Socionomdagarna

Jag var föreläsare på Socionomdagarna under tisdagen. Det är alltid kul att få sprida lite kunskap, men den knappa timme jag hade till förfogande var lite väl kort för att få ut mitt budskap helt och hållet. Som tur var kunde jag anpassa det lite genom att inleda med att ta reda på deltagarnas bakgrund (ca 50% arbetade inom myndighetsutövning, ca 30% med behandling). Mindre kul var iofs de uteblivna frågorna och diskussionen, om det beror på ointresse, tidsbrist eller att kunskapen inte hade smält in har jag ingen aning om. Kul var dock att seminariet var fullbokat, och så kom det t o m några efter utsatt starttid som tog sig in och fick stå utmed vägg.


Sedan kan jag känna en viss irritation, när man ställer upp som föreläsare utan någon som helst ersättning (jag antar att facket för socionomerna Akademikerförbundet SSR, arrangör av Socionomdagarna är ett fattigt fack eller tycker att arbete inte ska betala sig) och får betala en massa för omkringkostnader och förlorar arbetsinkomst för tre dagar så kan man åtminstone hoppas att några passar på att köpa en eller två av de båda böcker jag gett ut. Jag känner ju till socionomer sedan innan så jag var inte helt övertygad om att de hade något intresse vare sig av att fördjupa sin kunskap, betala för kunskap eller lära sig mer om missbrukets breda komplexitet (något som omdömena om min självbiografi visar att den bidrar till), så jag tog bara med ett fåtal exemplar. Självfallet sålde jag ett ex, till en åhörare från ett privat behandlingshem, det är inte för inte som Missbruksutredningen föreslår att socialtjänsten/socionomerna inte ska ha huvudansvaret för missbrukarvården.

Just denna fråga om huvudmannaskapet var så klart på tapeten även på Socionomdagarna, det är synd att jag inte inbjöds till att vara med och debattera Missbruksutredningen i dagens programpunkt om just detta. Men men. Jag gick däremot igår förbi Akademikerförbundets monter och kikade lite, och där fanns så klart kritik mot Missbruksutredningen och förslaget om förändrat huvudmannaskap. Förbundet hävdade argumentet att missbruk alltid är socialt som ett av skälen till att inte ändra huvudmannaskap, att enbart 1 av 5 missbrukare i behov av vård får vård via Socialtjänsten struntar man i. Och att kvaliteten på den vård som ges av socialtjänsten i allmänhet lämnar mycket i övrigt att önska, tar man inte heller hänsyn till. Det är tråkigt. För övrigt är missbruk alltid även biokemiskt, så deras argument är lite ihåligt.

I förbundets monter fanns även en kampanj för förbyggeri, det är ju någon form av märklig agenda som sprider sig i området, en helt ogrundad (utan vetenskapligt stöd) tro på att missbruk går att förebygga bort. Så är inte fallet, men ändå satsar såväl regeringen (med den okunniga Maria Larsson i spetsen) som Akademikerförbundet på detta mantra. Det är märkligt, och det är olyckligt eftersom det riskerar att tränga bort finansiering från den välbehövliga vård av etablerad problematik som inte ens idag kan ges i tillräcklig omfattning på grund av för liten ekonomisk satsning på området. En bättre förebyggande satsning än dessa kampanjer och ”informationsinsatser” skulle för övrigt vara att öka ansträngningen på nyföretagande och nya jobb. Men men.

En sidosak kring dessa Socionomdagar var att eftersom jag har mina sömnproblem med sömnapnén så var mitt villkor för deltagande som föreläsare att jag skulle få hotellövernattning i Stockholm natten före föreläsningen (att gå upp 05 är inte min grej). Jag bokades in av konferensarrangören på ett Comfort hotell, tyvärr visade sig att de bokat in mig den 10 november i stället för 10 oktober så det fanns inget hotellrum när jag anlände vid 19-tiden. I stället fick jag bo på det finare och relativt nyöppnade Clarion Sign hotell vid Norra Bantorget. Där satsar man på nordisk design och fyra hissar med olika musikkategorier i de olika hissarna, tyvärr har inte Clarion förstått att anledningen till att man bor på hotell är att man är långt från sin egen säng och främst bor på hotell för att sova. Det var helt omöjligt att sova, dels hade man någon form av luftkonditionering som inte gick att stänga av och som förutom gjorde rummet iskallt eller till bastu småmullrade så högt att det var störande. Det var dock inte huvudanledningen, sängarna var så hårda att det hade varit bekvämare att sova på golvet. Nu var jag så trött att jag inte ens orkade ordna med det, så natten före föreläsningen sov jag ingenting. Och när jag nämnde sömnbristen för en vän jag träffade på konferensen , frågade han direkt om jag bott på Clarion hotell. Så uppenbarligen är det känt att man inte bor på Clarion om man vill sova, synd att jag inte visste det innan. Då hade jag tagit tåget tillbaka till Örebro och struntat i att föreläsa.

På mässan under Socionomdagarna fanns även KRIS närvarande. De delade ut sin senaste medlemstidning, och när jag läste den blev jag som alltid deprimerad.  Ledaren i tidningen ”Vägen ut” rapade upp de gamla vanliga argumenten mot Läkemedelassisterad behandling. Enligt texten får det till så att LAB-patienterna får 3-8 subutex-tabletter i handen och säljer överskottet, det är självfallet inte så denna behandling går till men KRIS har som en del i deras tillfriskande och behandling ett behov av att ljuga. Vidare påstods, vilket också tagit efter av Moderaterna, att flera som muckar från fängelser tvingas att ta Subutex och därför börjar ett missbruk av subutex i linje med KRIS syn på individen att den är totalt viljelös och enbart ett offer för alla onda individer som tvingar dem att knarka, att utskrivningar från Kriminalvården inte går till på detta sätt spelar ingen roll för KRIS ledarskribenter Christer Karlsson och Magnus Andersson. Dessa har ett högre mål än sanningen för, som de avslutar ledaren, ”Vi vet vad vi talar om”. Åter igen kommer det där kortet upp att ”vi har varit knarkare, vi vet”, det är lika ihåligt argument som KRIS antagonist Svenska Brukarföreningens ”utan oss ingenting”. KRIS har varit knarkare, Brukarföreningen består också av fd knarkare, jag är fd knarkare, vi vet alla vad vi talar om. Vare sig KRIS eller Brukarföreningen, eller jag själv, har i kraft av enbart oss själva och vår bakgrund en företrädesrätt kring vad som är sant och riktigt, vi kan ha åsikter, men det är något annat än sanningen. Närmast sanningen kommer vetenskap och forskning, men även den kan ha sina brister…

Örebro KRIS ordförande hade också en form av ledare i tidningen. Där påstods ”substitution i sig har blivit ett större problem än exempelvis heroinet”. Det är ett helt otroligt påstående, helt utan grund, och man kan ju undra vilken källa KRIS har för detta uttalande. Fakta och källa herr Lasse Liljegren, annars ljuger du… Lasse fortsätter sedan med kritik mot nästa punkt som KRIS kampanjar emot, sprututbyten, där påstås att det inte finns vetenskapliga forskningsresultat som pekar tydligt åt ett håll. Även i det påståendet har inte KRIS koll på vetenskapens resultat, utan man ägnar sig åt desinformation och moralistisk propaganda. Det är sorgligt.

Ännu en Örebroare skriver i tidningen och varnar för att Missbruksutredningen kanske kommer att stå för ”en ny lite omänskligare era i missbruksvården”. Det handlar så klart om förslaget att Sverige ska närma sig internationell standard på substitutionsvården, det gillar inte KRIS. Det intressanta är att i Love Bloms text inleder han med Kirkegaards berömda ord om att ”om jag vill lyckas med att före en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där” osv. Dessa meningar är det så många inom behandlar- och missbrukarvårdsbranschen som slänger sig med, få förstår innebörden. Ta t ex heroinberoende där Love och KRIS är motståndare till subutex/metadon-behandling. Men om nu en stor andel heroinister inte klarar att behandlas enligt den drogfria tolvstegsinspirerade behandlingsmetod som KRIS uteslutande förespråkar, hur väl rimmar KRIS motstånd mot läkemedelassisterad behandling med Kirkegaards berömda ord. Dessa ord hyllas av KRIS, men de förstår inte vad de innebär. De innebär att om en individ inte klarar av att behandlas med drogfri behandling kan man åtminstone börja vägen bort från missbruk med subutexbehandling, det handlar om att möta individen där denne befinner sig. KRIS borde tänka lite på de orden. Och även ordet ödmjukhet.

 

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *