Legalisering eller avkriminalisering?

En sak som är såväl intressant som slående i den svenska socialpolitiska/kriminalpolitiska debatten, den om cannabis, den som ingen etablerad politiker vågar eller inser vikten av att delta i, är att många svänger sig med ordet legalisering när de i själva verket menar avkriminalisering.

En sådan individ är Viktor som DN intervjuar i torsdagens tidning. Viktor fick en psykos (vad är det för läkare som tutat i honom att han inte fick en psykos, någon som inte känner till de olika psykosvarianterna?) och är efter det förespråkare för legalisering eftersom han menar att då kan folk ”våga söka hjälp” och så lägger han i uppgivenhetens tecken och i avsaknad av reflektion kring i vilken utsträckning: ”Unga röker ju ändå”.

Jag kan hålla med Viktor om att det eventuellt kan finnas en ovilja att söka hjälp för att man tror att det finns någon skyldighet hos de sociala myndigheterna att rapportera, detta är dock inte sant och är enbart en myt som sprids inom paranoida cannabiskretsar. Brottet måste vara med straffvärde över 2 år för att socialtjänst ska vara tvingad få rätt att ens anmäla, och det straffvärdet har inte ringa narkotikabrott. Har man däremot för att finansiera sitt missbruk ägnat sig åt grovt narkotikabrott, langat så kan ev den risken finnas om man anser att det finns behov av att berätta om det hos socialtjänsten (varför man skulle vara så korkad framgår inte av Viktors berättelse). I stället för att sprida myter om borde aktivister ägna sig åt att förklara att myterna inte stämmer…

Inte heller finns någon argumentation kring varför fler skulle söka hjälp om narkotika blev legaliserat, Viktor menar ändå att han tror på det. Och tro är ju inte förbjudet. Det går att resonera kring att om vi avdramatiserar användning/avstår från skräckpropagandan som dominerar vårt förebyggande arbete och arbetar mot stigmatisering så skulle fler söka vård.

Men det viktiga är att förstå att det är skillnad på begreppen legalisera och avkriminalisera. Det skulle underlätta debatten om folk satte sig in i den skillnaden. Avkriminalisera innebär att det egna bruket inte blir ett brott i sig, missbrukaren kan inte åtalas för att denne har narkotika i blodet. Legalisera innebär att det är fritt fram att inneha och sälja narkotika som vilken vara som helst (självfallet kan det ske med restriktioner etc). En avkriminalisering kan kombineras med att tillåta innehav av en mycket liten mängd, beskrivet i fallet Portugal där förfarandet varit framgångsrikt.

En som inte riktigt verkar ha koll på begreppen, även om han påstår det, är en politiker, dock ungdomspolitiker, LUFs ordförande Adam Cwejman (Fp) som på Drugnews debatterar mot RNS Per Johansson. Det var Per som började genom att vara kritisk mot beslutet på LUFs kongress i somras då man mitt i natten typ kl 03 fattade beslutet att verka för en legalisering. Per Johansson skrev (för att vara Per Johansson) en förvånansvärt nyanserad debattartikel och ifrågasätter hur utbudsökningen som skulle följa av en legalisering skulle resultera i en skademinskning. Adam Cwejman svarade och menade att Per Johansson hade missuppfattat. Adam skriver t ex:

Portugals avkriminalisering påminner om det förslag som LUF har idag.

Och så ser det ut, Adam pratar i detta svar uteslutande om avkriminalisering och nämner just Portugal som modell. Det är extremt komiskt att Adam påstår att Per missuppfattat när Per kommenterar LUFs legaliseringsförslag och Adam svarar med att prata om avkriminalisering. Adam påstår till mig på twitter att han vet skillnaden, det gjorde han inte tidigare igår/förrgår kväll när han skrev debattsvaret iaf…

För övrigt stämmer inte de uppgifter som Adam lämnar om Portugal, han verkar inte ha läst mitt inlägg om Portugal före han skrev debattartikel, då hade han sluppit påstå att tonåringars narkotikaanvändning 1999 var högre än 2007 (lagändringen skedde 2001) och kunde ha valt andra argument för sin tes.

Men det är ju bra att en politiker som Adam intresserar sig för frågan. Synd bara att det blir lite fel.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

0 reaktion på “Legalisering eller avkriminalisering?”

  1. Jag är inte helt uppdaterad på hur det var nu, men tidigare när övriga brotts straff understeg (tror jag det var) två års fängelse så kunde det omvandlas direkt vid rättegången med omedelbar verkställighet till kontraktsvård i upp till typ 18 månader, sedan hade du ju möjligheten till §34 för att avsluta ett fängelsestraff i behandling. Dock tror jag att domstolar kring kontraktsvården ofta har synen att efter ett antal behandlingar läggs skulden på missbrukaren och inte på alla de oseriösa och dåliga behandlingshem som Sverige svämmar över av, så att individen bara hade ett par chanser på sig. Intressant fråga i sig denna.

  2. En liten fundering till dig Magnus. Bra så långt om du är för en avkriminalisering av drogbruk. Det är iallafall bättre än den nuvarande situationen. Situationen skulle förbättras avsevärt för både missbrukare och brukare vid en avkriminalisering. Men marknaden är fortfarande illegal och kriminella kommer fortfarande kontrollera och reglera marknaden även efter en avkriminalisering av drogbruket?

    Jag antar att du är helt emot att exempelvis avkriminalisera produktion av cannabis (och andra droger) för privat bruk? Kriminella skulle kunna förlora en viss del av marknaden med en sådan tillämpning, och även att gränsen mellan cannabis och mer beroendeframkallande droger kanske skulle öka på sikt?

    Detta skulle även kunna gälla för Khat, som ej är narkotikaklassat av FN, kanske till och med odling av vallmo, som inte är olagligt i Sverige, alltså i medicinskt och berusningssyfte för privatbruk, samt odling av coca, självklart inte framställning av kokain, jämför brygga öl och vin men ej sprit? Detta skulle innebära ytterligare inskränkningar för den svarta marknaden. Plus att människor som oavsett anledning vill använda droger skulle få ett flertal naturliga droger utan de skadeverkningar som de förädlade drogerna heroin, amfetamin och kokain har?

    1. Fördelen med avkriminalisering är bl a att det skulle frigöra resurser för polisen att beivra normal- och grovgradiga narkotikabrott, och ja, korrekt, jag är inte för att öka antalet handelsvaror av missbrukssubstanstyp.

  3. Du är inte helt klar när du talar om skillnaden mellan begreppet legalisera och avkriminalisera och jag tror att du har missuppfattat det lite. Det är möjligt att det finns sociologiska definitioner av begreppen som överensstämmer med dina, men i så fall är de både förvirrade och förvirrande.

    Min tankekedja ser ut så här. Cannabis är brottsligt. Något som är brottligt är definitionsmässigt olagligt eftersom straffrättsliga bestämmelser i Sverige måste regleras i lag. Att avkriminalisera något innebär att man tar bort ett straff från en brottslig handling. Att legalisera något innebär att man tar bort lagar som gör något otillåtet.

    Det du talar om tolkar jag som legalisering av narkotikabruket, vilket således också är avkriminalisering. Om man bara tar bort den straffrättsliga regleringen; vilka andra lagar menar du skulle reglera cannabisbruket och göra det olagligt? Nej, jag tror att du har blandat samman begreppen. Varifrån kommer begreppet avkriminalisering? Det går ofta inte att applicera andra länders begrepp på vårt rättssystem.

    1. Det var ett intressant och annorlunda grepp om debatten som du tar, inte desto mindre avviker det från debatten som övriga politiska Sverige för. Med avkriminalisering avses avskaffande i den delen av narkotikastrafflagen som reglerar att användaren genom sitt bruk blir kriminell, en del vill i detta gå längre och avse hela ringa-konceptet (nyansdebatt), med legalisering menas att avföra en drog från narkotikastrafflagen/lagen om kontroll av narkotika (även här kan finnas nyansskillnader på hur långt en del vill gå). Om du vill tillämpa annan definition än den gängse i debatten så go ahead!

  4. Problemet med dina argument är att en avkriminalisering inte löser de största problemen. En avkriminalisering hjälper endast den enskilda brukaren men gör inget för att minska kriminaliteten. En total legalisering med beskattning och reglering hade helt slagit undan benen på den industri som nu producerar, smugglar och säljer cannabis då ingen (eller ytterst få) hade köpt smuggelcannabis om det fanns lagliga alternativ. Då hade man också sluppit inkörsport-problematiken som till största delen handlar om att samma person som säljer cannabis också säljer andra, mycket värre, droger.

    Att en avkriminalisering/legalisering automatiskt betyder ökat bruk är inte vetenskapligt bevisat på något sätt, snarare tvärtom. Cannabisbruket i de få länder som har avkriminaliserat eller legaliserat har inte ökat nämnvärt, däremot har missbruket av andra tyngre droger i alla förekommande fall gått ner. Sen kanske mängden brukare inte är det enda man ska fokusera på utan snarare skadorna som kommer av bruket.

    Ska man titta på skadorna så måste man jämföra med något. Personligen tycker jag jämförelsen med alkohol eller tobak är onödig. De dödar hundratusentals människor varje år och ingen har någonsin dött av att bruka cannabis (däremot dör tusentals människor varje år som en direkt följd av förbudet). En intressant jämförelse är med kaffe som är en av de mest accepterade drogerna i Sverige idag. Koffein kan orsaka depressioner, ångest och beroende, precis som cannabismotståndarna påstår om cannabisen. Men Kaffe är helt accepterat och många föräldrar till och med pushar beroendet på sina tonåringar då det ”hör till en normal uppväxt” att börja dricka kaffe.

    Sen är det inte sant som du säger att socialtjänst, sjukvård och liknande inte anmäler cannabisbruk. Det gör de, till och med om de bara har vaga antydningar att gå på. och det gäller inte bara offentliga institutioner utan också volontärorganisationer och andra ”hjälporganisationer”. Dessutom vägras man ofta hjälp med exempelvis psykiska problem om man är cannabisbrukare, oavsett om problemen har att göra med ens bruk eller ej, tills dess att man är drogfri.

    1. Vad är de största problemen? Kriminalitet alltså om jag får tolka dig. Det finns många aspekter på missbruksproblemet som leder till kriminalitet, och att tro att det enda är försäljningen är naivt för att inte säga okunnigt. Däremot att påstå att den doktorsavhandling vid KI som visade på hur cannabis biologiskt blir en inkörsport är mer åt det okunniga hållet, åtminstone är det oinsatt att påstå att det till största delen handlar om att någon genom, som du framstället det, smarta försäljningsknep lurar in folk i tyngre missbruk/annat missbruk än cannabis enbart för den egna profiten. HUr vanligt är det för övrigt att den som säljer cannabis även säljer annat?

      Sedan, vilka länder har legaliserat som du skriver om? Och hur är det egentligen med bruket i Portugal, gick det upp eller ner efter deras avkriminalisering? Och vilka skador är det du jämför? Och kan man verkligen likställa kaffe med cannabis? Sedan var det en nyhet att ingen dött till följd av cannabismissbruket, menar du akut eller indirekt?

      Och hur är det med socialtjänsten och vårdapparaten inkl hjälporganisationerna, vilka fall kan du peka på där de anmält cannabisbrukare? Jag påstår att du ljuger i det fallet, motbevisa mig gärna för det vore oerhört intressant att skriva om den enheten redaktionellt. Sedan ang hjälpen mot psykiska problem, givet den skadebild som cannabis har tror jag att det är kliniskt korrekt att behandla missbruket före de (underliggande) psykiatriska problemen.

      När du svarat på ovanstående frågor släpper jag fram din nästa kommentar eftersom jag är rätt ointresserad av en massa ogrundat tyckande som så ofta förekommer i denna debatt.

  5. @Magnus – När du skriver ”Sedan ang hjälpen mot psykiska problem, givet den skadebild som cannabis har tror jag att det är kliniskt korrekt att behandla missbruket före de (underliggande) psykiatriska problemen.” så hade det varit väldigt intressant om du tycker detta gäller alla psykologiska sjukdomar eller bara vissa? Hur resonerar du när det gäller bipolär syndrom?

    I mina ögon så borde detta avgöras av ifall droganvändandet är ett fall av självmedicinering eller fristående från den mentala sjukdomen. Vilket stadie den sjuke befinner sig i (maniskt, depression eller normal stadie) borde förmodligen också tas med i beräkningen (vad jag har sett finns det olika teorier om detta men många forskare lutar nu åt en dual teori, vilket i sig komplicerar saken än mer).

    Utöver detta så verkar många av de studier jag sett lida av metodproblem då alla typer av droganvändande ofta blandas ihop i samma grupper (ibland separeras alkohol och ibland inte). Om du inte har tillförlitliga studier som reder ut dessa begrepp så förstår jag inte hur du kan ha en så ensidig åsikt om ovanstående då frågan är mycket komplex och verkar vara ett ämne under ganska intensiv debatt i forskarvärlden.

    1. Självfallet som i all behandling måste alla insatser utgå från den enskilde individens situation, men om man ska diskutera på generell nivå tror jag att så lite medicinering som möjligt ska eftersträvas, och all illegal medicinering är nog till nackdel för patienten i ett terapeutiskt hänseende.

  6. Angående inkörsport-argumentet så har det motbevisats åtskilliga gånger, ett tidigt exempel är The LaGuardia Report från 1944 ”The use of marijuana does not lead to morphine or heroin or cocaine addiction. …The instances are extremely rare where the habit of marihuana smoking is associated with addiction to these narcotics.” (The Marihuana Problem in the City of New York: Sociological, Medical, Psychological, and Pharmacological Studies by the Mayors Committee on Marihuana. The Jaques Cattell Press, Lancaster, Pennsylvania, 1944, p. 25)

    Magnus svar: Ursäkta en lite elak kommentar, jag ser ju var du pluggar, och jag trodde att det lärosätet ägnade sig åt att lära ut vetenskap och metodarbete på annat sätt. Vetenskap går hela tiden framåt och nya rön nås, den forskning jag pratar om är en doktorsavhandling vid KI (Karolinska institutet, hyfsat prestigefullt lärosäte) från 2007.

    Det finns otaliga exempel men jag kan ta upp ett till: Marijuana: What Parents Need to Know. utgiven av Amerikanska Department of Health and Human Services 1996 som säger: ”Using marijuana puts children and teens in contact with people who are users and sellers of other drugs, so there is more of a chance for a marijuana user to be exposed and urged to try more drugs.” som stöder ”min” teori om att inkörsporten mest handlar om att de som säljer gräs också säljer annat. (Marijuana: What Parents Need to Know. U.S. Department of Health and Human Services. Washington, D.C. 1995, p. 11.)

    Magnus svar: Jodå, jag tror också att så är fallet, att det finns en lärande effekt (en av de sociologiska aspekterna och t o m förklaringsmodellerna), men hur stor del av denna effekt kommer från tillhörigheten till de sociala subkulturerna? Min erfarenhet är att säljarna oftast var ”relativt specialiserade”, å andra sidan skulle jag inte påstå att så var fallet, men jag skulle vilja veta ”fördelningen”.

    Det är sant att det är i princip inga länder som helt har legaliserat cannabis, de som kommer närmast är väl Nepal och vissa delstater i Indien. Men det finns en hel del länder som har satsat på avkriminalisering i någon form. Exempelvis Kanada, Portugal, Spanien, Holland och Australien. Inga av dessa har fått de effekter som i den svenska debatten ses som självklara som ökad kriminalitet, mer gängvåld, tidigare drog-debut, fler missbrukare, fler tunga missbrukare och liknande. Däremot så har det rekreationella bruket av cannabis i vissa fall ökat, men det betyder inte automatiskt ökade skadeverkningar. Om man tittar närmare på exempelvis Portugal så ser man att de sedan avkriminaliseringen gått från att vara ett land med bland den högsta andelen missbrukare inom EU till det land som har lägst andel. Man kan också se på hur debatten i Portugal förändrats. Från början var det många grupper som var emot avkriminaliseringen och påstod att Portugal skulle fyllas av missbrukare och drogturister. Nu, efter tio år, är det i princip ingen som vill kriminalisera drogerna igen då alla tycker att avkriminaliseringen varit lyckad. (http://www.time.com/time/health/article/0,8599,1893946,00.html kollad idag, 20110823)

    Magnus svarar: Jag tycker du ska läsa mitt inlägg om Portugal så får du en sammanfattning, sedan drogerna är inte avkriminaliserade, bruket av dem är och i det ingår ett personligt mindre innehav, handeln (det som legaliseringsförespråkare vill legalisera) är fortsättningsvis illegal i Portugal.

    Jag likställer heller inte kaffe med cannabis, jag säger bara att det är en mer relevant jämförelse än att jämföra med alkohol eller tobak. Cannabis påstådda skadeverkningar är mycket lika koffeinets. (Kolla http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/information_om_livsmedel_/livsmedelskategorier/energidrycker/koffein_intag_hos_barn_och_ungdomar/ för lite information om koffeinets skadeverkningar)

    Magnus svar: Vi har nog olika syn på skadeverkningar, alternativt är du allt för dåligt insatt i cannabis skadeverkningar om du utifrån ovanstående länk menar att kaffe och cannabis skadeverkningar är ”mycket lika”.

    Det är ingen nyhet att ingen dött av cannabis utan har varit välkänt ganska länge. Men jag kan ge lite citat med källor i alla fall.

    Magnus svarar: Du pratar om akut, direkt dödsfall, de indirekta (psykologiska) orsakerna är minst lika väsentliga, har du glömt dem eller? År 2008 t ex fanns enbart cannabis i blodet hos 89 registrerade dödsfall i Sverige, inga andra droger eller dödsorsaker kunde noteras (FHI). Det är rätt bra belägg för den skadeverkningen som listas för cannabis att det i sig kan leda till självmord, i själva verket finns det flera studier som visar på just det, och särskilt för yngre.

    ”No acute lethal overdoses of cannabis are known, in contrast to several of its illegal (for example, cocaine) and legal (for example, alcohol, aspirin, acetaminophen) counterparts.” -Dr. Stephen Sydney (British Medical Journal, 20/9 2003)

    ”Unlike many of the drugs we prescribe every day, marijuana has never been proven to cause a fatal overdose.” -Dr. Joycelyn Elders (Providence Journal, 26/3 2004)

    ”The estimated lethal human dose of intravenous Marinol is 30 mg/kg (2100 mg/70 kg). Using this estimation of lethal dose, the equivalent inhaled THC would represent the smoking of 240 cannabis cigarettes with total systemic absorption of the average 8.8 mg of THC in each cigarette.
    Since absorption is much less than 100 percent, the amount of smoked marijuana required to reach lethality is on the order of one to two thousand cigarettes.
    The physical impossibility of a fatal overdose using smoked cannabis is obvious.” -Dr. Denis Petro (artikeln Pharmacology and Toxicity of Cannabis från 1996)

    ”Marijuana is rarely the only drug involved in a drug abuse death. Thus, in most cases, the proportion of marijuana-involved cases labeled as ‘One drug’ (i.e., marijuana only) will be zero or nearly zero.” (Mortality Data From Dawn publicerad av The U.S. Office of Applied Studies, Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA) i juli 2001)

    ”No one has ever died of THC [marijuana] poisoning, mostly because a 160-lb. person would have to smoke roughly 900 joints in a sitting to reach a lethal dose.” -John Cloud (från artikeln Is Pot Good for You ifrån Time Magazine 4/11 2004)

    Sen angående de fall där socialtjänst och andra organisationer har anmält eller påbjudit obligatoriska drogtester för att ge hjälp eller stöd så kan jag inte ge deras namn utan tillåtelse. Men jag kan kort beskriva ett par av de upplevelser som släktingar och vänner till mig har vart med om (jag har aldrig behövt varken socialbidrag eller psykvård så jag har klarat mig).

    Magnus svarar: Jasså, du kan inte lämna ut det. Men det var ju bekvämt att påstå att folk blir polisanmälda av vården men sedan inte belägga det.

    En god vän till mig som har varit sjukskriven för depressioner och andra psykiska problem långt innan hon började med cannabis fick för sig att delar av hennes problem berodde på cannabis på grund av all skrämselpropaganda som hon matats med så hon ringde en frivillig hjälporganisation för att be om hjälp med att sluta röka. De första de frågade var vad hon hette och vem hennes läkare var. Sen sa de, i en väldigt hotfull ton, att de skulle ringa hennes läkare och hennes handläggare på försäkringskassan så att de drog in hennes pengar. Detta gjorde henne så upprörd och ledsen att hon blev apatisk och var tvungen att läggas in på psykakuten. Som tur var fick de inte reda på vem hennes handläggare var utan bara hennes läkare som hade förstånd nog att se att problemen inte hade något att göra med rökandet utan hennes långvariga psykiska sjukdom och därför lät saken bero. Delvis berodde säkert detta på att hon förstås inte rökte längre när hon var inlagd och därför fanns det, enligt läkaren, inga skäl att anmäla henne till FK. Alltså, en kvinna som söker rådgivning för att kunna sluta röka cannabis blir hotad så till den grad att hon blir inlagd. Inte direkt en human drogpolitik. Idag har hon insett att cannabisen hjälper henne mer än någon av alla mediciner hon blivit pådyvlad genom åren och dessutom slipper hon de mycket kraftiga biverkningar som psykofarmaka oftast innebär.

    Magnus svarar: Hur en enskild medarbetare agerar vid ett fall har ingenting med hur en drogpolitik ser ut att göra, vad får dig att tro att det skulle vara politik? Att det finns inkompetenta individer inom vården är INGET nytt. Läs min självbiografiska bok får du flera namngivna exempel.

    Ett annat exempel är en ung släkting till mig som också hade en del psykiska problem från sin uppväxt, fast här handlade det mer om att hans föräldrar inte visade någon kärlek eller omtanke om honom under större delen av hans uppväxt. Sen han flyttade hemifrån så har han inte pratat med sin mamma på över två år och de bor båda i en liten kommun på landet. Hans utsikter på arbetsmarknaden var mörka då han inte hade klarat av gymnasiet och dessutom bodde så långt ut på landet, men han hittade ett jobb i alla fall. Så han började röka cannabis då och då för att kunna slappna av och inte tänka negativa tankar. Kort därefter fastnade han i en poliskontroll och blev av med körkortet och i förlängningen jobbet och hamnade därmed i en ganska djup depression där den enda ljuspunkten var rökandet. Han sökte då psykologhjälp men blev nekad då han i deras ögon bara var en missbrukare. Först efter att ha varit helt drogfri i en månad fick han någon hjälp, fast bara så länge han lämnade pisseprov varje vecka. Alltså vägrar socialtjänsten eller sjukvården att ge hjälp till de personer som behöver det mest förrän de på egen hand tar sig ur sitt missbruk. Denna person jag beskriver här har fått utstå mycket negativt på grund av sitt missbruk (för i detta fallet var det ett verkligt missbruk) men är fortfarande positiv till en legalisering då han inser att de flesta inte hamnar där han hamnade. Han inser också att hans problem inte kom ifrån cannabisen även om den kanske gjorde dem värre. Han tror också att ifall han inte haft cannabis så hade han istället börjat dricka och i så fall hade han inte vart vid livet idag.

    Magnus svarar: Jag tycker inte att de som missbrukar en drog som påverkar reaktionsförmåga, omdömesförmåga etc ska köra bil och riskera att döda medtrafikanter. Vi har nog olika uppfattning om det också. Att det sedan ledde till att han förlorade jobbet är ju tråkigt, men allt missbruk har sina konsekvenser. Sedan ang psykologhjälpen tror jag att eftersom cannabis har en psykoaktiv effekt ville vårdgivarna isolera den effekten genom drogfriheten, ett helt korrekt agerande anser jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *