Debatten om Portugals narkotikapolitik


Det är måhända okänt för en del att det förekommer en debatt om Portugals omtalade narkotikapolitik, som kan beskrivas som mer ”liberal” än t ex Sveriges. Jag har skrivit om landets narkotikapolitik tidigare utifrån en vetenskaplig artikel. Nu har jag läst ännu en artikel, en artikel som publicerats nyligen i en vetenskaplig tidskrift, Drug and Alcohol Review (DAR). Och denna artikel handlar just om debatten om Portugals narkotikapolitik, med intressanta avslöjanden om debatten.

På ena sidan i debatten står liberaler/legaliseringsförespråkare med den omtalade Cato-rapporten i fokus och på den andra står förbudsivrare med en mindre känd rapport utförd av ordföranden för Portugals motsvarighet till RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle), APLD. Svenska RNS har självfallet återgett hans åsikter, bl a här och här (genom ”kusinen” WFAD, video att kolla på). Cato kallar Portugals narkotikapolitik för ”resounding succes”, och Portugals förbudsivrares ordförande kallar politiken för ”‘disastrous failure”. Ytterligheternas sammandrabbning alltså. Den artikel jag läst utvärderar båda rapporterna.

Artikeln börjar med att redogöra för en del svagheter och förtjänster med respektive rapport. Vad det gäller Cato noteras att författaren inte anger antalet och hur de tre veckornas intervjuer som rapporten bland annat bygger på utfördes. Det är en svaghet. Vad det gäller APLD noteras att de inte använder officiell statistik i lika stor utsträckning som Cato, vilket relativt sett är en svaghet.

Cato har redogjort för att narkotikaanvändningen har minskat, APLD har redogjort för att den har ökat. När DAR studerar statistiken framkommer att det finns stöd för båda tolkningarna, beroende på vilken statistik/statistikleverantör som används. Men man konstaterar också att APLD-rapporten inte tagit hänsyn till vilken statistisk signifikansnivå som deras siffror är giltiga för, dvs deras slutsatser har inte en statistisk giltighet (precis samma fenomen som jag skriver om här beträffande svenska RNS sätt att hantera statistik). DAR noterar i övrigt att när artikelns författare studerar statistiken finns det snarast grund för att hävda att Catos tolkning är den mer korrekta.

Vad det gäller narkotikarelaterade dödsfall har Cato hävdat att dödstalen har minskat. APLD hävdar att dödstalen har ökat. DAR konstaterar att ingen av de båda sidorna redovisar hela bilden, och att det stämmer som APLD hävdar att det finns en ökning i ett kort perspektiv (2006-2007). Å andra sidan konstaterar DAR att Cato som har ett långt perspektiv med jämförelser mellan 2005/6 (efter reform) och 1999 (före reform) har rätt i dessa jämförelser. Samtidigt konstaterar DAR att de olika statistikkällorna som används har olika sätt för att rapportera dödsfall, och när de går till källa med mer säker statistik finns starkast stöd för tolkningen att reformen lett till lägre dödstal än tvärtom.

APLD har även hävdat att mordfrekvensen ökat till följd av reformen, som källa har man angett FN:s ”World Drug Report”. DAR påpekar att man uteslutit att FN:s resonemang kring de ökade mordsifforna skrivs med orden ”might be related”, dvs det skulle kunna finnas en koppling men det finns inget belägg för att så är fallet. Men just den centrala meningen valde alltså APLD att bortse från…För det är ju så att det skulle ju likaväl kunna vara kopplat till finanskrisen… eller solens position på himlen eller något annat ovetenskapligt, det finns ju inte ens bevis för att narkotika var inkopplat i de dödsfall som APLD redovisar…

En annan faktor som de olika rapporterna ger olika versioner kring är hur väl Portugal har klarat sig i jämförelse. DAR redovisar att Cato konstaterar att cannabisanvändningen i Portugal är lägst i hela EU. APLD menar å andra sidan att Portugal numera har den näst högsta siffran för antalet problematiska narkotikaanvändare i EU, efter Luxemburg. DAR konstaterar att Catos uppgift inte stämmer, då det för cannabis är så att Malta, Rumänien och Bulgarien har lägre antal användare än Portugal. Inte heller APLDs slutsats får godkänt av DAR, en del av resonemangen i APLDs uppgifter är även de direkt felaktiga. DAR menar att det i stället är mer intressant att jämföra utvecklingen med jämförbara länder, som t ex Italien och Spanien, och vad det gäller förändringen för olika parametrar ligger Portugal trendmässigt lika eller har lite bättre statistik än dessa länder. Portugal är även enligt DAR det enda land som kunnat visa en minskning för antalet problematiska narkotikaanvändare.

En av slutsatserna som DAR drar är att dessa båda kontrahenter med egna agendor använder statistik selektivt för att stödja de egna åsikterna. Av den anledningen är det alltid bäst att själv gå till källor med officiell statistik och inte använda sig av lobbyorganisationer som Cato eller RNS/APLD som källa för åsikter. Ett kritiskt öga (som jag mer än gärna hyllar och med nöje använder i denna blogg) är alltid att föredra när det gäller komplexa frågor som narkotikafrågan.

Och vill du själv läsa källan till ovanstående inlägg finns artikeln här (PDF)! Skriver du om den på din blogg länka gärna till detta inlägg eller credda min blogg!

6 reaktion på “Debatten om Portugals narkotikapolitik

  1. Orangeman

    Även om CATO generellt sett har ett högre anseende än APLD, så har man knappast kunnat hävda att den förres rapport var objektiv, när den trots allt är en produkt av en liberal tankesmedja. Inte för att dem nödvändigtvis skulle ha ”ljugit” i sin rapport, men jag kan tänka mig att författarnas politiska övertygelse färgar av sig mer än vad dem skulle erkänna. =)

    Svara
    1. Magnus Inläggsförfattare

      Jag har alltid varit småkritisk mot Cato just för att de de facto har en politisk agenda, och den här artikeln om de båda olika organisationernas utvärderingar bekräftar ju att även Cato har varit selektiv och t o m inkorrekt i vad anför som bevis för Portugals framgångsrika narkotikapolitik. Jag anser för övrigt att det finns många andra viktiga effekter av Portugals politik, ökad tillgänglighet till vård (förmodligen en av anledningarna till minskat antal problematiska användare), minskad stigmatisering (får man anta) för att nämna två.

      I själva verket är det synd att Cato inte gjorde en bättre utvärdering rent kvalitativt, eftersom det är uppenbart när man läser den jämförande artikeln (vars slutsatser stöder de från artikeln som jag tidigare skrivit om från den brittiska juridiska journalen) att Portugals narkotikapolitik är klokare än t ex vår. Cato hade inte behövt ha dålig kvalitet, och med tanke på deras genomslagsförmåga hade en bättre rapportkvalitet gynnat den politiska diskussionen mer.

      Svara
  2. Pingback: Tisdagens stora narkotikadebatt | Magnus Callmyr - om missbruk och beroende

  3. Pingback: RNS polis håller sig inte till sanningen | Magnus Callmyr - om missbruk och beroende

  4. Pingback: Intelligens vs RNS – vem vinner? | Magnus Callmyr - om missbruk och beroende

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>