Varför så korttänkt Moderaterna?

Sprid gärna texten vidare genom att dela på din Facebook-sida mm!
- -

Moderaterna som gjorde en Juholt och trampade runt i klaveret är tillbaka på DN Debatt. Denna gång med ett lite mer nyanserat debattinlägg med titeln ”Drogfrihet måste vara målet i missbrukarvården”. Den första politiska frågan man kan ställa sig är ”Varför det?”, varför är ju drogfrihet viktigare för Moderaterna än att skapa innanförstående produktiva och skattebetalande samhällsmedborgare? Det är en väsentlig skillnad mellan de två målen, vad är det som gör att Moderaterna nöjer sig med drogfrihet? Är inte alla människor lika mycket värda för Moderaterna, och var det inte utanförskap som Moderaterna var emot? Och hur kommer det sig att arbetslinjen inte gäller (fd) missbrukare? Men Isabella Jernbeck och Anti Avsan kanske tillhör de gamla Moderaterna, vad vet jag.

De skriver att de vill ha en missbrukarvård med ”restriktiv inställning till narkotika och även till olika substitutionsläkemedel”, att en missbrukarvård har en restriktiv inställning till narkotika är självfallet bra, narkotika i termer av illegala läkemedel etc ska självfallet inte finnas i vården. Frågan är varför Moderaterna vill ha en restriktiv inställning till substitutionsbehandling, läser man debattartikeln framkommer det att Moderaterna tycker att drogfrihet är bättre, och ur ett liberalt perspektiv är det självfallet bättre med drogfrihet än läkemedelsbegränsning.

Artikeln tar upp att:

Ambitionen måste vara att missbrukare ska kunna bli helt drogfria och kunna leva så normala liv som möjligt utan substitutionsläkemedel. Det är ett i grunden inhumant synsätt att utgå från att substitutionsbehandlingar är slutmålet.

Om det håller jag alltså med, men det har ingenting att göra med hur man ser på vägen dit. Individen är en viktig utgångspunkt för mig, och före jag läste Isabella Jernbeck och Anti Avsan trodde jag att det också var en princip som de hyllade. Som Kirkegaard säger, om man ska hjälpa en människa måste man börja den denne befinner sig, och i en hel del heroinisters fall är det med ersättningsläkemedel. Vad är det som säger att moderater som Isabella Jernbeck och Anti Avsan ska bestämma vilken vård som är mest lämpad för olika individer, är inte det en vårdprofessionsfråga? Visst, inriktningen på vården är viktigt att ha politiskt samtal om, men vad är det som gör att Moderaterna och Isabella Jernbeck och Anti Avsan är sådana motståndare till läkemedelsassisterad behandling, när forskningen är så tydlig kring metodens effektivitet att rädda liv. Jag förstår verkligen inte Moderaternas vare sig ideologiska inställning i denna fråga, eller deras praktiska resonemang.

Men visst, Isabella Jernbeck och Anti Avsan har en poäng i att vården ska sträva mot en bättre situation, och självfallet är ett liv utan medicin bättre än ett liv med medicin. Som framgick ovan tycker jag det är lite väl begränsad syn, men det får ju stå för Moderaterna. Föreskrifterna säger idag att det är det viktigt att kombinera den läkemedelsassisterade vården med psykosocial behandling så att man har en chans att nå medicinfrihet (eller drogfrihet som vissa väljer att kalla det). Tyvärr ser det inte ut så idag, eftersom politikerna inte tilldelar tillräckligt med resurser till vården. DET hade varit något viktigt för Moderaterna att lyfta.

Sedan tar Isabella Jernbeck och Anti Avsan upp Storbritannien. Där har man förändrat narkotikapolitiken en del. Och det ingår en rad åtgärder mot en mer ”tillfriskandeinriktad” vård, och en mer kritisk inställning till inlåsningmekanismer i den läkemedelassisterade behandlingen. Englands nya inriktning är bra anser jag, synd att inte Moderaterna tillämpar mer av de tankar som finns i England. Men man ska också veta att, enligt EU så ser det ut så här:

Sverige har 4,9 ”tunga narkomaner” per 1000 invånare, en hel del av dessa är heroinberoende. År 2007 hade vi 3 115 individer i läkemedelassisterad behandling.

Storbritannien har 10 ”tunga narkomaner” per 1000 invånare. Antalet individer i substitutionsbehandling var 2008 lite drygt 170 000.

Om man överför situationen i Sverige till Storbritannien skulle man där ha ca 6 000 individer i läkemedelsassisterad behandling. Man har 170 000. Inte undra på att man måste börja fundera på i Storbritannien kring en mer restriktiv hållning. Det går inte att översätta deras situation till vår svenska som dessa Moderata riksdagsmän gör. Vi har som synes myyyyyyyyyyyyyyyyyyyycket låååååååååååååååååång väg att gå innan vi har Storbritanniens problem. MEN idag har vi ett problem med att för få tunga narkomaner får möjlighet att hitta vägen ut ur missbruket med substitutionsbehandling. Den är inte perfekt i sig som jag nämnt, men den är, rätt använd, effektiv som en möjlig väg mot att bli en produktiv samhällsmedborgare.

Det finns en del gott i hur Moderaterna tänker kring vården, men de tänker alldeles för korta tankar. Och de har alldeles för dåliga rådgivare i de ideologiskt färgade KRIS-arna.

Till sist, det är lite tråkigt att Moderaterna är så begränsade till vilka de anser får vara en del av debatten. Anti Avsan skriver på sin blogg att han fick 5 repliker på sin första debattartikel. Den kritik han fick från en del av oss kallade han för verklighetsfrånvänd och valde att lyfta fram en enskild bloggkommentar från en tolvstegsbehandlare med särintressen i att underminera substitutionsbehandling. I övrigt ignorerade han oss andra som ville debattera med honom, och så har han mage att i den senaste debattartikeln skriva att ”han välkomnar debatt”. Det stämmer inte, som så mycket annat hos Anti.

Gillar du det du läst? Hjälp mig gärna genom att Swisha en liten summa till +46(0)723017517

och

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Varför så korttänkt Moderaterna?”

  1. Kommentera gärna inlägget, det jag skriver! Vill du göra reklam är du välkommen att kontakta mig för ett prisförslag! /Magnus

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *