Legalisering eller avkriminalisering?
En sak som är såväl intressant som slående i den svenska socialpolitiska/kriminalpolitiska debatten, den om cannabis, den som ingen etablerad politiker vågar eller inser vikten av att delta i (förutom några få felliberaler som försöker göra frågan till partiprogram men som mest verkar vara one man show) är att många svänger sig med ordet legalisering när de i själva verket menar avkriminalisering.
En sådan individ är Viktor som DN intervjuar i torsdagens tidning. Viktor fick en psykos (vad är det för läkare som tutat i honom att han inte fick en psykos, någon som inte känner till de olika psykosvarianterna?) och är efter det förespråkare för legalisering eftersom han menar att då kan folk ”våga söka hjälp” och så lägger han i uppgivenhetens tecken och i avsaknad av reflektion kring i vilken utsträckning: ”Unga röker ju ändå”.
Jag kan hålla med Viktor om att det eventuellt kan finnas en ovilja att söka hjälp för att man tror att det finns någon skyldighet hos de sociala myndigheterna att rapportera, detta är dock inte sant och är enbart en myt som sprids inom paranoida cannabiskretsar. Brottet måste vara med straffvärde över 2 år för att socialtjänst ska vara tvingad att anmäla, och det straffvärdet har inte ringa narkotikabrott. Har man däremot för att finansiera sitt missbruk ägnat sig åt grovt narkotikabrott, langat så kan ev den risken finnas om man anser att det finns behov av att berätta om det hos socialtjänsten (varför man skulle vara så korkad framgår inte av Viktors berättelse).
Inte heller finns någon argumentation kring varför fler skulle söka hjälp om narkotika blev legaliserat, Viktor menar ändå att han tror på det. Och tro är ju inte förbjudet. Legalisering har dock många följdproblem, jag tycker dock att risken att någon tror att man kan åka fast om man söker hjälp är ett av många argument för att avkriminalisera det egna bruket. Då uppnår man det Viktor vill, och mycket mer som är bra och som leder till mindre missbruk.
Det är skillnad på begreppen legalisera och avkriminalisera. Det skulle underlätta debatten om folk satte sig in i den skillnaden. Avkriminalisera innebär att det egna bruket inte blir ett brott i sig, missbrukaren kan inte åtalas för att denne har narkotika i blodet. Legalisera innebär att det är fritt fram att inneha och sälja narkotika som vilken vara som helst (självfallet kan det ske med restriktioner etc, ändå innebär det en utbudsökning som är olycklig då tillgängligheten är en faktor bland förklaringsmodellerna). En avkriminalisering kan kombineras med att tillåta innehav av en mycket liten mängd, beskrivet här i fallet Portugal.
En som inte riktigt verkar ha koll på begreppen, även om han påstår det, är en politiker, dock ungdomspolitiker, LUFs ordförande Adam Cwejman (Fp) som på Drugnews debatterar mot RNS Per Johansson. Det var Per som började genom att vara kritisk mot beslutet på LUFs kongress i somras då man mitt i natten typ kl 03 fattade beslutet att verka för en legalisering. Per Johansson skrev (för att vara Per Johansson) en förvånansvärt nyanserad debattartikel och ifrågasätter hur utbudsökningen som skulle följa av en legalisering skulle resultera i en skademinskning. Adam Cwejman svarade och menade att Per Johansson hade missuppfattat. Adam skriver t ex:
Portugals avkriminalisering påminner om det förslag som LUF har idag.
Och så ser det ut, Adam pratar i detta svar uteslutande om avkriminalisering och nämner just Portugal som modell. Det är extremt komiskt att Adam påstår att Per missuppfattat när Per kommenterar LUFs legaliseringsförslag och Adam svarar med att prata om avkriminalisering. Adam påstår till mig på twitter att han vet skillnaden, det gjorde han inte tidigare igår/förrgår kväll när han skrev debattsvaret iaf…
För övrigt stämmer inte de uppgifter som Adam lämnar om Portugal, han verkar inte ha läst mitt inlägg före han skrev debattartikel, då hade han sluppit påstå att tonåringars narkotikaanvändning 1999 var högre än 2007 (lagändringen skedde 2001).
Men det är ju bra att en politiker som Adam intresserar sig för frågan. Synd bara att det blir lite fel.
Inga relaterade inlägg.
Bra att du orkar bringa reda i debatten. Har försökt själv sedan 90talet o ser en del framgångar nu med sprututbyten.
Ang legalisering vs. avkriminalisering, se Ted Goldbergs böcker.
Hälsn
Janne Sj
Jag har ett högst personligt intresse i det, jag vill ha en avkriminalisering men inte en legalisering och alla som säger legalisering när de egentligen menar avkriminalisering motverkar ju mitt syfte, så ordning och reda och så gärna dela min åsikt! =)
Generellt brukar gången vara att när en missbrukare grips och straffvärdet för brott ligger i normalgraden, ska fängelsestraff avtjänas först, innan missbrukarvård blir aktuellt. Är missbrukaren lite äldre 30+, så förstår alla säkert vilket alternativ en domstol väljer och dömer till, inte till missbrukarens fördel iallafall.
Jag är inte helt uppdaterad på hur det var nu, men tidigare när övriga brotts straff understeg (tror jag det var) två års fängelse så kunde det omvandlas direkt vid rättegången med omedelbar verkställighet till kontraktsvård i upp till typ 18 månader, sedan hade du ju möjligheten till §34 för att avsluta ett fängelsestraff i behandling. Dock tror jag att domstolar kring kontraktsvården ofta har synen att efter ett antal behandlingar läggs skulden på missbrukaren och inte på alla de oseriösa och dåliga behandlingshem som Sverige svämmar över av, så att individen bara hade ett par chanser på sig. Intressant fråga i sig denna.
En liten fundering till dig Magnus. Bra så långt om du är för en avkriminalisering av drogbruk. Det är iallafall bättre än den nuvarande situationen. Situationen skulle förbättras avsevärt för både missbrukare och brukare vid en avkriminalisering. Men marknaden är fortfarande illegal och kriminella kommer fortfarande kontrollera och reglera marknaden även efter en avkriminalisering av drogbruket?
Jag antar att du är helt emot att exempelvis avkriminalisera produktion av cannabis (och andra droger) för privat bruk? Kriminella skulle kunna förlora en viss del av marknaden med en sådan tillämpning, och även att gränsen mellan cannabis och mer beroendeframkallande droger kanske skulle öka på sikt?
Detta skulle även kunna gälla för Khat, som ej är narkotikaklassat av FN, kanske till och med odling av vallmo, som inte är olagligt i Sverige, alltså i medicinskt och berusningssyfte för privatbruk, samt odling av coca, självklart inte framställning av kokain, jämför brygga öl och vin men ej sprit? Detta skulle innebära ytterligare inskränkningar för den svarta marknaden. Plus att människor som oavsett anledning vill använda droger skulle få ett flertal naturliga droger utan de skadeverkningar som de förädlade drogerna heroin, amfetamin och kokain har?
Fördelen med avkriminalisering är bl a att det skulle frigöra resurser för polisen att beivra normal- och grovgradiga narkotikabrott, och ja, korrekt, jag är inte för att öka antalet handelsvaror av missbrukssubstanstyp.
Du är inte helt klar när du talar om skillnaden mellan begreppet legalisera och avkriminalisera och jag tror att du har missuppfattat det lite. Det är möjligt att det finns sociologiska definitioner av begreppen som överensstämmer med dina, men i så fall är de både förvirrade och förvirrande.
Min tankekedja ser ut så här. Cannabis är brottsligt. Något som är brottligt är definitionsmässigt olagligt eftersom straffrättsliga bestämmelser i Sverige måste regleras i lag. Att avkriminalisera något innebär att man tar bort ett straff från en brottslig handling. Att legalisera något innebär att man tar bort lagar som gör något otillåtet.
Det du talar om tolkar jag som legalisering av narkotikabruket, vilket således också är avkriminalisering. Om man bara tar bort den straffrättsliga regleringen; vilka andra lagar menar du skulle reglera cannabisbruket och göra det olagligt? Nej, jag tror att du har blandat samman begreppen. Varifrån kommer begreppet avkriminalisering? Det går ofta inte att applicera andra länders begrepp på vårt rättssystem.
Det var ett intressant och annorlunda grepp om debatten som du tar, inte desto mindre avviker det från debatten som övriga politiska Sverige för. Med avkriminalisering avses avskaffande i den delen av narkotikastrafflagen som reglerar att användaren genom sitt bruk blir kriminell, en del vill i detta gå längre och avse hela ringa-konceptet (nyansdebatt), med legalisering menas att avföra en drog från narkotikastrafflagen/lagen om kontroll av narkotika (även här kan finnas nyansskillnader på hur långt en del vill gå). Om du vill tillämpa annan definition än den gängse i debatten så go ahead!
Problemet med dina argument är att en avkriminalisering inte löser de största problemen. En avkriminalisering hjälper endast den enskilda brukaren men gör inget för att minska kriminaliteten. En total legalisering med beskattning och reglering hade helt slagit undan benen på den industri som nu producerar, smugglar och säljer cannabis då ingen (eller ytterst få) hade köpt smuggelcannabis om det fanns lagliga alternativ. Då hade man också sluppit inkörsport-problematiken som till största delen handlar om att samma person som säljer cannabis också säljer andra, mycket värre, droger.
Att en avkriminalisering/legalisering automatiskt betyder ökat bruk är inte vetenskapligt bevisat på något sätt, snarare tvärtom. Cannabisbruket i de få länder som har avkriminaliserat eller legaliserat har inte ökat nämnvärt, däremot har missbruket av andra tyngre droger i alla förekommande fall gått ner. Sen kanske mängden brukare inte är det enda man ska fokusera på utan snarare skadorna som kommer av bruket.
Ska man titta på skadorna så måste man jämföra med något. Personligen tycker jag jämförelsen med alkohol eller tobak är onödig. De dödar hundratusentals människor varje år och ingen har någonsin dött av att bruka cannabis (däremot dör tusentals människor varje år som en direkt följd av förbudet). En intressant jämförelse är med kaffe som är en av de mest accepterade drogerna i Sverige idag. Koffein kan orsaka depressioner, ångest och beroende, precis som cannabismotståndarna påstår om cannabisen. Men Kaffe är helt accepterat och många föräldrar till och med pushar beroendet på sina tonåringar då det ”hör till en normal uppväxt” att börja dricka kaffe.
Sen är det inte sant som du säger att socialtjänst, sjukvård och liknande inte anmäler cannabisbruk. Det gör de, till och med om de bara har vaga antydningar att gå på. och det gäller inte bara offentliga institutioner utan också volontärorganisationer och andra ”hjälporganisationer”. Dessutom vägras man ofta hjälp med exempelvis psykiska problem om man är cannabisbrukare, oavsett om problemen har att göra med ens bruk eller ej, tills dess att man är drogfri.
Vad är de största problemen? Kriminalitet alltså om jag får tolka dig. Det finns många aspekter på missbruksproblemet som leder till kriminalitet, och att tro att det enda är försäljningen är naivt för att inte säga okunnigt. Däremot att påstå att den doktorsavhandling vid KI som visade på hur cannabis biologiskt blir en inkörsport är mer åt det okunniga hållet, åtminstone är det oinsatt att påstå att det till största delen handlar om att någon genom, som du framstället det, smarta försäljningsknep lurar in folk i tyngre missbruk/annat missbruk än cannabis enbart för den egna profiten. HUr vanligt är det för övrigt att den som säljer cannabis även säljer annat?
Sedan, vilka länder har legaliserat som du skriver om? Och hur är det egentligen med bruket i Portugal, gick det upp eller ner efter deras avkriminalisering? Och vilka skador är det du jämför? Och kan man verkligen likställa kaffe med cannabis? Sedan var det en nyhet att ingen dött till följd av cannabismissbruket, menar du akut eller indirekt?
Och hur är det med socialtjänsten och vårdapparaten inkl hjälporganisationerna, vilka fall kan du peka på där de anmält cannabisbrukare? Jag påstår att du ljuger i det fallet, motbevisa mig gärna för det vore oerhört intressant att skriva om den enheten redaktionellt. Sedan ang hjälpen mot psykiska problem, givet den skadebild som cannabis har tror jag att det är kliniskt korrekt att behandla missbruket före de (underliggande) psykiatriska problemen.
När du svarat på ovanstående frågor släpper jag fram din nästa kommentar eftersom jag är rätt ointresserad av en massa ogrundat tyckande som så ofta förekommer i denna debatt.
”HUr vanligt är det för övrigt att den som säljer cannabis även säljer annat?”
Det är väldigt vanligt, jag som vart ”normalbrukare” i över 10 år nu har gått igenom en hel del langare och av dem har cirka 70% försökt sälja på mej till och med bjuda på mej andra tyngre droger. Då jag aldrig vart ute efter ett tungt rus och aldrig haft problem att stå upp för mejsjälv så har jag aldrig tackat ja till dessa erbjudanden. Men jag har gamla bekanta som inte klarat sej lika bra då de inte inte haft samma karaktär som mej.
Att säga att när man söker hjälp blir man inte granskad av någon myndighet är också fel. Jag har personliga erfarenheter av att sociala myndigheter blivit inblandade i både mitt eget liv och i bekantas på grund av en vag misstanke eller att någon dömande människa som hört att Cannabis nyttjats anmält till myndigheterna. Trots att man haft välordnade hem, bra arbeten tagit hand om sina familjer inte nyttjat kring barnen och så vidare. Bekanta som sökt hjälp för missbruk av cb eller andra droger har blivit av med sina familjer trots att de inte misskött dem utan deras enda fel var att när de förstod att deras bruk hade utvecklats till missbruk så bad de om hjälp för att inte hamna i situationer där deras barn och nära skulle bli utsatta.
Är det ett bra system att stödja? Varför är det inte fler som förstår vad denna drogpolitik gör mot samhället?
Du har rätt i att det förekommer att en del som säljer cannabis idag även säljer annat, hur vanligt det är går nog inte att uttala sig om. När jag var aktiv var det väldigt ovanligt, men det är ju iofs några år sedan.
Vad det gäller granskningen, om det finns anledning att misstänka att missbruk förekommer tycker jag att det är bra att myndigheter granskar uppväxtvillkoren för barn t ex. Om det är sant det du påstår att barn omhändertagits enbart för att det funnits cannabis-(miss)bruk med i bilden och inga andra problem än cannabisrökning tycker jag att förfarandet borde ha anmälts/överklagats.
I övrigt, visst är våra myndigheter märkliga men du verkar ha haft oerhört stor otur i dina kontakter med myndigheter. Jag är förespråkare för åtminstone avkriminalisering, men jag är definitivt inte förespråkare för att sociala myndigheter inte ska agera när missbruk finns med i bilden kring barn.
@Magnus – När du skriver ”Sedan ang hjälpen mot psykiska problem, givet den skadebild som cannabis har tror jag att det är kliniskt korrekt att behandla missbruket före de (underliggande) psykiatriska problemen.” så hade det varit väldigt intressant om du tycker detta gäller alla psykologiska sjukdomar eller bara vissa? Hur resonerar du när det gäller bipolär syndrom?
I mina ögon så borde detta avgöras av ifall droganvändandet är ett fall av självmedicinering eller fristående från den mentala sjukdomen. Vilket stadie den sjuke befinner sig i (maniskt, depression eller normal stadie) borde förmodligen också tas med i beräkningen (vad jag har sett finns det olika teorier om detta men många forskare lutar nu åt en dual teori, vilket i sig komplicerar saken än mer).
Utöver detta så verkar många av de studier jag sett lida av metodproblem då alla typer av droganvändande ofta blandas ihop i samma grupper (ibland separeras alkohol och ibland inte). Om du inte har tillförlitliga studier som reder ut dessa begrepp så förstår jag inte hur du kan ha en så ensidig åsikt om ovanstående då frågan är mycket komplex och verkar vara ett ämne under ganska intensiv debatt i forskarvärlden.
Självfallet som i all behandling måste alla insatser utgå från den enskilde individens situation, men om man ska diskutera på generell nivå tror jag att så lite medicinering som möjligt ska eftersträvas, och all illegal medicinering är nog till nackdel för patienten i ett terapeutiskt hänseende.
Angående inkörsport-argumentet så har det motbevisats åtskilliga gånger, ett tidigt exempel är The LaGuardia Report från 1944 ”The use of marijuana does not lead to morphine or heroin or cocaine addiction. …The instances are extremely rare where the habit of marihuana smoking is associated with addiction to these narcotics.” (The Marihuana Problem in the City of New York: Sociological, Medical, Psychological, and Pharmacological Studies by the Mayors Committee on Marihuana. The Jaques Cattell Press, Lancaster, Pennsylvania, 1944, p. 25)
Magnus svar: Ursäkta en lite elak kommentar, jag ser ju var du pluggar, och jag trodde att det lärosätet ägnade sig åt att lära ut vetenskap och metodarbete på annat sätt. Vetenskap går hela tiden framåt och nya rön nås, den forskning jag pratar om är en doktorsavhandling vid KI (Karolinska institutet, hyfsat prestigefullt lärosäte) från 2007.
Det finns otaliga exempel men jag kan ta upp ett till: Marijuana: What Parents Need to Know. utgiven av Amerikanska Department of Health and Human Services 1996 som säger: ”Using marijuana puts children and teens in contact with people who are users and sellers of other drugs, so there is more of a chance for a marijuana user to be exposed and urged to try more drugs.” som stöder ”min” teori om att inkörsporten mest handlar om att de som säljer gräs också säljer annat. (Marijuana: What Parents Need to Know. U.S. Department of Health and Human Services. Washington, D.C. 1995, p. 11.)
Magnus svar: Jodå, jag tror också att så är fallet, att det finns en lärande effekt (en av de sociologiska aspekterna och t o m förklaringsmodellerna), men hur stor del av denna effekt kommer från tillhörigheten till de sociala subkulturerna? Min erfarenhet är att säljarna oftast var ”relativt specialiserade”, å andra sidan skulle jag inte påstå att så var fallet, men jag skulle vilja veta ”fördelningen”.
Det är sant att det är i princip inga länder som helt har legaliserat cannabis, de som kommer närmast är väl Nepal och vissa delstater i Indien. Men det finns en hel del länder som har satsat på avkriminalisering i någon form. Exempelvis Kanada, Portugal, Spanien, Holland och Australien. Inga av dessa har fått de effekter som i den svenska debatten ses som självklara som ökad kriminalitet, mer gängvåld, tidigare drog-debut, fler missbrukare, fler tunga missbrukare och liknande. Däremot så har det rekreationella bruket av cannabis i vissa fall ökat, men det betyder inte automatiskt ökade skadeverkningar. Om man tittar närmare på exempelvis Portugal så ser man att de sedan avkriminaliseringen gått från att vara ett land med bland den högsta andelen missbrukare inom EU till det land som har lägst andel. Man kan också se på hur debatten i Portugal förändrats. Från början var det många grupper som var emot avkriminaliseringen och påstod att Portugal skulle fyllas av missbrukare och drogturister. Nu, efter tio år, är det i princip ingen som vill kriminalisera drogerna igen då alla tycker att avkriminaliseringen varit lyckad. (http://www.time.com/time/health/article/0,8599,1893946,00.html kollad idag, 20110823)
Magnus svarar: Jag tycker du ska läsa mitt inlägg om Portugal så får du en sammanfattning, sedan drogerna är inte avkriminaliserade, bruket av dem är och i det ingår ett personligt mindre innehav, handeln (det som legaliseringsförespråkare vill legalisera) är fortsättningsvis illegal i Portugal.
Jag likställer heller inte kaffe med cannabis, jag säger bara att det är en mer relevant jämförelse än att jämföra med alkohol eller tobak. Cannabis påstådda skadeverkningar är mycket lika koffeinets. (Kolla http://www.evira.fi/portal/se/livsmedel/information_om_livsmedel_/livsmedelskategorier/energidrycker/koffein_intag_hos_barn_och_ungdomar/ för lite information om koffeinets skadeverkningar)
Magnus svar: Vi har nog olika syn på skadeverkningar, alternativt är du allt för dåligt insatt i cannabis skadeverkningar om du utifrån ovanstående länk menar att kaffe och cannabis skadeverkningar är ”mycket lika”.
Det är ingen nyhet att ingen dött av cannabis utan har varit välkänt ganska länge. Men jag kan ge lite citat med källor i alla fall.
Magnus svarar: Du pratar om akut, direkt dödsfall, de indirekta (psykologiska) orsakerna är minst lika väsentliga, har du glömt dem eller? År 2008 t ex fanns enbart cannabis i blodet hos 89 registrerade dödsfall i Sverige, inga andra droger eller dödsorsaker kunde noteras (FHI). Det är rätt bra belägg för den skadeverkningen som listas för cannabis att det i sig kan leda till självmord, i själva verket finns det flera studier som visar på just det, och särskilt för yngre.
”No acute lethal overdoses of cannabis are known, in contrast to several of its illegal (for example, cocaine) and legal (for example, alcohol, aspirin, acetaminophen) counterparts.” -Dr. Stephen Sydney (British Medical Journal, 20/9 2003)
”Unlike many of the drugs we prescribe every day, marijuana has never been proven to cause a fatal overdose.” -Dr. Joycelyn Elders (Providence Journal, 26/3 2004)
”The estimated lethal human dose of intravenous Marinol is 30 mg/kg (2100 mg/70 kg). Using this estimation of lethal dose, the equivalent inhaled THC would represent the smoking of 240 cannabis cigarettes with total systemic absorption of the average 8.8 mg of THC in each cigarette.
Since absorption is much less than 100 percent, the amount of smoked marijuana required to reach lethality is on the order of one to two thousand cigarettes.
The physical impossibility of a fatal overdose using smoked cannabis is obvious.” -Dr. Denis Petro (artikeln Pharmacology and Toxicity of Cannabis från 1996)
”Marijuana is rarely the only drug involved in a drug abuse death. Thus, in most cases, the proportion of marijuana-involved cases labeled as ‘One drug’ (i.e., marijuana only) will be zero or nearly zero.” (Mortality Data From Dawn publicerad av The U.S. Office of Applied Studies, Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA) i juli 2001)
”No one has ever died of THC [marijuana] poisoning, mostly because a 160-lb. person would have to smoke roughly 900 joints in a sitting to reach a lethal dose.” -John Cloud (från artikeln Is Pot Good for You ifrån Time Magazine 4/11 2004)
Sen angående de fall där socialtjänst och andra organisationer har anmält eller påbjudit obligatoriska drogtester för att ge hjälp eller stöd så kan jag inte ge deras namn utan tillåtelse. Men jag kan kort beskriva ett par av de upplevelser som släktingar och vänner till mig har vart med om (jag har aldrig behövt varken socialbidrag eller psykvård så jag har klarat mig).
Magnus svarar: Jasså, du kan inte lämna ut det. Men det var ju bekvämt att påstå att folk blir polisanmälda av vården men sedan inte belägga det.
En god vän till mig som har varit sjukskriven för depressioner och andra psykiska problem långt innan hon började med cannabis fick för sig att delar av hennes problem berodde på cannabis på grund av all skrämselpropaganda som hon matats med så hon ringde en frivillig hjälporganisation för att be om hjälp med att sluta röka. De första de frågade var vad hon hette och vem hennes läkare var. Sen sa de, i en väldigt hotfull ton, att de skulle ringa hennes läkare och hennes handläggare på försäkringskassan så att de drog in hennes pengar. Detta gjorde henne så upprörd och ledsen att hon blev apatisk och var tvungen att läggas in på psykakuten. Som tur var fick de inte reda på vem hennes handläggare var utan bara hennes läkare som hade förstånd nog att se att problemen inte hade något att göra med rökandet utan hennes långvariga psykiska sjukdom och därför lät saken bero. Delvis berodde säkert detta på att hon förstås inte rökte längre när hon var inlagd och därför fanns det, enligt läkaren, inga skäl att anmäla henne till FK. Alltså, en kvinna som söker rådgivning för att kunna sluta röka cannabis blir hotad så till den grad att hon blir inlagd. Inte direkt en human drogpolitik. Idag har hon insett att cannabisen hjälper henne mer än någon av alla mediciner hon blivit pådyvlad genom åren och dessutom slipper hon de mycket kraftiga biverkningar som psykofarmaka oftast innebär.
Magnus svarar: Hur en enskild medarbetare agerar vid ett fall har ingenting med hur en drogpolitik ser ut att göra, vad får dig att tro att det skulle vara politik? Att det finns inkompetenta individer inom vården är INGET nytt. Läs min självbiografiska bok får du flera namngivna exempel.
Ett annat exempel är en ung släkting till mig som också hade en del psykiska problem från sin uppväxt, fast här handlade det mer om att hans föräldrar inte visade någon kärlek eller omtanke om honom under större delen av hans uppväxt. Sen han flyttade hemifrån så har han inte pratat med sin mamma på över två år och de bor båda i en liten kommun på landet. Hans utsikter på arbetsmarknaden var mörka då han inte hade klarat av gymnasiet och dessutom bodde så långt ut på landet, men han hittade ett jobb i alla fall. Så han började röka cannabis då och då för att kunna slappna av och inte tänka negativa tankar. Kort därefter fastnade han i en poliskontroll och blev av med körkortet och i förlängningen jobbet och hamnade därmed i en ganska djup depression där den enda ljuspunkten var rökandet. Han sökte då psykologhjälp men blev nekad då han i deras ögon bara var en missbrukare. Först efter att ha varit helt drogfri i en månad fick han någon hjälp, fast bara så länge han lämnade pisseprov varje vecka. Alltså vägrar socialtjänsten eller sjukvården att ge hjälp till de personer som behöver det mest förrän de på egen hand tar sig ur sitt missbruk. Denna person jag beskriver här har fått utstå mycket negativt på grund av sitt missbruk (för i detta fallet var det ett verkligt missbruk) men är fortfarande positiv till en legalisering då han inser att de flesta inte hamnar där han hamnade. Han inser också att hans problem inte kom ifrån cannabisen även om den kanske gjorde dem värre. Han tror också att ifall han inte haft cannabis så hade han istället börjat dricka och i så fall hade han inte vart vid livet idag.
Magnus svarar: Jag tycker inte att de som missbrukar en drog som påverkar reaktionsförmåga, omdömesförmåga etc ska köra bil och riskera att döda medtrafikanter. Vi har nog olika uppfattning om det också. Att det sedan ledde till att han förlorade jobbet är ju tråkigt, men allt missbruk har sina konsekvenser. Sedan ang psykologhjälpen tror jag att eftersom cannabis har en psykoaktiv effekt ville vårdgivarna isolera den effekten genom drogfriheten, ett helt korrekt agerande anser jag.
Jag fortsätter gärna debatten, men jag kände att inlägget ovan var tillräckligt långt. Har du flera frågor så svarar jag gärna så gott jag kan på dem.
Du skriver så långt och upprepar argument som inte är nya så du kan inte räkna med att få dina kommentarer publicerade om de håller samma stil, det tar för mycket tid att besvara tyvärr.
”Magnus svarar: Du pratar om akut, direkt dödsfall, de indirekta (psykologiska) orsakerna är minst lika väsentliga, har du glömt dem eller? År 2008 t ex fanns enbart cannabis i blodet hos 89 registrerade dödsfall i Sverige, inga andra droger eller dödsorsaker kunde noteras (FHI). Det är rätt bra belägg för den skadeverkningen som listas för cannabis att det i sig kan leda till självmord, i själva verket finns det flera studier som visar på just det, och särskilt för yngre.”
Magnus en liten kommentar på detta bara då jag tycker din vetenskaplighet haltar lite. Att vi har 89 registrerade dödsfall som skulle kunna vara självmord är i säg ett gansak dåligt argument. Det kan mycket väl finnas en kovariat. En möjlig kovariat som jag kommer på direkt (och det finns säkert fler) är Bipolär syndrom. Ca 30-60 % av Bipolära har även en bruk/missbruksproblematik. Livstidsgraden av självmord vid Bipolär Syndrom ligger runt ca 20 % (om jag inte minns helt fel). Nu vet jag inte om den studien du hänvisar till har kontrollerat för denna möjliga kovariat eller inte. Det jag menar är att ditt argument i säg inte väger speciellt tungt (på vetenskaplig grund) medan den forskning som Oskar presenterar angående toxititeten är solid.
Men har du någon bra studie runt detta så läser jag den gärna. Har inget emot att bli överbevisad. Eller måste jag vänta på din bok?
Att cannabis i sig leder till ökad självmordsbenägenhet är belagt i flera oberoende studier. Länkar till studierna finns så klart hos mig, men jag tänker som du redan inser inte lägga ut dem före jag har publicerat något som till skillnad från denna webbplats ger mig en intäkt…
Nja, du ser vilket nät jag är på när jag skriver till dig. Hur vet du att jag inte är till exempel en lärare?
Anledningen till att jag tog upp studien från 1944 var för att visa att de sedan länge varit känt. Bara för att en studie är gammal gör den inte felaktig. Det finns mängder med studier som visar samma sak och en del som visar på motsatsen så då handlar det mer om att kritiskt granska vem som genomfört studien, vem som beställt den, metodiken och varifrån materialet till studien kommit.
Maria Ellgrens avhandling som du refererar till kommer fram till att det inte finns någon sanning i inkörsport-teorin när det gäller amfetamin, men däremot opiater och då endast i ”tonåriga” eller yngre försöksdjur. Att hjärnan uppskattar opiatruset mer om man har använt cannabis i tonåren eller tidigare, eller ifall din mamma gjorde det när hon var gravid. Är inte detta ett argument för legalisering då man i så fall hade fått en åldersgräns? Sen kan man diskutera ifall en drog ska vara olaglig bara för att den, under vissa omständigheter, gör en mer mottaglig för en annan illegal drog. Hade hon också testat hur andra droger (som alkohol) påverkade, på samma sätt som hon testade cannabis, så hade avhandlingen varit mer intressant. Sen kan man förstås diskutera huruvida resultat på råttor är direkt överförbara till människor, men det är en annan fråga.
Fortfarande gäller dock avhandlingen bara tonåringar. Jag har ännu inte sett ett enda argument för att vuxna människor inte ska få bruka cannabis som håller för ens en mycket ytlig granskning.
Sen är ju den stora frågan om inkörsportar: Varför finns det ingen korrelation mellan opiatbruk (eller för den delen bruk av alla andra illegala droger) och cannabisbruk, oavsett om man tittar på enskilda länder eller världen i stort? Hade inkörsport-teorin varit sann så borde bruket av opiater ganska strikt följa cannabisbruket men så är ej fallet. Snarare verkar det som om att opiatbruket går ner när cannabisbruket går upp.
Samma argument kan användas på påståendet att cannabis orsakar schizofreni. Om det är så varför finns det inget samband mellan mängden cannabisbrukare i ett land och mängden schizofrena? Det tyder snarare på att det är människor med instabilt psyke som söker sig till droger i större utsträckning än de med normalt psyke.
Sen angående socialtjänsten. Jag sa aldrig att det var politik, jag sa att det hände. Vad policyn är och vad som sker är inte alltid samma sak och bara misstanken om att något kan ske är tillräckligt för att påverka folks vilja att söka hjälp.
Sen att cannabis påverkar körförmågan är sant, man ska inte köra bil påverkad av några droger. Effekterna av cannabis sitter i 1-6 timmar beroende på mängd, hur intaget skett och liknande. Sen kan det uppstå en trötthet dagen efter, men den är inte allvarligare än tröttheten efter exempelvis en stor middag kvällen innan och är inte jämförbar med tröttheten dagen efter man har druckit alkohol enligt min erfarenhet.
Angående den ökade självmordsrisken så kan det lika gärna vara att en del av de som planerar att begå självmord använder cannabis för att våga genomföra det. Precis som det är med alkohol (hur många självmordsoffer har alkohol i blodet?), eller som hur kriminella torpeder och liknande tar bland annat amfetamin för att kunna genomföra sina dåd. Det kan också bero på att, som jag skrev ovan, att de med ”svagt” psyke i större utsträckning använder cannabis. Många psykiskt sjuka självmedicinerar med cannabis då de anser att det fungerar bättre, och ger färre biverkningar, än medicinen som de har fått utskriven till sig. Självmordsrisken i denna grupp är självklart större än hos befolkningen i stort.
Nja, jag tror inte att du är lärare, ditt resonemang känns mer ”22-årigt” (sorry om du är lärare). Det är självfallet inte så att gamla sanningar per automatik har ett bäst före datum, dock tenderar vetenskapen att bryta ny mark. Din kommentar med kritik mot djurförsök var intressant, du måste genast meddela medicinarna att de måste sluta med djurförsöken eftersom de inte vet vad de håller på med! Bra iakttagelse! Sedan vad det gäller dina sociologiska kunskaper om missbruk, nej, det fungerar inte så att en åldersgräns medför att ett beteende slutar, jag kan tänka mig att vi har flera exempel på det, nått säger mig att en och annan tidig tonåring handlar folköl.
Sedan beklagar jag att du inte tagit del av forskningen kring cannabis eller att du inte är så imponerad av de som forskar på cannabis, men man kan ju ha åsikter ändå, så go ahead (i den meningen ligger ett mycket starkt bevis för att du inte är lärare vid det lärosäte du använder datorn på). Sedan ser jag att du är inne på att enbart den biologiska förklaringsmodellen skulle förklara missbruk, förklaringsmodeller till missbruk är ju omdiskuterade, själv tycker jag den debatten är ointressant eftersom missbruk är ett syndrom.
I övrigt verkar du även oinsatt i forskningen kring schizofreni och cannabis, men ta nästa sommarlov till att läsa på lite om det. Du har ju tillgång till databaser via sin skola. Då kan du läsa på lite i övrigt om dina fördomar kring cannabis så slipper du skriva ett antal kommentarer där du framstår som oinsatt.
Aha, du menade alltså inte att det du berättade var något som hade med vår politik att göra, utan att det bara var något som hände, en anekdot du ville berätta. Okej, då har du gjort det och vi noterar det.
Du är välkommen tillbaka som debattör när du läst på lite mer och inte håller dig till fördomar. Med det är dina repliker avslutade.
@Magnus – Jag har inte sett de studier som du syftar till men utifrån ett vetenskapligt synsätt så är siffrorna ovan (89 st 2008) inte något hållbart argument inte ens i kombination med studier som förmodligen visar på en korrelation mellan självmord och Cannabis.
Dels kan korrelationen vara omvänd dvs Cannabis används i högre utsträckning av de som är självmordsbenägna (vilket stöds rent logiskt av bland annat covariaten Bipolär som jag tog upp ovan). Dels beror den praktiska relevansen av sambandet på korrelationsvariablens storlek (dvs det är väldigt stor skillnad på k 0.2 och k 0.8). Något starkare samband kan ej vara bevisat, för i så fall skulle det vara huvudargumentet mot Cannabis vara just detta, vilket säger mig att den förmodligen ligger runt k 0,1 till 0,2 förmodligen utan att ta hänsyn till alla möjliga covariater. Ett samband i den storleksordningen är i sig väldigt obetydligt även utan att ta in möjliga andra förklaringar (exempelvis en korrelationskofficient på 0,1 betyder att variablen bara förklarar 1 % av den uppmätta variansen).
Det är få som påstår att sambandet är absolut… dock är de psykoaktiva/psykiska skadeverkningarna kring cannabis väldigt dåligt omtalade och kända. I det perspektivet är det mycket intressant att rättsläkare i 89 fall anger cannabis som ”förklaring” (dvs kopplat) till dödsfallet.
Du får helt enkelt leta upp de studier jag talar om så kommer du se mer kring sambandet som finns för hur cannabis påverkar psykologiskt (särskilt yngre), vilka kontrollgrupper som studierna jobbat med med etc. Det är mycket intressant läsning!