Om Subutex, dödsfall i Piteå, IOGT och brukarråd

Runt om i landet pågår arbetet i eller med att starta s k Brukarråd inom ramen för ”Kunskap till praktik”. Det är godtyckligt utvalda individer som sägs representera missbrukare och ska fungera som en länk mellan politik och praktik inom missbruksområdet. Tanken är god i sig, men det är upplagt för en rad problem och mycket tyckande. Rekryteringen till dessa brukarråd tenderar att ske via de etablerade organisationerna, och det lämnar dörren vidöppen för godtycke och dessutom den mycket farligare moralismen.

De organisationer som är välspridda över landet är främst IOGT-NTO samt ”kusinorganisationen” KRIS, båda dessa organisationer är inte kända inom missbruksområdet för att basera sig på vetenskap och respektera den mångfald som missbruksproblemområdet består av. Snarare fokuserar dessa på moralism och likriktning, något som när vi pratar om missbruksområdet inte är en oväsentlig del av själva problemet i sig.

I går och idag har Umeå– och Piteå-borna kunnat läsa om två dödsfall i narkotika. Medlemmen i Umeå kommuns brukarråd och tillika IOGT-medlemmen Willy Pettersson slår direkt i tidningen fast att åtminstone ett av dödsfallen berodde på att en av kvinnorna var i/ade varit i Subutex-behandling. I tidningen redovisar han sina fördomsfulla och ovetenskapliga åsikter kring Subutex-behandling:

Det är det som ställer till det. Man byter bara langare. Det är ett sätt för samhället att säga att man har fått bukt med problemet. Man gör personen till en laglig missbrukare.

I stället för att respektfullt tala om att Umeå-kvinnan försökt hantera sina missbruksproblem med den för opiatmissbruk överlägset mest effektiva (rent generellt/vetenskapligt) behandlingsmetoden läkemedelsassisterad behandling (metadon/subutex), kallar han henne för en laglig missbrukare och behandlingsmetoden kallar han för langare. Det är en illustration av problematiken när regeringen satsar allt mer på dessa Kunskap till praktik-inspirerade Brukarråd som ev är på väg att få stort inflytande i svensk missbrukarvård, helt i linje med vad IOGTs Willy Pettersson anser. Pettersson uttalar sig i Västerbottens Folkblad:

”missbrukarvården måste lyssna mer på personer med egen erfarenhet från missbruk.”

Egen erfarenhet är viktigt inom missbruksområdet, inte minst i behandlings- och politiska sammanhang. Men egen erfarenhet utan vidare komplettering med kunskap om och förståelse av vetenskapliga resultat tenderar att bli såväl moraliserande som en tro på att n=1 är generaliserbart (dvs en tro på att det går att generalisera sina egna personliga upplevelser och erfarenheter på andra, n=1 är ett vetenskapligt uttryck för detta, och den som är insatt i statistik vet att reliabiliteten och validiteten är noll vid n=1 om inte frågeställningen enbart handlar om denne, nu gör ju frågeställningen det eftersom Pettersson pratar om andra).

Så, dessa tragiska dödsfall visar tyvärr på den utveckling vi står inför med fokus på moralisering av slaget som att samhället är langare när det erbjuder substitutionsbehandling. Det är en utveckling som samhället drivit fram med sin oförmåga att stödja alternativa opinionsgrupper än dessa välorganiserade tyckarorganisationer som IOGT, KRIS, FMN, RNS och allt vad de nu heter… Detta visserligen i kombination med alternativa organisationers (Brukarföreningen, RFHL m fl) oförmåga att fokusera på det väsentliga och oförmåga att nå ut till en bredare publik. Nåväl.

I övrigt ser jag väldigt mycket fram emot att läsa IOGTs substitutionsutredning! Jag är nyfiken på hur väl förankrad i vetenskap den är…

UPDATE 31/3: En minnesmanifestation igår fredags samlade 300 piteåbor. Det känns som både en fin minnesstund och som en påminnelse om vår tragiska politik där allt för många dör.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Om Subutex, dödsfall i Piteå, IOGT och brukarråd”

    1. Artikeln ger en bra bild av debatten, där Umeå/piteå, de omskrivna organisationerna hänger väl samman med debatten om War-on-drugs och det som länken ovan tar upp. Jag delar inte helt och fullt Friedersdorfs politiska slutsats men han skriver mycket bra om resultatet av förd politik.

  1. Att en manifestation/minnesstund samlar 300 personer är otroligt, mer otroligt då den avlidne var en välkänd missbrukare.
    Nånstans så tänder det ett hopp om att missbrukare har ett människovärde och att missbruksvård/politik är nånting som är viktigt, inte bara för oss som är väldigt engagerade i frågan, utan även att den ”vanliga svensson” börjar tycka att dessa frågor är viktiga. Hoppas att denna tragiska händelse kan föra med sig nåt positivt, på facebook så skrev jag följande text som en kommentar till länken om manifestationen, den texten får avsluta min kommentar.

    Imponerande mängd med människor som slöt upp, kanske är en missbrukares liv ändå värt nåt? Hoppas och ber att detta får kommunens politiker att ändra sina neddragningar på missbruksvården, och även inse att missbrukare har ett människovärde.
    Om detta skulle ske så får en tragisk händelse nån mening iallafall.
    R.I.P. Marie, i mitt minne kommer du alltid finnas kvar, du finns i dom ljusa minnena i en annars mörk tid av mitt liv…..

    1. Ja, det ger ett visst hopp om folk, och jag tror att det finns en hel del solidaritet, humanism och värme bland folk, men tyvärr vare sig organisationer eller politiker som kan fånga upp det och dra slutsatser och göra politik av det. Sedan, fina ord om Marie!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *