Representativitet – vem är missbrukaren?

Något som fascinerat mig är hur det ser ut i samhället när missbruk ska diskuteras eller debatteras, jag var inne lite på det i inlägget om krisen i KRIS. Det finns ett par faktorer som är värda att resonera lite kring.

Till att börja med brukar missbruk definieras som en ”kidnappning av belöningssystemet”, och även om det är en snäv biologisk förklaring av missbruk så låt gå för att det kan gälla.

Problem uppstår dock om man tror att enbart alkohol och narkotika kan åstadkomma denna påverkan på belöningssystemet, missbruksobjekten kan vara så mycket mer än dessa två, det intressanta är om påverkan på belöningssystemet sker och, för att låna lite från sjukvårdens diagnosmanualer när missbruk och beroende diagnostiseras, om det får negativa (sociala eller hälsomässiga) konsekvenser för individen. Givet detta är det självklart att andra objekt som t ex spel, socker eller t o m sex kan betraktas som missbruks- eller beroendeobjekt. Men i debatten är det alltid alkohol eller narkotika som debatteras, det är begränsande och en svaghet.


Något annat som fascinerat mig är hur det ser ut när området samlas till diskussion och debatt, t ex den stora konferensen Drogfokus som under flera år anordnats av bland annat Örebro kommun i Örebro och som nästa år anordnas i Norrköping av Norrköpings kommun och ett antal myndigheter. I dessa paneler finns sällan för att inte säga aldrig (aldrig som är fallet med just Drogfokus) brukarna, missbrukarna och de beroende, representerade. Det är märkligt och en svaghet. Och min känsla kring detta är det som Svenska Brukarföreningen formulerat som ”Inget om oss utan oss”.

Men det är klart, ”Inget om oss utan oss” är svårt när området missbruk och beroende är så brett. Enligt missbruksutredningen finns det i Sverige idag 900 000 individer med riskabel alkoholkonsumtion, 700 000 har en skadlig alkoholkonsumtion och 330 000 individer klassas som alkoholberoende. Sedan tillkommer 77 000 individer som har en riskabel konsumtion av narkotika, 29 500 klassas som narkotikaberoende. 65 000 individer har en skadlig konsumtion av läkemedel, 10 000 av dopningsmedel. Andra beroendeproblem är så osynliga att de inte ens ryms i missbruksutredningen. Men det är minst 1 000 000 svenskar som har problem som har med missbruk och beroende att göra. Det är ingen liten fråga, och utifrån det finns det två väsentliga aspekter, det är märkligt att det är så litet intresse för frågorna och det är märkligt att det så ofta talas om denna grupp och sällan med.

Fast frågan är ju, vilka kan representera denna grupp? Allt som oftast är det KRIS som syns i debatten och det offentliga rummet. Det finns några andra organisationer, men gemensamt är att det är oerhört svårt att ta reda på hur många medlemmar dessa har. Och hur representiva är dessa organisationer?

KRIS är en kamratstödorganisation för fd. kriminellt belastade individer med en tonvikt på fängelsevistelser, vars verksamhet bedrivs i nära koppling till tolvstegsrörelsen, hur många av ovanstående 1 000 000 har denna bakgrund? KRIS verkar ha ungefär 5 000 medlemmar, kanske.

En annan förening som har högt tonläge i debatten är Svenska Brukarföreningen, de som främst organiserar fd heroinister/opiatanvändare och bevakar verksamhet inom bland annat harm reduction och substitutionsprogrammen, de organiserar ca 1 500 individer.

I den storleksordningen ligger enligt uppgift även den grupp som bröt sig ur KRIS eftersom KRIS är motståndare till substitutionsprogram, X-Cons, även om jag betvivlar att de når över 1 000 medlemmar.

En annan förening som har en hel del medlemmar som har en bakgrund i missbruk är RFHL, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, en anrik förening som för en relativt för att inte säga mycket tyst tillvaro och som är mycket hemliga med medlemsantalet, jag skulle tippa på omkring 1 000 medlemmar.

En relativt tyst tillvaro där det är omöjligt att få grepp om storleken är Spelberoendes förening, men verksamheten är ju helt nischad mot ett litet delområde inom problemområdet. Sedan kan jag inte komma på fler organisationer som organiserar individer med missbruk- och beroendeproblematik och driver frågor i detta område. Det är verkligen beklagligt.

Antalet individer med problem räknas i flera hundratusental, men det finns verkligen ingen förening som försöker driva dessa frågor på en bred front och med sikte på att nå en representativitet och bevaka individernas intresse i samhällsdebatten.

OCh självfallet ligger det inte i politikers och det offentliga Sveriges intresse att denna grupp ska få en stark röst, om det hade varit så skulle saker och ting ha sett annorlunda ut. Det är verkligen beklagligt att det är så här det ser ut.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *