En utvärdering av legalisering

Hur skulle det bli om all narkotika legaliserades? Eller hur skulle det bli om enbart viss narkotika legaliserades? Det är intressanta frågeställningar eftersom vi ständigt möts av exempel på all negativa konsekvenser av att narkotika är illegalt att använda, till skillnad från den mer skadliga drogen alkohol som är legal att använda men utsatt för vissa restriktioner av varierande grad i olika länder.

Det har varit väldigt tyst om det i media, men faktum är att svenska IOGT-rörelsens och svenska RNS-rörelsens organ WFAD är delaktig i att ha tagit fram en rapport om detta, en rapport kallad ”Drug Legalisation: An Evaluation of the Impacts on Global Society”. Det låter väl förtroendeingivande, de har gjort en utvärdering!

När man utvärderar något brukar man peka på vad olika delar i det som ska utvärderas får för dokumenterad effekt, annars är det ju ingen säkerställd, evidensbaserad utvärdering. Utan källa för sina påståenden om vad något (som t ex legalisering) visat sig leda till blir det ju åsiktsproduktion, tyckande, i stället för utvärdering. Men IOGT/RNS/WFAD har gjort en utvärdering, den lanserades internationellt den 21 december 2011 (finns i PDF här), och aktuella som WFAD alltid är skrev de om det den 23 januari (!).

Utvärderingen är till sitt innehåll väldigt argumenterande och det är väldigt få av dessa argument som underbyggs med fakta, som t ex att det bakom dem som ifrågasätter dagens narkotikapolitik finns grupper med ekonomiska intressen i att sälja narkotika. Det är ju snarare tvärtom eftersom det är oomtvistat att den organiserade brottsligheten tjänar stora pengar på upprätthållandet av kriminaliseringen av narkotika. Och så försöker man i skriften hävda att kritiker till dagens system sprider fakta om att narkotika är ofarligt, visst finns det en hel del som i debatten försöker föra fram alternativ forskning som ifrågasätter en del fakta om t ex cannabis skadeverkningar, men det är nog ytterst få som för fram att narkotika (inkl cannabis) är ofarligt som WFAD & co påstår. Desperationen är alltid närvarande när det handlar om försvaret för dagens narkotikapolitik.

Som argument för att narkotika inte ska legaliseras förs fram ett antal påståenden. Bland dessa finns i ett urval:

1. Opiumproduktionen är en tredjedel 2007 jämfört med 1907. Det är självfallet korrekt, men inget bevis för att det är kriminaliseringen som lett till detta. Förklaringsvariablerna bakom detta kan vara en mängd olika, som att vi lärt oss preventionsarbete bättre, som att vi blivit bättre på att distribuera prevention, som att välfärden är mer jämlikt distribuerad mm mm.

2. Under de senaste tio åren har produktionen av amfetamin och kokain stabiliserats, samtidigt som cannabisproduktionen minskat sedan 2004. Att enbart studera ett fåtal droger säger ju självfallet inget om helhetsbilden, och det intressanta är väl snarare hur antalet problematiska narkotikaanvändare har förändrats under perioden. Åtminstone i Sverige, landet med en av världens strängaste lagstiftning kring narkotika, har antalet problematiska användare fortsatt att öka år för år.

3. Artikeln hävdar att FN:s barnkonvention kräver skydd mot narkotika för barnens bästa. Well, det kanske är ett starkt argument för att dagens system inte fungerar eftersom vi har ständigt ökande antal problematiska användare. När man t ex jämför Sveriges hårda lagstiftning med länder som har mer tillåtande lagstiftning har vi fler barn i Sverige som blir problematiska användare (missbrukare) än i länder med mer tillåtande lagstiftning.

4. Legalisering sänder budskapet att narkotika är ofarligt och inte särskilt skadligt. Detta argument är rätt lustigt eftersom alla är överens om att alkohol skadar mer än narkotika och få tror att det är ofarligt trots att det är lagligt, så argumentet är nästan barnsligt fjantigt.

5. Rapporten slår fast att legalisering skulle medföra ”ökad risk för individer, familjer, samhällen och områden i världen utan några kompenserade fördelar”. Detta påstår man utan någon som helst källa för det, det finns nog många som inte håller med. Jag tror t ex att det finns skäl att anta att vissa legaliseringsåtgärder skulle få klara fördelar, faktum är att det t ex finns en vetenskaplig rapport (sök på avkriminalisering för att läsa inlägg om det) som stödjer detta påstående. WFAD & co har inget bevis för deras påstående.

6. Rapporten påstår att legalisering skulle leda till ökat antal problematiska användare, ovanstående rapport motsäger det, likväl som situationen i Portugal. Båda källorna är vetenskapliga rapporter, WFAD & co har inget vetenskapligt stöd bakom deras påstående. Vidare hävdar man i samma punkt att AIDS/HIV och andra blodburna sjukdomar skulle öka genom sprutdelning av smittade nålar, det är ju mycket märkligt utifrån det argumentet att organisationerna bakom WFAD är så angelägna om att vara motståndare till sprututbyte trots en rad vetenskapliga rapporter som entydigt visar på positiva effekter som minskning av dessa smittor till följd av sprututbyte.

7. Vidare hävdar man att kostnaderna för rättssystemet inte skulle minska vid en legalisering, detta så klart utan någon källa för påståendet om att brottsligheten inte skulle minskas (och inte heller kostnaderna för ”kriget mot narkotika”. Det är ett helt osannolikt påstående, men det backas upp av påståendet att beroendeproblematik ofta följs av dysfunktionella familjer med ökad barnmisshandel. Det är mycket möjligt att RNS/IOGT/WFAD sitter inne med vetenskapliga rapporter om att individer med beroendeproblematik slår sina barn i större utsträckning än andra, men de borde visa sina källor för påståendet och hur detta skulle ge ett nollsummespel rent kostnadsmässigt.

8. Det finns många intressanta och ej underbyggda påståenden i rapporten som argumenterar för fortsatt kriminalisering. En av dessa är slutpunkten i ”utvärderingen” där det sägs att samhällets regelsystem måste motiveras med att de inte medför skada. Det är inte något exklusivt argument för legaliseringsmotståndarna, samma argument kan användas av förespråkare av legalisering (t ex med Portugal som bevis), eller med resonemang om vilken skada som stigmatisering och diskriminering gör i kölvattnet av att narkotika är illegalt på det sätt som det är idag. Det intressanta är att samhället inte gör insatser för att motverka dessa skador, och när WFAD generaliserat och utan att underbygga pekar ut problematiska användare som barnmisshandlare bidrar de kraftigt till denna skadeverkning. Så kanske är det så att om en regering ska motverka skada borde kanske organisationer som WFAD förbjudas…

Nåväl. Sammantaget är skriften intressant. Inte minst för att dessa organisationer har en märklig syn på vad utvärdering innebär, men även för att den avslöjar att argumenten som motståndarna till legalisering har är så svagt motiverade. Och nej, jag är inte för legalisering, däremot en ärlig debatt…

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *