Behandlarbranschens lycksökare

Bloggläsaren Marre tipsade mig om att DNs artikel om Jim var intressant. Jag läste inte den artikeln igår eftersom dels var tiden mycket begränsad igår och så trodde jag att det handlade enbart om en av alla dessa narkomaner som berättar om sina negativa erfarenheter (inget fel med det, men jag har hört och läst hundratals dito berättelser). Men Marre satte fingret på något annat. I missbruksområdet finns det en hel del okunniga och osakliga behandlare, vars kompetens kan ifrågasättas utifrån att de saknar kunskap om diverse fakta om droger och missbruk, men även utifrån att de inte verkar så kunniga i behandlarrollen. Artikeln belyser ett sånt exempel.

Den intervjuade terapeuten Lars Ögren, som jag antar har denna hemsida där han visar tydliga band till tolvstegsrörelsen, säger:

De har en massa oljor och skit som sitter kvar i hjärnan. Det tar upp till ett år för dem att komma i kontakt med sina känslor. Som terapeut blir man tokig – de bara sitter där helt avstängda med samma gnälliga automatiska tankar.

Den första meningen visar på viss okunnighet om cannabis, det är inte en massa oljor och skit som sitter kvar i hjärnan, det är restprodukter (metaboliter) från nedbrytningen av den huvudsakliga psykoaktiva substansen (kemiska ämnet) i cannabis, THC.

Den andra meningen är ett vanligt förekommande fenomen oavsett vad du missbrukat, det ligger i missbrukets natur. Vad det gäller slutet på den tredje meningen så ligger det också i missbrukets natur att många har automatiska tankar, ofta är de inlärda sedan uppväxten. För en okunnig kan de automatiska tankarna uppfattas som gnälliga. Andra orsaker att en patient till Ögren (varför någon nu vill vara det) kan uppfattas som gnällig är att aktivt missbruk har ett högt pris på flera sätt, de sorgerna och förlusterna som det innebär måste bearbetas, ett sätt att göra det är i terapi. Dock rekommenderas inte att patienter går till en terapeut som ser det som gnälligt utan snarare till en terapeut som följer Kirkegaards berömda citat om behandlarrollen.

Och som avslutning, om man blir tokig som terapeut på att jobba med personer med ett beroende bör man nog söka sig till ett annat yrke. Det rekommenderar jag Ögren att göra, för patienternas bästa om inte annat. Behandlarbranschen har tillräckligt med lycksökare som gör branschen till oseriös geschäft.

Om du gillade texten - bidra gärna genom att sprida den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *