SKL och polisen förstår ej missbruk

SKL, Sveriges kommuner och landsting, bedriver en tvivelaktig verksamhet som kallas ”Kunskap till praktik” vilken syftar till att höja kunskapsnivån i svensk missbrukarvård. Kunskap till praktik är en satsning som kanske började med goda intentioner men som visat sig dels vara en hel del kejsarens nya kläder och ett okritiskt anammande av Socialstyrelsens nationella riktlinjer, vilket i sig dödat det frö till kritisk diskussion som åtminstone fanns i delar av forskarvärlden när de svaga (och delvis osakliga) nationella riktlinjerna för missbruks- och beroendevården togs fram. Bara genom att studera vilka lästips för kunskapsfördjupning som Kunskap till praktik lyfter fram inser man att organisationen har ett begränsat perspektiv på fenomenet missbruk.


Min främsta kritik mot de nationella riktlinjerna, och därmed SKL, handlar främst om att man betraktar människan enbart som en biologisk varelse  (ett ”medikaliserat” perspektiv) och att man betraktar missbruk som i princip enbart ett medicinskt fenomen (med fokus på de kemiska processerna i hjärnan), på grund av detta blir förståelsen för fenomenet missbruk dålig och åtgärderna sålunda även de dåliga. Helt följaktligen, och i linje med det politiska intresset hos SKL, kan SKL och Kunskap till praktik ställa sig bakom dåligt fungerande öppenvård i missbrukarvården, allt för att möjliggöra besparingar som jag skrivit om t ex här.

I dagens Expressen kan man läsa om ytterligare ett exempel på märklig insats från SKL, det har koppling till missbruksområdet även om det som framgår av Expressens artikel handlar om kriminalitet. Men principen är densamma. För att lämna ett destruktivt liv bakom sig måste samhället arbeta för att individen som har problematiken får möjlighet att etablera sig på nytt i samhället, inom samhället, alternativet är fortsatt utanförskap, mer missbruk, mer kriminalitet. Fokuserar man enbart på det biologiska perspektivet behöver man inte tänka på vad en människa behöver i övrigt för att fungera och lämna destruktiviteten bakom sig. Nu visar sig det sig att svensk polis och SKL tillsammans arbetar för att hindra en individ som tidigare har haft ett destruktivt liv att etablera sig inom samhället, med lagligt jobb och ett eget företag.

Det handlar om stigmatisering och diskriminering, det handlar om orättvisor, och det handlar om organisationer, svensk polis och Sveriges kommuner och landsting, som åter igen visar att de inte kan och inte förstår vad missbruk, kriminalitet och utanförskap handlar om. Och ändå är det dessa organisationer som svensk missbrukarvård lägger en oerhörd stor tilltro till för att lösa missbruksproblematiken. Det är inte så konstigt att vi har ständigt ökande antal problematiska missbrukare.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *