William Petzäll hos Svenska Brukarföreningen

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Man skulle kunna tro att jag är besatt av William Petzäll, men det är jag inte så klart, däremot så förekommer han ofta i debatten inom området numera. Och dessutom ser jag en person som lider och mår oerhört dåligt psykiskt (vilket framgår i gårdagens intervju hos Malou) och som inte får någon (fungerande) hjälp, samt en person som många sliter och drar i för att utnyttja.


Igår var han som sagt var hos Malou i ”Efter tio”. För den intresserade så kika gärna på programmet och ta del av dels hans berättelse och dels hur  ”journalisten” Malou ställer frågor med färdiga svar och hur Petzäll bekräftar och hur de fyller i varandras meningar (jag vet inte hur länge länken fungerar innan den blir betallänk). Jag skrev lite igår om hur Petzäll presenterar vad missbruk är, kring hur han för fram synen på att missbruk är något som är livslångt, något som jag tolkade som tolvstegsrörelsens sjukdomsförklaringsmodell. Resonemanget är i stort sett identiskt, och Petzäll har ju som bekant vårdats vid 12-stegsbehandlingshemmet Nämndemansgården så det är ju inte så konstigt att han har en hel del av sin föreståelsegrund i 12-stegsrörelsen.

Vad jag inte visste när jag skrev igår var att Petzäll tar avstånd från tolvstegsrörelsen, det upptäckte jag idag när jag tittade på ett program från Svenska Brukarföreningen, ett program som spelades in två dagar före Malous program. I det programmet ställer Brukarföreningens ordförande Berne Stålenkrantz frågor (som är ledande) till Petzäll, och bland svaren framkommer dels att Petzäll inte delar tolvstegsrörelsens syn utan han svarar på Bernes fråga att han ser missbruk inte som en sjukdom utan som ett beteende (som fotnot så föreligger en öppen konflikt mellan Brukarföreningen och tolvstegsrörelsen, det framgår i en del andra program från Brukarföreningen om inte annat). Dels framkommer att Petzäll självklart hakar på när Berne likställer narkotikamissbruk (opiater) med smärtlindrande behandling av somatiska problem i sjukvården.

Kritiken mot tvångsvård, LVM, är omfattande i SBFs program med Petzäll, bland annat riktar Berne kritik eftersom han menar att man i Sverige har rätt att ta livet av sig, och utifrån det skulle tvångsvård vara fel. Nu är det ju inte så som Berne säger, man har inte rätt att ta livet av sig i Sverige, jag har provat det… Om en läkare upptäcker det hela har de en skyldighet att förhindra det, precis så som LVM fungerar (eller åtminstone är tänkt att fungera vad det gäller missbruk). Men samtalet går även här vidare i samma slag som hos Malou. Intervjuaren säger en sak, Petzäll hakar på. Som en parentes kan nämnas att det är rätt intressant att höra Petzäll berätta om tvångsvården och den kraftiga kritik han riktar mot SiS, att sedan Petzäll inte ser behovet av motivationsarbete som mer eller mindre framgångsrikt kan bedrivas under tvångsvård beroende på vilken kompetens personal har är kanske illustrativt för insikten i beroendeproblematikens mångfacetterade verklighet. En annan intressant sak var uppgiften att Petzäll anser att Socialtjänsten (i Varbergs kommun tror jag) inför LVM-förhandlingen hade satt samman 11 sidors utredning som enligt Petzäll var lögner till 90%.

Sammantaget blir intervjun hos Brukarföreningen ytterligare ett exempel på att vi har en individ som råkar sitta i Sveriges riksdag som uppenbarligen inte mår bra och som uppenbarligen söker och letar efter ett sammanhang och bekräftelse på alla håll och kanter. Han har lämnat Sverigedemokraterna, han har lämnat tolvstegsrörelsen,  och något säger mig att han kanske inte kommer att känna sig helt hemma hos Brukarföreningen heller. Under tiden passar olika på att utnyttja honom, och i programmet hos Brukarföreningen säger Petzäll att det bara är att kontakta honom och han tar åt sig så mycket som möjligt och ska driva frågorna i riksdagen etc.

Jag tycker det här är ett cyniskt utnyttjande av en individ som uppenbarligen inte mår särskilt bra, som jag sagt förut, det allra bästa för William Petzäll vore om han lämnades i fred och tilläts arbeta med sitt eget mående i lugn och ro och i fred från alla som vill ha en del av ”makten” och ”uppmärksamheten”. Sedan om något år, eller hur lång tid det nu måste ta för Petzäll att läka och hitta en fast grund och en fast och äkta identitet att bygga vidare på kan han göra comeback inom politiken och arbeta med de frågor han tror på, oavsett om det blir inom Brukarföreningen eller Socialdemokraterna eller vilken åsiktsorganisation han då kommer att känna sig hemma inom! Tills dess borde alla lämna honom ifred och i stället ägna sig åt att övertala honom till att ägna sig helt och hållet åt sig själv och inte den bekräftelse och uppmärksamhet som vildejobbet i riksdagen ger…

Här är Brukarföreningens program:

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=rkwiEeHIaVw]

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “William Petzäll hos Svenska Brukarföreningen”

  1. Min son avled -09. Efter att ha medverkat i Johan Kakkos bok ”Heroinberoende” trodde jag vården radikalt skulle förändras. Jag fick av en händelse via Facebook kontakt med Svenska Brukarföreningen och blev varse om att den misshandel man kallar vård fortfarande pågår. Alla tumlar inte runt i denna vårdapparat, men en hel del och det är nog så illa. Att William Perzäll inte får den vård han behöver är något som de som är lite insatta i frågan förstår. Att han och hans familj har en jobbig period, speciellt med tanke på all uppmärksamhet i media är också något man kan förstå om man inte sällar sig till de som gottar sig i dessa skriverier. De insikter han fått är hans egna, som jag tycker han redogör tydligt för i samtalet med Berne Ståhlenkrantz. Insikter jag känner igen via min son. Att påstå Berne S frågor är ledande är att underskatta William P, liksom att påstå att han blir utnyttjad. Jag har en rätt stor erfarenhet av livet och vågar säga att Brukarföreningen minst av allt försöker styra någon. Tvärtom verkar de för att alla ska få tala i egen sak. Jag är sedan några månader tillbaka ordförande i deras Anhörigförening och har fått en god insikt i det arbete föreningen gjort och gör. Överhuvudtaget förstår jag inte varför du angriper Berne S så fort tillfälle ges. Han och andra inom Brukarföreningen har givit en röst åt de med ett svårt beroende alltsedan starten i Sverige. Eftersom jag är så ny inom Brukarföreningen händer det att jag googlar för att läsa gammalt material och det var på så vis jag fann dina blogginlägg som jag reagerat emot. Jag vet inte om det är ett personligt agg mot Berne S eller mot föreningen som sådan. När du ex vis tar upp dessa medlemssiffror visar du att du inte riktigt förstår omständigheterna de som Brukarföreningen företräder lever under. Tyvärr är det just sådana brister många som debatterar har. När jag läser dina inlägg vet jag inte vad du står egentligen. En hel del är väldigt klokt skrivet, men en del inte alls. Ofta läser och lyssnar jag på ”narkotikadebatten” och suckar mest när människor tycker så mycket. Min tragedi kan inte bli större och jag suckar också över att rösterna är så många och att man inte kan enas, forskare, socionomer och andra. Under tiden lider människor som är sas föremål för dessa debatter.
    Brukarföreningen har en ideologi och erfarenhet jag funnit stämmer väl överens med min egen. De har dessutom en organisation som är väl genomtänkt.

    1. Så trevligt med en kommentar från en del av Brukarföreningen! Jag har genom åren skrivit en del om Brukarföreningen, likväl som jag skrivit en hel del om annat inom området. Jag är skeptisk till mycket som pågått och pågår inom Brukarföreningen och till skillnad från dig tycker jag att man ska påtala de egendomligheter som finns. Likväl får du acceptera att jag t ex inte har åsikten att legalisering är bra, att jag trots min kritik av tolvstegsrörelsen tycker att den är ett viktigt inslag i missbruksområdet, och att jag inte anser att man kan likställa narkotikamissbruk med smärtlindring vid somatisk sjukdom etc. Det handlar inte om ett personligt agg utan enbart om att vi betraktar saker och ting olika, och att jag är en brukare som inte alls känner mig representerad av ”Brukarföreningen”…

      Jag har heller inget intresse eller behov av att smickra eller ingå i den krets av ja-sägare som Berne omger sig med och som inte ens drar sig för att förvanska citat för att få bränsle till de konflikter som så många vittnar om att Berne söker sig till. Sedan har du och jag olika åsikter om huruvida Berne ställer ledande frågor eller öppna frågor, men med all respekt får du nog acceptera att jag har min åsikt om programmet.

      Vad det gäller Brukarföreningen och medlemssifforna likväl som antalet opiatanvändare i landet är det i allra högsta grad relevant eftersom Brukarföreningen och Berne brukar göra sig till talespersoner för alla ”brukare”. Det är relevant eftersom de med opiater som huvuddrog är en mycket liten del av antalet individer med en problematisk narkotikaanvändning.

      Vad det gäller Petzäll och hans olika framträdanden i media har vi kanske olika tolkning även där, kring hur han t ex presenterar missbruk etc. Och uppenbarligen har vi också olika åsikt om det är särskilt klokt och sympatiskt att en vecka efter att någon kommit ut från vad han kallar förvaring intervjua och göra offentlig media av någons berättelse, en individ som en läkare ett par veckor före bedömt vara i sånt skick att tvångsvård var nödvändigt och en individ som alldeles uppenbarligen inte mår särskilt bra. För mig är det utnyttjande, för dig och Berne är det väl något annat, åtminstone tydligen okritiserbart.

  2. Med fullaste respekt för våra delade meningar vill jag påpeka att Anhörigföreningen inom SBF är en egen organisation, som inte går i någons ”ledband”, utan grundar sig på de erfarenheter jag och andra som närstående har.

    1. Det är bra att ni har anhörigorganisationen, hur fristående den är från Berne kommer att visa sig. För övrigt är jag väl medveten om att det finns många goda krafter inom SBF, när jag skrev om en del problem för ett par år sedan fick jag några mail, samma sak nu, som känns positiva och sunda (även om jag inte tillmötesgått dem som bett mig sluta skriva om SBF eftersom de tror att mina texter skadar SBF, vilket jag hoppas att de INTE gör utan att media och andra som är här och läser kan skilja på sak och person och organisation).

      SBF kommer säkert bli en kraft som fler tar på allvar framöver när man väl börjar ägna sig mer åt att värna brukarintresset än olika politiska frågeställningar som inte direkt har med medlemmarnas bästa att göra, och det är som du nog listat ut något som jag skulle välkomna (annars skulle jag t ex aldrig pratat med Berne om ett samarbete mellan Beroendeombudet och SBF kring t ex brukarperspektivet där vi verkade ha likartade åsikter, dvs detta var precis före Berne gick till attack mot artikeln i Accent och min okunskap om att SBF valt en egen minnesdag som inga andra får minnas de döda på men som skrivs om internationellt hos de internationella sidor jag besöker i jobbet med BeOm).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *