När kommuner och landsting bråkar lider missbrukaren

Sveriges radio berättar om nya besparingar på missbrukarvården. Denna gång är det missbrukarvård i form av substitutionsbehandling som i takt med att missbruket har ökat har fått för många som vill lämna det aktiva destruktiva missbrukarlivet bakom sig. I det korta perspektivet kostar detta pengar, i det långa ger det mycket mer pengar tillbaka till samhället. Men däremellan finns olika politiker som helst inte vill betala för missbrukarvård. Så har hänt i Sundsvallsområdet. Och då stoppar man helt enkelt den livsuppehållande behandlingen. Så kanske man kan göra, eller uppenbarligen kan man det, för inte många protesterar.

Det handlar om landstinget i Västernorrland (typ Sundsvallsområdet) som har bedrivet ett framgångsrikt substitutionsprojekt (40% av substitutionspatienterna har eget lönearbete), och så har man fått 102 patienter i stället för som planerat 45.

Det är fantastiska siffror, individer som tidigare till viss utsträckning finansierat sin tillvaro med brottslighet jobbar nu och försörjer sig själva, och betalar dessutom skatt, dessutom vill fler än vad samhället hade trott bryta sitt missbruk! Men nu säger landstinget stopp, inga fler ska få substitutionsvård. De får hellre leva i missbruket, och kanske hellre dö i överdos. Så ser den svenska ”framgångsrika” missbrukarvården ut. Över hela landet. Självfallet är det med viss variation över landet, men den underliggande synen är den samma, en missbrukare har inte samma värde som andra människor.

Tänk er ramaskriet i media om detta hade gällt andra patientgrupper med en överrepresentation i dödsfallsstatistiken… ”Tyvärr har vi inga pengar att ge er medicin, den finns men vi har inte råd med fler sjuka individer”, åtminstone skulle någon socialdemokrat studsa upp och ner och kräva Hägglunds avgång, så sker inte nu. Socialdemokraterna och deras Verdandi är tysta, andra politiker är tysta, eller det är andra politiker inte…

Det hela handlar om att kommunerna Sundsvall, Ånge, Timrå och Härnösand inte vill vara med och betala för den av Socialstyrelsen rekommenderade behandlingsmetoden för opiatmissbruk. Else Ammor, moderat politiker i Sundsvalls socialnämnd, argumenterar för att de inte vill vara med att betala för vården eftersom de anser att den är felaktig/inte som de hade förväntat sig (medicinsk i stället för psykosocial behandling), vården sker nämligen enligt den av Socialstyrelsen och andra instituts rekommenderade behandlingsmetoden för opiatberoende. Men Ammor tycker nog i inslaget att det räcker med den tolvstegsbehandling som kommunen driver i egen regi (helt emot Socialstyrelsens riktlinjer för allt narkotikamissbruk, riktlinjer där tolvstegsbehandling inte är rekommenderad behandlingsmetod trots att privata behandlingsföretag som Nämndemansgården och andra behandlingshem vill påstå detta). Och så vill hon att medicinsk behandling helt ska bekostas av landstinget, inte av de kommuner som av riksdagen fått huvudansvaret för missbrukarvården, så kan man kanske resonera. Eller tydligen kan man det…

Sveriges kommuner har huvudansvaret för missbrukarvården enligt dagens struktur, men med delat ansvar för t ex denna medicinska behandling som substitutionsbehandling innebär. En lång rad av olika slags budgetstötdämpningar och nedskärningar inom kommunernas missbrukarvård ledde till att regeringens särskilde utredare av missbrukarvården, Gerhard Larsson, föreslog att landstinget skulle ta över huvudansvaret för all missbrukarvård för att åtminstone minska risken för att politiker använder missbrukarvården med dess låga politiska intresse (bevakning) som besparingsalternativ nr ett. Mot detta har många protesterat, inte minst kommunernas intresseorganisation Sveriges kommuner och landsting och olika fackliga organisationer.

Fallet med västernorrlands substitutionsprogram visar att det vore mycket olyckligt om regering och riksdag kommer fram till att ändra på missbruksutredningens förslag om en enda huvudman som bäst kan hantera såväl den medicinska som den psykosociala behandlingen. Om missbruksutredningens förslag varit lag nu hade kanske inte Sundsvallsborna fått höra att ”vi betalar inte för er livsupprätthållande behandling”… Det hade varit en bättre missbrukarvård. I det här bråket mellan kommuner och landsting i Västernorrland finns det bara en förlorare, den missbrukare som fortfarande lider och inte får den hjälp han eller hon borde ha rätt att få i ett humant samhälle.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “När kommuner och landsting bråkar lider missbrukaren”

  1. Else Ammor och övriga beslutande politiker borde åtalas för dråpförsök, skandal är ingen överdrift…

    1. Jag är verkligen undrande till vad som driver våra politiker, och vilka värderingar har de egentligen. Tyvärr tror jag att egenintresset både för den egna plånboken/maktbegäret ( i det ligger att enbart driva populistiska frågor och inte svårare frågor som kräver reflektion och väljare som kan processa komplex information). Politiken och politikerna känns unkna…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *