Vad är missbruk?

Om jag skulle påstå att det inte finns något samband mellan utbud och efterfrågan samt pris skulle jag betraktas som såväl okunnig som konstig. Om jag skulle påstå att makroteori inom nationalekonomi direkt handlar om enskilda aktörers/individers förehavanden skulle jag kallas okunnig. Nu gör jag inte dessa uttalanden eftersom jag gått på Handels (det riktiga Handels), men som exempel…

För att förtydliga, om jag skulle säga att jag tycker att värkligen ska stavas just så och inte verkligen, skulle jag också bli betraktad som en kuf eller obildad, och skulle jag påstå att man bäst botar cancer med hönssoppa skulle jag kallas kvacksalvare eller något liknande. Inom dessa teoretiska områden finns etablerad kunskap som folk av respekt för kunskap håller sig till, och få skulle på allvar ge sig in och hävda mina exempel. Det görs bara inte. Folk har sällan ogrundade åsikter inom ett antal kunskapsområden, men det finns ett område där det är fritt fram att tycka och hävda diverse ogrundade påståenden, och det är missbruksområdet.


Det är också vanligt att i missbruksområdet göra anekdotiska uttalanden som bygger på ”privata observationer” (t ex egna eller närståendes erfarenheter), de är självfallet giltiga för det enskilda fallet, men det blir problem om man tar dessa anekdotiska berättelser och gör dem till allmän sanning och kunskap/fakta inom området (som t ex KRIS gjort ang det s k läckaget inom substitutionsbehandling, eller som många som genomgått en viss behandling gör enbart för att den fungerade för denne. Min tro (!) är att detta är vanligare inom missbruksområdet än inom andra områden.

Detta slappa förhållningssätt till statistik och vetenskap är problematiskt för missbrukarvården t ex. Att folk ägnar sig åt div sekter och annat på fritiden är en sak, men att göra detta till allmängiltig kunskap är ingenting som jag anser att samhället ska ägna sig åt. Av den anledningen brukar jag vara hård med att hävda vetenskapens och utbildningens betydelse för missbruksområdet. Det är dags att sluta med tro och anekdoter inom missbruksområdet. Det är dags att sluta att tycka att det är socialt acceptabelt att ha en massa ogrundade åsikter om missbruksområdet. Området förtjänar bättre, och kunskap förtjänar alltid respekt. Utan kunskap är vi chanslösa och primitiva. Att det sedan kan ifrågasättas hur en del kunskap produceras är en annan sak, om än viktig.

Men det märkliga är att om missbruk kan de flesta ha en åsikt. Alla kan ”veta”, utan att veta. Det är märkligt, men intressant. Det var lite bakgrunden till september månads fråga. Och det blev på nytt aktuellt i veckan i en diskussion på Twtitter utifrån mitt inlägg om den sektliknande företeelse som hävdar att det finns en missbrukspersonlighet (vilket det alltså inte gör rent vetenskapligt, en missbruksidentitet (eller flera) är en annan sak, rätt ska vara rätt, en personlighet är inte samma sak som identitet…). September månads fråga i högerspalten har handlat om vad missbruk är, det går ju inte påstå att intresset varit översvallande (av de 1.400 unika besökare som besökte sajten under september röstade 32…) och inte heller går det att påstå att undersökningen har något kunskapsvärde. Däremot är den intressant som spegel av en missbruksintresserad grupps åsikter.

Enligt min ”undersökning” så toppar förklaringen att missbruk är biokemiska processer, man får anta att dessa menar att olika individer föds mer eller mindre känsliga för impulser i det neurobiologiska signalsystemet, eftersom inte alla som utsätts för samma biokemiska impulser utvecklar ett missbruk. Eller så är det bara det att tesen att missbruk är biokemiska processer i en kidnappad hjärna vunnit stort genomslag. Åtminstone är inte de som svarade detta helt ute och cyklar eftersom biokemiska processer i allra högsta grad är involverat i missbruk och beroende.

Näst mest menade besökarna att missbruk var individens egna val. Det här är en inte allt för ovanlig tro bland de inte allt för skarpa knivarna i lådan, av någon hel outgrundlig anledning tror dessa neandertalsmänniskor att en individ väljer att bli missbrukare, som att ett liv i utanförskap, diskriminering, misär, fysisk och psykisk smärta etc skulle vara något som en individ väljer. Det är när jag ser dessa åsikter och hör dessa människor prata som jag mycket allvarligt funderar på om detta med demokrati är en särskilt bra uppfinning.

På samma nivå hamnade att missbruk är en sjukdom. Det är något som också är väldigt vanligt i såväl ”den allmänna debatten” som ”bland missbrukare”. En del, särskilt från 12-stegsrörelsen, menar att missbruk är en sjukdom i sig, hur den smittar eller hur den uppkommer resoneras inte så mycket om, sjukdomen bara är. Andra menar att det är mer bildligt och att missbruk ska ses som en sjukdom. Det är en väsentlig skillnad på detta ”är” och ”ses som”. Det sägs att denna syn är skam och skuld-minskande, och det är kanske bra om det är så, tyvärr har jag också sett att det också är en ofta förekommande ursäkt – ”det var sjukdomen som gjorde det”, ”jag tog ett återfall eftersom sjukdomen är sån”, ”jag var sjuk därför begick jag brott”. Dessa exempel är enligt mig nonsens, men för den individ eller den behandlingsgivare som vill fly ansvar och förenkla tillvaron så är det självfallet smidigt. Jag menar dock att tyvärr så leder själva sjukdomssynen, när man ser det som en sjukdom i sig, till onödiga återfall och förlängt missbruk. Jag själv ser inte missbruk som en sjukdom, jag ansluter mig till synen som kom därefter i svarsordningen, att missbruk är ett syndrom.

Men allra mest nyfiken är jag på svaret ”något annat”, jag kan inte kommer på vad detta ”något annat” skulle kunna vara. Men men, det kanske någon som svarat det kommer att utveckla i kommentarsfältet nedan.

 

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Vad är missbruk?”

  1. Syndrom eller liknande var väl ett av alternativen i röstningen? Det valde jag iallafall. Tror inte det är så enkelt som biokemiska processer. Fler borde i så fall gå vidare från nikotin, koffein och dylikt till andra mer sinnesförändrande droger? Jag tror att det är komplext och komplicerat, missbruk och beroende alltså. Arv, psykologiskt, socialt, sociologiskt, händelser – skeenden, livsstil(sval), umgänge etc i olika grad och kombinationer.

    1. Japp, förenklingar som ”etablissemanget” håller på med av typen ”sjukdom” eller ”biokemiska processer” o dyl tror jag gör så att vi får mer problem än vi skulle ha haft om vi hade haft ett bredare, mer tvärvetenskapligt synsätt som inkluderar att det dessutom för varje individ kan vara olika komponenter som tillsammans med en drogs psykoaktiva egenskaper skapar ett syndrom som vi valt att ge ordet missbruk/beroende.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *