Inte riktigt sant kära socionomer

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

I dagens SvD svarar socionomernas främsta fackförbund Akademikerförbundet SSR på måndagens debattartikel om missbruksutredningen från två läkare som var oroliga för att missbruksutredningen skulle läggas i en byrålåda (vilket är fullt troligt med tanke på minister Maria Larssons ointresse och okunskap och snedvrida fokus i kombination med de starka intresseorganisationerna som är emot utredningens förslag).

SSR menar att omflyttningen av huvudansvaret från kommuner till landsting skulle vara olyckligt eftersom de kommunanställda socionomerna är så viktiga. Man skriver: ”Socionomer är, till skillnad mot medicinsk personal, utbildade i att se individen i hela sitt sociala sammanhang”, det är till del sant.

Sant är att modern läkarroll allt oftare ser bortom de strikt biologiska förhållandena, men självfallet har individer utbildade inom socialt arbete en djupare förståelse för den sociala aspekten av samhällsproblem. Sedan måste det också erkännas att de flesta socionomer är dåligt utbildade i missbruksproblematiken och lider som så många andra yrkesgrupper av problemskapande moralisering. Socionomer som yrkesgrupp är också en väldigt tyst grupp och driver sällan problem i media, det gör däremot läkare relativt ofta. Inom missbruksområdet skulle jag nog på en höft säga att antalet debattartiklar som problematiserar missbruksfrågan och diskuterar lösningar och sakens tillstånd är 90-10 i läkarnas favör.

SSR menar att måndagens läkardebattartikeloch läkare inte kan greppa det sociala perspektivet på beroendefrågan, och att de därför är okunniga. Läkardebattartikeln menade att det största problemet är att många inte nås av beroendevården på grund av stigmatiseringen kring nuvarande organisatoriska lösning och att Missbruksutredningens förslag skulle förändra det. Jag är inte helt övertygad om att läkarna har greppat det hela. Missbruksutredningen har konstaterat att det avgörande problemet för missbruksområdet är bristande politiskt intresse, men även att det är ett problem att inte alla som skulle behöva vård nås av vården idag. Så som jag ser det har inte någon av debattörerna helt greppat missbruksutredningens budskap.

Det är det bristande politiska intresset som gör att kommuner idag kan använda missbrukarvården som en budgetkrockkudde, när kommunernas arenabyggen blir för dyra sparar man gärna in på missbrukarvården (ta valfritt område). Trots att såväl Socialstyrelsen som SBU (specialistenhet för utredningar inom medicinskt/socialt område) konstaterar att t ex behandlingshemsvistelser i en hel del fall är bättre än öppenvård har i stort sett samtliga kommuner övergått till i princip totalfokus på öppenvård, eftersom det kortsiktigt är billigare för kommunerna och budgetperspektiv är alltid kortsiktiga (årets budget på sin höjd). Om detta säger dagens socionomer ingenting. Det finns goda skäl att anta att läkare skulle höja sina röster i betydligt större omfattning. Men det i sin tur kräver att läkare i större utsträckning än nu inser att missbruk är ett tvärvetenskapligt fenomen och inte så enkelt som nuvarande åsiktskonsensus tror, ett biologiskt problem.

Sedan vad det gäller socionomernas särskilda kompetens finns det ju ingenting i utredningens förslag som förhindrar att landstingens ansvariga beroendeenheter kompletterar personalsammansättningen med socionomer och socialpedagoger. Det är bara att hoppas på att ansvariga landstingspolitiker, om förslaget skulle gå igenom, har det kunnandet och den insikten att det behövs den typen av socialkompetens även inom beroendevården.

Tyvärr är jag pessimistisk och tror att resultatet kommer att bli Status Quo och givet alla andra problem inom missbruksområdet kommer missbrukets problematik att vara fortsatt ökande. Tyvärr.

Update: Läkarna som skrev den ursprungliga debattartikeln svarar idag SSR på SvD Brännpunkt. Svaret är kort och kärnfullt, de förstår och har kompetensen till skillnad från socionomerna vars utbildning är bristfällig. För min egen del vill jag nog hävda att ingen av dessa parter förstår missbruk och komplexiteten (jag har skrivit om båda dessa gruppers problem med detta flera gånger tidigare, och intrycket kvarstår att detta visar att utredningen från början skulle haft en bredare infallsvinkel). Men slutklämmen i läkarnas svar är så klockren att jag måste återge den i sin helhet:

Frågan till regeringen kvarstår: vems sida står man på: alla de som kämpar med sina alkohol- och narkotikaberoenden, eller fackliga/kommunala intressen?

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

2 reaktion på “Inte riktigt sant kära socionomer”

  1. Jag tror inte på sättet att se missbruk som sjukdom vilket man behandlar hos läkare med medicin. Däremot tror jag på kombinationen social +medicinsk kunskap på ett och samma ställe.

    1. Ja, håller med dig om att det inte går att se missbruk som en sjukdom, likväl som att jag tror att man måste ha såväl social som medicinsk och ofta även psykiatrisk kompetens samlat för att nå en framgångsrik behandling. Enbart ett perspektiv fungerar dåligt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *