i projektet. Projektet ska genomföras parallellt med en kampanj från FHI (vilket borgar för en misslyckad kampanj). Och kanske tänker sig Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle att deras skrift om cannabis som de sprider i skolan ska användas parallellt, den skriften tror jag möjligtvis snarare kommer att bidra till ökad cannabisproblematik genom det osakliga och vetenskapligt frånvända sätt den är producerad på. Det är märkligt, om man nu vill göra kampanjer mot cannabis, varför gör man det inte på ett genomtänkt och vetenskapligt validerat sätt? DET är en fråga som ev oroliga föräldrar borde ställa till våra politiker och höga tjänstemän.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

6 reaktion på “Trestad 2 och kampanjer mot cannabis, förebygger det verkligen?”

    1. Nej, den är är rätt ny i sig, jag noterade för ett tag sedan att de hade den klar men fick en länk till den först igår. Jag har tänkt att skriva om den eftersom den bl a baserar sig på FHIs dokument om cannabis och det har jag själv ”gått på” en gång i tiden (jag anser att det är relativt slarvigt kring forskningsresultaten där).

  1. Sorgligt att de inte förstår att det är en OMÖJLIG kamp jävla idioter. Legalisera, ta pengar på skatt, och lägg pengar på vård och information istället. Tror de verkligen att de kan vinna över miljoner människor när de bara är några tusentals poliser? Hur tänkte de där? Det är en omöjlig kamp, inse det

    Förbudet gör bara folk mer nyfikna!! Idioti

    1. Det är inte bara en omöjlig kamp, det är en kamp med väldigt många offer för kriget mot narkotikan, och då tänker jag inte bara på befolkningen i producentländerna utan även på hur personer som jag själv blir drabbade av att samhället sprider en moralism som dessutom saknar saklig grund. Idioti.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *