Tolvstegsrörelsen i SvT

SvTs intressanta programserie ”Från Sverige till himlen” (går att se tom 120127) handlade idag om en person med en fd missbruksproblematik som funnit nykterheten med hjälp av både tolvstegssrörelsen och en personlig tro på gud.

Programmet berörde en del intressanta aspekter även om det var relativt ytligt. En av de intressanta sakerna var att programledaren Anna Lindman Barsk, som så många andra, mig inräknat främst tidigare, använde sig av beskrivningen inledningsvis att den intervjuade tidigare varit smutsig och nu varit ren i ett antal år. Hon menade självfallet att intervjupersonen (Ulf) varit nykter eller missbruksfri i ett antal år, men varför inte säga det då i stället för ordet ”ren”. Att sedan missbruk kan ses som smutsigt, och individerna som smutsiga är en annan sak, men ordvalet är mindre lyckat tycker jag.

SvT:s journalist verkade också förstå väldigt lite om missbruk och kunde inte förstå att den intervjuade inte kunde sluta med missbruket för dotterns skull, däremot för gud. Nu handlar det ju inte om det, och även om journalisten inte utgav sig för att vara kunnig känns sådana fördomar som att det (alltid) handlar om ett medvetet val att missbruka eller inte inte heller särskilt lämpligt för en journalist. Även Ulf verkade vara inne på att det alltid handlar om ett val, men det ligger också lite i tolvstegsrörelsens filosofi där man ser det som ett val att följa de enkla stegen/principerna eller inte. Men riktigt så enkelt är det inte, för att kunna göra ett medvetet val måste man ha vissa förutsättningar, som t ex redskap för att hantera de psykologiska aspekterna på missbruk. T ex de psykologiska aspekterna som Ulf själv pratar om, vad det gör med en människa att som Ulf bli lämnad och sviken av sin egen pappa och psykiskt misshandlad av sin styvpappa, och hur det skapar förutsättningar för att kunna välja eller inte välja bort den psykiska lindring som en drog ger (i det korta perspektivet).

Apropå det känns det ju sådär kul att de ungdomar som tvångsvårdas inom ramen för LVU vid Statens institutionsstyrelse nu ska utsättas för en KBT-inspirerad metod som handlar om att ”leva i nuet och inte gräva bakåt”. När jag googlade på forskningsresultaten kring missbruk och beroende känns den ju inte sådär glasklar som den framställs av SiS, men men, den ligger ju i tiden för hur vi väljer att betrakta missbruk. Men det är också problematiskt för de som skulle behöva ett annat angreppssätt där man måste gräva bakåt för att kunna leva i nuet, något som det hävdas inte finns evidens för, vilket inte är sant (har jag tänkt blogga om inom kort utifrån en intressant forskningsstudie). Nu för tiden fokuserar alla på KBT:s utlovade manualbaserade ”quick-fix”, men det duger inte… Nåväl, sidospår.

I teveprogrammet får vi följa Ulfs tolkning av tolvsteg där han menar att man inte ska göra det så jävla svårt, det är bara att tro på gud och han visar i programmet inte mycket förståelse för dem som har svårt att tro på en gud som en högre makt. Jag har sett detta flera gånger inom tolvstegsrörelsen, där just gudstron är central, vilket inte heller är särskilt konstigt med tanke på tolvstegsprogrammets delursprung i extrem kristendom i USA på 1930-talet. Programmet skildrar också ett tolvstegsmöte i en kyrka, åtminstone en variant av det eftersom det som visas i teve bara är delar av ritualerna som omger tolvstegsrörelsen och att det inte kallas möte utan meditation.

På det stora hela är programmet bra. Det tog upp en för mig central faktor där Ulf berättar om problematiken med att han, precis som jag gjort många gånger, avfärdade många behandlare, socialarbetare etc, med orden att de inte har en aning om vad de snackar om, eftersom de själva oftast ”inte varit där”, dvs själva inte har egna erfarenheter av vad missbruk som fenomen är. Men att när man träffar individer inom tolvstegsrörelsen (den äkta varianten, och inte den falska som många kommuner nu börjat tillämpa för att spara pengar) så är det väldigt svårt, för att inte säga omöjligt att avfärda dem eftersom (äkta) tolvstegsprogram/-behandling bygger på att ”en alkoholist/narkoman/beroende bäst hjälper en annan” (för att citera rätt exakt).

Programmet är också bra eftersom det belyser aspekten på att vi inte bara är biologiska individer, inte heller bara psykologiska och inte bara sociala, vi består av processer inom alla de områdena. Men så har vi detta med andlighet och religion, där det åtminstone i några tusen år har bevisats att människan har ett behov av att förhålla oss till vad som kan kallas andlig dimension. Hur det tar sig uttryck finns det många varianter på, och vissa försöker helt ta avstånd från det, mer eller mindre framgångsrikt. Jag tycker det är en mycket intressant aspekt, men komplicerad. Själv har jag ju som en del vet (eller har läst i självbiografin) en del erfarenheter inom det området, erfarenheter som inte är odelat positiva, men inte heller så odelat negativa som jag ibland framställer det som. Andlighet är ett komplicerat område. Fördelen med tolvstegsrörelsen är att den som behandlingsmetod lämnar utrymme för det, det kan dock självfallet missbrukas, likväl som kristenheten i LP-rörelsens behandlingsmetod kan missbrukas. Men det är onekligen så att andlighet/tro/religion fyller en funktion för många människor, och att det i många fall blir en kraft starkare än det biokemiska beroendet… Jag tycker att området och frågeställningarna är intressanta, och jag är lite besviken på snuttifieringen av de olika frågeställningarna kring Ulf, missbruket, vägen från missbruket, tron och tolvsteget som teveprogrammet innebar.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *