Det misslyckade knarkkriget ”War on drugs”

Det har sagts tidigare här i bloggen. Vår narkotikapolitik har misslyckats. Dessvärre handlar det om ett misslyckande i flera dimensioner. DN skriver idag om det misslyckade knarkkriget i Mexico som trots div åtgärder fortsätter att skörda många dödsoffer i gänguppgörelser, men som också inte ska glömmas bort, inte har bevisats leda till färre som går under i bruket av narkotikan. Statistik visar att fler och fler knarkar (problem drug use i statistiska termer), fler och fler döms för olika knarkbrott, fler och fler dödas i uppgörelser kring knarket. Misslyckandet för politikerna och rättssystemet är i det närmaste totalt.

Det går verkligen inte att komma bort från att nuvarande politik är misslyckad. Hur mycket våra politiker än vill prata om annat är statistiken den jag skrev. Vår ansvariga minister Maria Larsson (KD) vill ofta lyfta fram att vår politik är framgångsrik, och hon vill måla fram att knarkkriget War on drugs som pågått i 40 år är framgångsrikt, men hon har inga som helst hållbara underlag för detta påstående. Det finns inget bevis som talar för att nuvarande politik som försvaras av Larsson, RNS m fl, är framgångsrik, däremot finns det fler och fler bevis för motsatsen.

Så vad ska man göra i stället för att osakligt och envist hävda att nuvarande politik är framgångsrik? Det är inte enkelt att svara på i en kort bloggpost, och jag har normalt undvikit det eftersom folk har svårt att förstå att en bloggpost inte innehåller anspråk på hela lösningen och Sanningen. Men jag ska ändå skriva lite om mina tankar kring alternativ strategi…

Till att börja med är svaret inte enkelt, det finns många som hävdar att legalisering är det enda svaret. Men det är såväl obeprövad som förenklad lösning, och det finns skäl att återkomma till analysen av länder som provat liknande lösningar, mer om det i morgon eller i övermorgon. Visst finns det goda skäl att anta att en legalisering i någon form, och just detta någon form är en viktig distinktion då många tenderar att tro att legalisering är lika med att släppa knarket helt fritt, skulle slå undan en hel del ben för den kriminella sidan. Å andra sidan löser vi ju inga problem om det skulle leda till fler problematiska brukare, ökade dödsfall till följd av missbruk etc.

Det allra viktigaste är att utgå från att missbruk är ett komplext område, det är på makro- och mikronivå ett komplext fenomen. Det finns inga enkla lösningar. Dagens lösning att bedriva ett krig på bred front mot såväl utbudssidan som efterfrågesidan är dock uppenbart ingen lösning. Självfallet är det viktigt att minska utbudet av skadliga ämnen, oavsett vad det är för skadligt ämne, men det kan göras på olika sätt och vi behöver ta fram alternativa strategier för detta. På nationell nivå arbetar tull och polis uppenbarligen inte tillräckligt effektivt. Allt för mycket satsas uppenbarligen på lag-/polisinsatser på efterfrågesidan, men det finns inga som helst underlag för att dessa insatser är effektiva och att jakten på individerna som brukar narkotika leder till att färre knarkar. Det finns snarare skäl att anta att den leder till att fler knarkar då jakten på den enskilde individen bidrar till stigmatiseringen och försvårar för användare att bryta med missbruket.

Vi behöver ett bättre arbete mot efterfrågesidan, idag sker preventionsarbetet såväl den primära som sekundära allt för ovetenskapligt och som så mycket annat inom området allt för biologiskt/medikaliserat inriktat. Vi behöver fokusera mer på den sociala och psykologiska förklaringsmodellen, och arbeta i preventionsarbetet i linje med dessa. Dagens preventionsarbete handlar allt för mycket om dels ineffektiva metoder (t ex kunskaps- och informationskampanjer) och dels politiska budskap (Maria Larsson tillkännager kampanj om 50 Mkr mot cannabis, pengar som dessutom används för dessa ineffektiva metoder som jag skrivit om flera gånger tidigare). Primärt preventionsarbete (till alla medborgare) kan bedrivas så mycket mer effektivt än idag, sekundärt preventionsarbete (till riskgrupper) skulle behöva en betydligt mer politisk inriktning med såväl direkta stödinsatser kopplat till missbruk som andra allmänpolitiska åtgärder (dvs det handlar om bostäder, jobb och a-kassa och försörjningsstöd etc). Som sagt var, området är sjukt komplext…

Det handlar också om tertiär prevention (de som redan har problem), här är såväl skademinskande åtgärder (sprututbyte, utbildning i säker droganvändning etc) som politiska åtgärder som nya diskrimineringslagar viktiga. Och i anslutning till detta behöver vi en helt ny inriktning på vården, idag handlar allt för mycket om hur man ska spara pengar på missbrukarvården och hur man ska undvika att ”sända ett budskap” (dvs allt för mycket fokuserar på moraliserande och en felaktig tro på att en vårdform passar alla, läs alltså att det är skrämmande hur dåliga vi är på att t ex erbjuda fungerande och vettiga läkemedelsassisterade behandlingar för heroinister/opiatanvändare).

Och handlar det inte om det handlar det om att det biologiska/medicinska perspektivet har tolkningsföreträde i vårdinsatserna. En stor del av problematiken för hela området handlar om att det politiska intresset är allt för dåligt, så vi behöver mer engagerade politiker som dessutom är insatta och kan ifrågasätta när åtgärderna som presenteras handlar allt för mycket om att ta fram medicinska lösningar på ett tvärvetenskapligt problem etc.

Det finns mycket mer att säga om missbruksområdet och problematiken, så klart. Men det är utom tvivel att kriget mot knarket, det har nått vägs ende och det är dags att tänka nytt. Och det är dags att mer aktivt ställa dess försvarande politiker till svar. Maria Larsson skulle behöva svara oftare på varför hon inte har några bevis för att hennes politik leder till färre problem, varför vi i Sverige trots inhumana lagar och inhuman behandling av de med problematiskt bruk ändå har minst lika många problemanvändare (läs missbrukare för den som så vill) som andra länder som har en mer human politik, varför vi i Sverige har fler dödsfall än andra länder med mer human politik etc.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *