Bok: Kokain

Jag har två böcker som jag behöver skriva om. Den första är Lasse Wierup och Erik de la Regueras ”Kokain – Drogen som fick medelklassen att börja knarka och länder att falla samman”. Jag ska villigt erkänna att när boken kom, ungefär samtidigt som Magnus Linton kom ut med sin kokain-bok, tänkte jag ”å nej, inte ännu en legaliseringsivrarbok”.

Och det räckte då som motiv för att inte läsa boken, i kombination med att jag ogillar bibliotek och har en sjukt begränsad budget. Nu har dock boken funnits ett tag som pocket  vilket gör den såväl överkomlig som ett måste för den som både vill veta mer och ev utmana sina fördomar. Jag tillhör båda dessa kategorier, men när man som jag ger sig ut på en resa för att förstå är det väldigt lätt att hamna i fällan att man köper allmänt givna föreställningar för att ”vinna tid och energi”. En sådan strategi har för mig varit att böcker som skriver om drogers bakgrund och politiska sammanhang måste ha en dold legaliseringsagenda, och legalisering skapar per se elände (alltså kan man enligt det resonemanget placera dessa böcker långt bak i läslistan).

Nu har jag läst boken och anser att den borde vara obligatorisk för alla som är intresserade av narkotikaområdet och narkotikapolitik. Boken ger en bra bakgrund till det politiska spelet som pågår kring narkotikan, samt en bra översiktlig bild av kriminaliteten i producentländerna och hur dessa två områden flätas samman tack vare att priset på narkotika blir högt när så många led måste ta sig förbi kriget mot narkotikan, ”The war on drugs”. Boken beskriver även hur enskilda individer av ekonomiska skäl (ekonomiskt trångmål, social utsatthet, fattigdom, missbruk etc) blir offer för såväl kriminella nätverk som lagstiftningen i sig. Det är väldigt lätt att bortse från producentledet och hur vår lagstiftning påverkar människor som lever där droger producerar, vi befinner oss långt därifrån såväl geografiskt som mentalt, men boken hjälper en att åtminstone till del inta perspektivet av producentländerna.

Men boken har många fler förtjänster än så. Bland annat ger boken en historisk tillbakablick över vår kokainkonsumtion, den berättar många historier om hur svenskar på 1920-talet och däromkring med nöje berusade sig med kokain och den berättar om utvecklingen fram till idag med allt från tidigare ”överklassdrog” till ”medelklassdrog” och ”kriminalitetsstatusdrog i förorterna”. Boken berättar också om hur många narkotikapoliser enfaldigt tror att de gör nytta ner på den enskilde brukarens nivå (försvar för kriminaliseringen av egna bruket), och de intervjuade poliserna anstränger sig hårt för att få med dessa exemplen i bokens berättelser. Och så finns flera berättelser om hur dåligt vår missbrukarvård fungerar, hur inkompetenta individerna vid kommunernas socialtjänster är och hur beroende många kokainister är av att ha rika släktingar eller egen förmögenhet för att få tillgång till fungerande missbrukarvård. Det är en nyttig och ärlig beskrivning av hur misskött hela narkotikapolitiska området är.

Så är det en legaliseringsivrarbok? Det tycker jag inte, men visst påverkar den mig i mina tankar kring hur nyttig kriminaliseringen av droger är. Efter att ha läst boken har jag blivit mer kritisk mot våra lagar som reglerar narkotikan, även om jag fortfarande inte skulle vilja se en okontrollerad marknadsanpassning inom ramen för en legalisering. Det är särskilt beskrivningarna runt producent- och transitledet som påverkar mig, även om jag inte tror att våld och kriminalitet skulle upphöra med en legalisering.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *