Socialdemokraternas kriminalitetsförslag

SvD Brännpunkt har Socialdemokraterna listat fem förslag för att förstärka samhällets insatser mot den ökande våldsbrottsligheten i Sverige.

Förslagen är följande:

1. Polisen måste organiseras om för att bli effektivare.
2. Vapenlagarna måste skärpas.
3. Nyrekryteringen till de kriminella gängen måste brytas.
4. Polisutbildningen måste reformeras.
5. Straffskärpningsgrunden måste följas upp och utslussningen från kriminalvården förbättras.

Det finns några intressanta kommentarer till dessa ur ett missbruksperspektiv.


1. Polisen måste organiseras om för att bli effektivare.
Förslagen i sig är mycket bra, i dem ingår ett resurstillskott på 100 Mkr mot den organiserade brottsligheten. Den organiserade brottsligheten är ofta involverad i narkotika, eftersom det är lönsamt när det är illegalt. Lösningen är inte att legalisera så klart, lösningen ligger så klart i att arbeta dels mot efterfrågeminskning (berör av punkt 3 i S-förslagen) och dels mot utbudsminskning.

Idag är en hel del av polisens resurser inriktade mot det utopiska målet ”Ett narkotikafritt samhälle”, och som en prioriterad politik (av politiker) och sålunda strategi (av poliser) har Sverige använt sig av att jaga enskilda användare och lagföra dessa enligt lagen om ringa narkotikabrott. Det bygger på en tro att detta håller nere efterfrågan, vilket inte finns belagt genom någon forskning. Det kan vara så att en stor del av polisens resurser slösas bort på denna strategi, ingen vet, och frågan är varför inget parti vågar föreslå att åtminstone undersöka hur saker och ting med detta förhåller sig – slösar vi bort hundratals miljoner på verkningslöst polisarbete?

3. Nyrekryteringen till de kriminella gängen måste brytas.
Det Morgan Johansson skriver under denna punkt är så klockrent och viktigt att det måste citeras i sin helhet:

Arbetslösheten och de sociala klyftorna ökar. Ungefär 100000 ungdomar mellan 16 och 24 år går varken i skolan eller har arbete. Många av dem tappar sin framtidstro, och allt fler av dem dras till kriminella gäng. Vi socialdemokrater har föreslagit omfattande investeringar i jobb och utbildning för unga. Vi vill rusta upp miljonprogramområdena med en särskild prioritering för områden med hög arbetslöshet. Vi vill att staten och kommunerna samarbetar mer om riktade sociala insatser för de ungdomar som befinner sig i riskzonen.

När man läser detta är det nästan så att man kan tro på att Socialdemokraterna har blivit ett arbetarparti igen, om de nu inte menar bidragsjobb med ovanstående. Det Morgan Johansson missar i ovanstående skrivning är den utestängande mekanismen med stigmatisering (och även påföljande diskriminering) som drabbar många av dem som tagit sina första steg in i denna ”riskzon”. Politiker, och samhället i stort, ser inte problematiken med stigmatisering och de konsekvenser denna får för samhället, bland annat fortsatt missbruk och försvårande för att lämna riskzonen. Ett arbete mot denna stigmatisering vore önskvärt.

5. Straffskärpningsgrunden måste följas upp och utslussningen från kriminalvården förbättras.

Som en del av denna punkt fem föreslår Socialdemokraterna en så kallas utslussningspeng för att förstärka kommunernas stöd kring ”bostad, arbete eller utbildning”. Det är självfallet bra, men det skadar inte att nämna att en stor del av problematiken finns kring den bristfälliga missbrukarvården samt problematiken med att våra kommunala tjänstemän är allt för dåligt skolade i mekanismerna kring missbruk/brottslighet och allt för mycket styrda av att hitta sätt att minska kostnadssidan i de kommunala budgetarna, och som visats här i bloggen sparas ofta i insatser som ovanstående förslag adresserar. Det senare oavsett vilken politisk färg kommunerna har. Så även om Socialdemokraterna lägger en hel del goda förslag har de, även inom detta område, ett gediget internt arbete att göra före de återfår någon trovärdighet även i dessa frågor.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Socialdemokraternas kriminalitetsförslag”

  1. Polisverksamheten kan liknas vid missbrukarvården. Båda områdena lider av kompetensproblem, samt sällan använder sig av evidensbaserade metoder. Därmed kommer en omorganisation inte hjälpa mycket, tyvärr.

    I övrigt verkar Sossarna vilja satsa på en mer övergripande insats mot våldsbrott, med en del sociala insatser, vilket är positivt. Det jag undrar dock är hur väl underbyggda dessa förslag egentligen är?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *