Missbruksutredningens risker

20 juli, 2011 Comments (2) Posted in Missbruk/beroende

Det finns ett par faror med missbruksutredningen. En som jag hängt upp mig på sedan jag först satte mig in i missbruksutredningen är medikaliseringen. Det är en stor risk eller fara. Själv utredningen hade en viss övervikt åt det medikaliserade hållet i termer av att det medicinska perspektivet representerades av flest experter, och visst finns det i förslagen en form av tyngpunkt åt medikalisering. Det har blivit en debatt om ansvarsfördelningen där huvudansvaret överförs från kommun till landsting enligt förslaget, det har sina fördelar men även sina nackdelar. Det medför en risk att i linje med medikaliseringen huvudsakligen betrakta människan som en biologisk mekanism vars problem kan lösas/balanseras med kemiska substanser/mediciner. Det talas mycket om att utnyttja medicinska lösningar, aka läkemedel. Det kan vara bra. Men det medför stora risker.

Men visst, det finns en del läkemedel som tjänar sitt syfte inom missbrukarvården. Det finns mediciner som motverkar sug, de kan vara bra och ska självfallet om det är lämpligt ingå i en behandlingsportfölj.

Medicinsk behandling fokuserar främst på att avhålla missbrukaren från drogen (alkohol och/eller narkotika), det kan vara gott nog. Men, precis som Cameron påtalade i underhuset i England, medicin löser inte de underliggande psykologiska problemen som allt för ofta finns (antingen som ursprung och konsekvens enligt det psykologiska förklaringsperspektivet eller som konsekvens utifrån socialt perspektiv). Förutom att det gör missbrukaren till slav under medicinen (och ibland kan det vara värt just det) så medför det risker, dödsfall inom/i anstutning till  t ex läkemedelsassisterad behandling är inte ett oväsentligt problem.

Det finns andra problem. Thomas som brukar kommentera här i bloggen och som, trots att vi kommer till olika slutsatser rätt ofta, är bevandrad i de akademiska studierna hade sprungit på en rapport om läkemedelsförsök för att hitta ett läkemedel mot cannabisberoende. Det handlade om den aktiva substansen gabapentin. Gabapentin används idag vid epilepsi och perifer neuropatisk smärta. Substansen ska inte ges till gravida eftersom barnet riskerar att födas med missbildningar.

De biverkningar som finns upptagna för preparatet är (biverkningar som inrapporterats efter att produkten introducerats på marknaden är inkluderade med ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data) i uppräkningen):

Infektioner och infestationer

Mycket vanliga: virusinfektioner

Vanliga: lunginflammation, luftvägsinfektion, urinvägsinfektion, infektion, otitis media

Blodet och lymfsystemet

Vanliga: leukocytopeni

Ingen känd frekvens: trombocytopeni

Immunsystemet

Mindre vanliga: allergiska reaktioner (t ex urtikaria)

Ingen känd frekvens: överkänslighetsyndrom, en systemisk reaktion med varierande uttryck som kan inkludera feber, utslag, hepatit, lymfadenopati, eosinofili och ibland andra tecken och symtom.

Metabolism och nutrition

Vanliga: anorexi, ökad aptit

Psykiska störningar

Vanliga: fientlighet, förvirring och emotionell labilitet, depression, oro, nervositet, onormala tankar

Ingen känd frekvens: hallucinationer

Centrala och perifera nervsystemet

Mycket vanliga: somnolens, yrsel, ataxi

Vanliga: kramper, hyperkinesi, dysartri, amnesi, tremor, insomnia, huvudvärk, förnimmelser som t ex parestesi , hypestesi, onormal koordinationsförmåga, nystagmus, ökade/minskade eller frånvaro av reflexer

Mindre vanliga: hypokinesi

Ingen känd frekvens: andra rörelserubbningar (t ex koreoatetos, dyskinesi, dystoni)

Ögon

Vanliga: synstörningar som t ex amblyopi, diplopi

Öron och balansorgan

Vanliga: vertigo

Ingen känd frekvens: tinnitus

Hjärtat

Mindre vanliga: hjärtklappning

Blodkärl

Vanliga: hypertoni, vasodilatation

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum

Vanliga: dyspné, bronkit, faryngit, hosta, rinit

Mag-tarmkanalen

Vanliga: kräkningar, illamående, dentala avvikelser, gingivit, diarré, buksmärta, dyspepsi, förstoppning, mun- eller halstorrhet, flatulens

Ingen känd frekvens: pankreatit

Lever och gallvägar

Ingen känd frekvens: hepatit, gulsot

Hud och subkutan vävnad

Vanliga: ansiktsödem, purpura (oftast beskrivet som blåmärken efter fysiskt trauma), utslag, pruritus, akne

Ingen känd frekvens: Stevens-Johnsons syndrom, angioödem, erytema multiforme, alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv

Vanliga: artralgi, myalgi, ryggsmärta, ryckningar

Ingen känd frekvens: myoklonus

Njurar och urinvägar

Ingen känd frekvens: akut njursvikt, inkontinens

Reproduktionsorgan och bröstkörtel

Vanliga: impotens

Ingen känd frekvens: brösthypertrofi, gynekomasti

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället

Mycket vanliga: utmattning, feber

Vanliga: perifert ödem, gångrubbning, asteni, smärta, sjukdomskänsla, influensasymtom.

Mindre vanliga: generaliserat ödem

Ingen känd frekvens: utsättningsreaktioner (oftast oro, insomnia, illamående, smärta, svettningar), bröstsmärta. Plötsliga, oförklarliga dödsfall har rapporterats, där eventuellt orsakssamband med gabapentinbehandling inte har fastställts.

Undersökningar

Vanliga: minskat antal vita blodkroppar, viktuppgång

Mindre vanliga: förhöjda leverfunktionstester SGOT (ASAT), SGPT (ALAT) och bilirubin

Ingen känd frekvens: fluktuerande blodglukosvärden hos patienter med diabetes

Skador och förgiftningar

Vanliga: olycksfall, skrubbsår, frakturer

 

Vid behandling med gabapentin har fall av akut pankreatit rapporterats. Orsakssambandet med gabapentin är oklart (se avsnitt Varningar och försiktighet).

Hos patienter som genomgår hemodialys på grund av terminal njursvikt har myopati med förhöjda kreatinkinasvärden rapporterats.

Luftvägsinfektioner, otitis media, kramper och bronkit rapporterades endast i kliniska studier på barn. Därutöver var aggressivt beteende och hyperkinesi vanligen rapporterade biverkningar i kliniska studier på barn.

Och så skriver man om djurförsöksresultat med ev cancerogen effekt:

Betydelsen av dessa acinärcellstumörer i pankreas hos hanråttor för den karcinogena risken för människa är inte klarlagd.

Till slut konstateras i FASS att:

Suicidtankar och självmordsbeteende har rapporterats hos patienter som behandlas med antiepileptika för flera indikationer. En metaanalys av randomiserade placebokontrollerade studier med antiepileptika har också visat en liten ökad risk för suicidtankar och självmordsbeteende. Mekanismen för denna risk är inte känd och tillgängliga data utesluter inte en eventuell ökad risk för gabapentin.

Jag förstår inte vad det är som gör att läkarsamhället tycker att denna substans är lämplig som behandling mot cannabisberoende. Men visst, studier visar att preparatet har effekt mot cannabisberoende. Frågan är vilket pris som ev effekt kommer. Och även det för samhället är billigare med enkel öppenvård i kombination med läkemedel jämfört med kvalificerad behandlingshemsvård, är det verkligen det samhälle som vi vill ha? Ett samhälle där medicinerna ökar suicidrisken som komplement till all psykisk påfrestning som kommer av stigmatisering, diskriminering och utanförskap som det ändå innebär att vara f d missbrukare. Ett samhälle där vården, medicineringen, innebär ett stort antal fysiologiska risker. För min del är jag mycket skeptisk mot denna medikaliseringstrend, och jag känner stora farhågor kring vart missbrukarvården är på väg utifrån den missbruksutredning som nu ligger på bordet framför oss.

Men allra mest känner jag oro för den tystnad som omger missbruksområdet och missbruksutredningen. Vilken missbrukarvård är det egentligen som de svenska politikerna vill ha? Vad tycker våra svenska politiker? Om det vet vi egentligen ingenting, mer än att ”allt är bra” som är den högst ansvariga politikerns,  minister Maria Larsson, standardkommentar.

Update kl 19: Även den gode Peele kommenterar idag riskerna/problemen med medikaliseringen. Jag håller inte med om allt men hans artikel är värd att läsas.

Inga relaterade inlägg.