Hjärnan förutspår missbruk, eller?

I förra veckan rapporterade några medier, bland annat Drugnews, om en studie som genomförts på tvillingar. En tvilling hade utvecklat beroende, och en annan inte. Det visade sig att det fanns en avvikelse i hjärnan, för båda tvillingarna. På en del håll togs detta som förklaring till missbruk. Drugnews skrev så här:

”Det visar att drogberoende inte är ett val av livsstil, utan en sårbarhet i hjärnan och vi måste inse det, säger forskningsledaren Karen Ersche till BBC.”

Det märkliga är att om 50% utvecklar beroende och 50% inte utvecklar beroende med samma sårbarhet i hjärnan är det ju långt ifrån det bevis för att drogberoende är ett resultat av en sårbarhet i hjärnan. Om så hade varit fallet hade inte 50% fått missbruksproblem utan en hel del större andel… 100% hade ju sårbarheten. Så slutsatsen är märklig, och utan ifrågasättande.

Det uteblivna ifrågasättandet ligger i linje med den trend (a.k.a. masspsykos) som råder inom missbruksfältet för närvarande, där allt ska förklaras och betraktas utifrån ett biologisk/medicinsk perspektiv (diskurs), och sålunda även behandlas medicinskt (till särskild stor glädje för läkemedelsbolagens aktieägare) eller kognitivt.

Drugnews uppger dock att studien visar på att det även fanns skillnader i hjärnstrukturen mellan tvillingarna, länken till studien som Drugnews lämnar går till en sammanfattning av studien, och där sägs tyvärr ingenting om dessa skillnader. Även detta resonemang förs utifrån den biologiska förklaringsmodellen, helt i linje med att den blir allt mer dominerande, vilket syns i allt från rekommenderade behandlingsmetoder till sammansättningen av expertgrupper (t ex hos Socialstyrelsen eller Missbruksutredningen), trots att det finns många många anledningar till att kritisera och ifrågasätta detta perspektiv.

En som skrivit lite mer nyanserat om ovanstående studie är legenden inom missbruksområdet, Stanton Peele (han är särskilt känd för kritik mot 12-stegsrörelsen och sjukdomsperspektivet). Peele skrev en intressant kommentar till tvillingstudien i sin krönika i Huffington Post. Peele pekar just på det märkliga att 50% sägs ge en förklaring när 50% motsäger den förklaringen, och så påminner Peele om den tidigare uppmärksammade studien om en ”alkoholist-gen”, en studie vars resultat inte kunnat upprepas i andra studier (något som är kritiskt för att vi ska kunna kalla ett resultat av en forskningsstudie för hållbart).

Peele skriver mer om den skillnad som enligt studien fanns mellan tvillingarna, det handlar om att individerna med beroende hade minskad aktivitet i frontalloben (samma område som är aktuellt i den forskningsstudie som jag skrev om i januari), området som hanterar hur vi reagerar på impulser bland annat.

Så kanske är det så att missbruk handlar om att kunna stå emot impulsiv lust att fly bort eller till en upplevd/önskad känsla. Hjärnforskarna ska fortsätta forskningen kring detta. Peele lyfter ett annat perspektiv på detta, som den socialpsykologiskt skolade vetenskapsman han är, och lyfter fram en studie han skrivit om för nån vecka sedan, en studie som visar på att hälsa, bostad, meningsfullhet i tillvaron, försörjning och gemenskap/sammanhang är centrala faktorer för att undvika missbruk. Det är lite som en sammanfattning av min kritik mot det medicinska perspektivet.

Vi kan hålla på och forska hur mycket som helst kring ”impulskontrollfunktioner i hjärnan”, mår vi inte bra, kan vi inte försörja oss, känner vi inte att vår tillvaro är meningsfull och känner vi oss utanför finns det få hjärnor som är tillräckligt impulskontrollerade för att motstå ett flyktbehov.

Ett alternativt sätt att uttrycka det senaste stycket är att missbrukarvårdsområdet är på helt fel väg som snöar in i ett medicinskt perspektiv, vi borde prata mer om det psykologiska och sociologiska perspektivet. Och den så kallade missbruksutredningen borde göras om med en kraftig tyngdpunkt i detta socialpsykologiska perspektiv, i stället för som nu ha ett medicinskt perspektiv och tyngdpunkt. Och så kan vi låta medicinarna fundera över om de kan påverka impulskontrollen (tips, lobotomering är redan testad som behandlingsmetod, med mindre bra resultat). Och eftersom en hel del av lösningarna kring hälsa, bostad, meningsfullhet i tillvaron, försörjning och gemenskap/sammanhang är politiska borde vi se till att skaffa oss mer politiker med insikt i dessa frågor.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *